21 juli 2015

Bönhus

Detta bönhus besökte jag helt nyligen för att lyssna på sång och musicerande med tre Ackis-studerande. Utöver detta kom det sig att en bygdens son höll en predikan. Som sig bör i ett Guds hus kan tyckas, ändå blev jag lite förvånad men också glad. Det kändes som föritin.
Byggt någon gång på 1920- eller 30-talet med många fina detaljer. Se bara spetsavslutningen på läkten.
Det är målat med linoljefärg som vittrar så här efter många års klimatnötning. Lätt att skarpa på sitt sätt och inget trä under är förstört som det skulle ha varit m en modern akrylat- eller latexfärg använts.
 
Inte alls pjåkiga material och fin detaljutformning. Det är byggt med omtanke och i gemenskap. För en papptaksälskare som jag blir mötet ett glädjekick. Kolla hur pappen är fäst på det svängda vapenhustaket! Detta bönhus är fortfarande i EFS ägo men används långt ifrån regelbundet.
 Uthuset har samma charm, samma panel, samma fasadkulör men de så vanliga enkla bräddörrarna.
"Herren är nära!
står det över altaret med förgyllda bokstäver. 
Det är hämtat ur Filipperbrevet 4:3 vilket också står angivet.

Så här ser altarmotivet ut i detta bönhus, missionshus. Här i trakten har vi historiskt använt båda benämningarna. Ordet kapell förekom inte ofta här när jag var barn.
Även i "mitt" bönhus där jag gick i söndagsskola fanns ett likartat motiv med pilastrar med kannelyrer, joniska kolonner och ett bibelord. Kannelyrer/räfflor, kolonner och text med blankförgylld text. Det måste ha varit mitt allra första möte med den klassiska arkitekturen. Och det har påverkat mig påtagligt. Jag är fäst vid denna arkitektur.
 
Dokumentärfotografen Sune Jonssons bok om bönhus i Västerbotten, "Husen vid himlastigen" tar upp just denna folkrörelsearkitektur. Inser vi inte värdet av denna epok med de starka frireligiösa yttringarna är allt snart borta. Det är ett hotat kulturarv tycker fler än jag. Det finns 700 bönhus i landet, varav en femtedel i Västerbotten.
.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyck till om du vill...