18 januari 2017

Främlingshem

Apropå det här med landsbygdsdebatten.

En plats blir allt mindre hemort ju fler tiondevåningar den får. Hur många våningar har bybon?
Just det.
Så tycker någon, en annan menar att  Wherever I lay my hat, that´s my home.

På senare år har jag funderat över detta med att höra hemma. Är det den geografiska platsen som är viktigast eller är det gemenskap med kulturellt likasinnade som väger tyngst? Att omge sig med sitt ursprungs landskap och byggnader eller ha några att utveckla sina tankegångar med?

Att främlingskap är och förblir de flesta klassresenärers och invandrares dilemma står nog klart, säkerligen även adoptivbarns. Det finns många skrivna berättelser om att leva med två världar. Men för att verkligen förstå detta måste man ha bott en längre tid i en annan kultur, land eller socioekonomisk situation för att ha något än det vanliga att relatera till. Då först ser man dubbelt.

- Prosalyriken om hemort är nertecknat av Per Helge i ”Grönskans rådslag” (1994). 
- Främlingshem heter en ort i Gästrikland.

3 kommentarer:

  1. Jag har bott 19 år i Sverige, största delen av tiden i Skåne. Jag återvände för 18 år sedan till Finland. En slutsats jag har kommit fram till är: en gång emigrant, alltid emigrant. Dvs om man har bott en längre tid i ett annat land och inte vantrivts så kommer man med jämna mellanrum att längta tillbaka till det man lämnat. Så tror jag det är med de flesta förändringar man gör i livet. Om man som sagt inte vantrivts.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det. En gång emigrant, alltid emigrant! Du har således två "hemländer". Alltid någonstans att längta till...

      Radera

Tyck till om du vill...