Anpassat eller förvanskat

 

Under 30- och 40-talen uppfördes många bostadshus av denna typ här i byn. En del ersatte gamla fina timmerhus som revs, andra byggdes nya på ny tomt. Ett av husen ses här på ett kolorerade foto. Här bodde Otto och Signe med familj. En modern ladugård uppfördes i samma veva, kreatursdelen är murad som sig bör vid denna tid. 

 

Bostadshuset har fyrdelad plan (murstock i mitten) med en öppen farstukvist med täckt balkong ovanpå. Frontdelen utsmyckades med en hel del snickeriglädje. Räckena är av målat trä. Fönstren är spröjsade med två lufter (bågar), säkerligen kopplade. Fasaderna är målade ljusa och fönsterfoder samt bågar i färg, ljust blå skulle jag tro.

 

En vacker inhägnad av faluröda träribbor med vita stolpar (trä gissar jag) avgränsar tomt mot framförvarande  lägda (åkermark). Till höger utanför bild löper gamla Kustlandsvägen, en sträcka som sedan integrerades i Riks 13.

Idag ser huset ur så här. Fönstren bytta, farstukvist och balkong inbyggda, entrén flyttad med trappräcke av stålrör. Fasaderna är utvändigt tilläggsisolerade vilket ses på de djupa fönsternischerna. Längs hela baksidan har en inglasad tillbyggnad kommit till.

Ladugården är riven och ersatt med ett trippelgarage sammanbyggt med bostadshuset. Utöver detta dessutom en fristående låg uthusbyggnad med flackt takfall - en volym som traditionellt inte är bruklig här.

Det är inte ovanligt att vackra bostadshus förändras på detta vis endast med tanke på praktiska hänsyn.

Bysmedjan

I somras hittade vi under en utflykt till en liten sörmländsk stad en hembygdsgård som vi inte kände till tidigare. Där fanns många ditflyttade byggnader, bland annat denna bysmedja. Vid något tillfälle hade man ansett den så kulturhistoriskt värdefull att den flyttats hit 1966.

Förutom den flyttade timringen uppförde föreningen även ässjan med det ursprungliga teglet. Smedjan innehåller också, förutom härden, bälg, städ och komplett verktygsutrustning för en smed. Smedjan är i dag fullt användbar.

När jag stod där tänkte jag genast på min hembys bysmedja,

Den är sedan länge garage. Där finns ingen murstock längre och därmed ingen skorsten, detta är rivet.

Erik Ors´ (Erik Olofsson) bodde på en gård där borta där den gamla Kustlandsvägen viker av till vänster, söderut

Där står boningshuset fotat i maj månad år 2000. När jag var barn bodde Astrid Olofsson här under sommaren. Köket var gammalt och underbart fint.

Den här fotografiet är från 1950-talet och finns hos Västerbottens museum. En milsten står vid den tiden framför smedjan.

Den sista delen av den släktgård dit smedjan ursprungligen hörde revs 2006. Ägare var en kristdemokratisk kommunpolitiker som köpt fastigheten för skogens skull. Även den del av den timrade ladugården som fortfarande var kvar, revs. Det var byns äldsta ladugård och en del av vår kulturhistoria.

Smedjan förlades oftast utanför själva gårdsgruppen, gärna vid ett vattendrag, för att minska risken för eldsvåda. Den var ofta en fyrknutad timmerbyggnad med fönster och murstock/skorsten. Golvet bestod av stampad jord. Där inne fanns vattenämbar för härdning, arbetsbänk och städ och kanske viktigast - härden och blåsbälgen för inblåsning av luft i ässjans eld.

En husbehovssmedja för smide av verktyg och beslag var ganska liten som syns på de två exempel som visas här. Smeden blev ofta anlitad av andra bönder för att smida vad som behövdes för tillfället och förstås komplicerade smidesarbeten. Jag tar för givet att många av de smidesbeslag som sitter på byns uthus är smidda här - om de nu finns kvar och inte är ersatta.

En gång i tiden hördes hammarslag här inifrån och eldskenet flammade genom fönstret när det var mörkt ute. Just nu läser jag Du tysta källa av Sven Edvin Salje från 1946. En handelsbod är en viktig miljö i denna utvecklingsroman som har en ung mans bildningskamp i fokus. Torvid bor granne med en smedja och tittar ofta in till smeden och miljön kommer med i romanen som ger god inblick i livet på 30-40-talets levande landsbygd.

Hemlandstoner

 

Jag kom till en liten gudsförgäten f d bondgård i Mellansverige. Där stötte jag på hemlandstoner från norr. Burträsk. Mitt i världen. Det gav vibrationer från 70-talet då klisterdekaler var stort.

Ersk-Mats gården

På väg norrut denna julisemester sökte vi upp Ersk-Matsgården utanför Hassela. Resan tog tid så vi hann dessvärre inte dit under öppningstid (12-16). Vi kände oss välkômna ändå och det vi såg gjorde att ett besök underöppningstid måste bli av. Nordanstigs kommun ser till att bevara, förvalta och göra gården levande.

Den grå gårdsbildningen som mötte oss är en ensamgård, byggd av ättlingar till de svedjefinnar som för drygt 400 år sedan invandrade till den här trakten.

Här odlas svedjeråg som växte hög och grann.

Gården har si så där 15 byggnader varav två bostadshus, det ena är undantagsstuga.

I fonden mangårdsbyggnaden och till höger undantagsstugan för den äldre generationen. Det gick sannerligen ingen nöd på oss när vi satt i solen på bron till undantagsstugan och åt medhavd matsäck.

Fina gamla fönsterbågar fästa med hästskosöm.

Det gröna kulturarvet utvecklas på gården under ett treårigt projekt. Genom slåtter och bete hålls arealerna öppna vilket gynnar växter och insekter.

På bilden syns det stora pärlanne där olika sorters potatis odlas. Det var uppmuntrande att se ett så stort potatisland som inte var kommersiellt anlagt.

Jordkällaren var renoverad och såg ut att användas. För här på gården kan man under öppettid äta traditionella rätter, många baserade på potatis. En jordkällare brukar vara bra för vinterförvaring av bl a rotfrukter.

De enkla nybyggda torrdassen fanns inuti en av ekonomibyggnaderna, allt befriande omålat. Rinnande vatten fanns inte, en vattenkanna med handfat dög bra för hygienen. Det som gjorde mig extra glad var att ladusvalorna flög kvittrande fritt mot takåsarna ovanför dassen som saknade innertak. OCH för att svalungarna inte skulle skita ner inne i dassbåsen hade en spånskiva lagts som skydd rakt under svalboet som fanns på en av åsarna. (Se upptill på högra fotot.) Så omtänksamt för både fåglar och människor!

En verkligt vacker entrébro till en ekonomibyggnad! Finns något vackrare än natursten som bro?

Inuti något som kan ha varit ett vagnslider såg det ut så som ovan. 

Batteridriven belysning i utformning som fotogenlampor var den enda  belysning vi såg. Ett enkelt utomhuskök fanns bakom ena bostadshuset och nära krydd- och köksland samt en vedeldad vattenvärmare. Jag antar att de gamla köken inne i mangårdsbyggnaderna var intakta utan moderniteter. (Dessa byggnader var stängda vid vårt besök.)

Två små kreatur tittade på oss.

 

En stor tråkig bilparkering fanns i direkt anslutning till entrén till området. Att mötas av en samling plåtlådor skämmer en kulturmiljö från den tid då bilar inte var uppfunna.

 

MEN

nytänkande i vardande - en skogsparkering var på gång. En smal grusad slinga hade anlagts i skogen utan att särskilt många träd behövt avverkas. Slingan som mätte en bilbredd och lär bli enkelriktad, hade ett antal intjack på sidan om, vardera för en bil. Hela vägen syntes inte eftersom den böjde av. Jag hann inte räkna antalet p-platser helt men det var ett 25-tal. När detta växer till sig och "mossas" över tänker man knappt på att det är en bilparkering när bilarna inte står där. Smart, snällt, vackert, omtänksamt.

Bild på storhässjan från facebooksidan "Ersk-Matsgården i Hassela"

Under året har en storhässja för torkning av sädeskärvar med svedjeråg uppförts. Men i 2023 års broschyr står något märkligt: 

"Förr torkades hö antingen på slag eller genom hässjning och i år sätts en storhässja upp vid gården. Torkning på hässja är mindre känsligt för regn eftersom det yttersta lagret fungerar ungefär som ett paraply för det underliggande höet"(???)

Allt är rätt och riktigt förutom sista ordet - höet.  Det är väl ändå inte hö som torkas på en storhässja! Men detta rättas nog till inför nästa år. Och då storhässjan invigdes på Kulturarvsdagen den 9 september framgick säkerligen hur den utnyttjades för torkning av säd och inte hö en gång i tiden.

*

Jag önskar Nordanstigs kommun lycka till med fortsatt förvaltning och levandegörande av Ersk-Mats gården där Erik Mattsson och hans hustru Karin en gång levde och verkade. Vi fick en fin sommarkväll där och återkommer.

Störstmjölken

Bästmjölken.
Störstmjölken.
Norrland ska då vara mest med 1,75 liters mjölkförpackningar på mellanmjölk och standardmjölk. Heja!

Nu är det bara plastkorken som irriterar :-)

Byggnaden berättar

"Se gärna på byggnaden som ett historiskt dokument, en informationsbank som kan svara på många olika frågor om de människor och djur som bott på gården. Frågor som kan vara svåra att få svar på om man "renoverar bort" all information. Även till synes obetydliga detaljer är produkter av någons tankemöda och många gånger hantverksskicklighet, som kan ge ledtrådar till en byggnads historiska användning."

Ur Lantbrukets byggnader som behandlar olika byggnader på gårdar i Sörmland, deras användning och husens olika delar. Även tips på underhåll och renovering.

Det kan vara svårt med folkbildning. Ofta tar redan frälsta emot budskapet men icke övriga, de som skulle behöva den bildning som i det här fallet staten, i form av länsstyrelsen och kulturmiljövården i form av länsmuseet, vill nå ut med i en vacker liten skrift.

På vår mellansvenska gård finns byggnaderna från tidigare släktled kvar och därmed även gårdsstrukturen. Att behålla detta är vår ledstjärna och det varsamma omhändertagandet har fått ta tid.

Född på en bondgård

 ”Vi har några kor, de står i båsen i ladugården, de vänder sig mot en när man kommer in och betraktar milt, de tuggar. Lukten i ladugården är stark, vi barn rynkar på näsan och vill inte gå in. Mamma och pappa byter kläder innan de går till morgonmjölkning och kvällsmjölkning, mamma knyter en duk om håret. Att lukta fähus är en klassmarkör. ”Hänger trådan å låfftar åv föjse”, heter det om de slarviga, de oordentliga, de fattiga. Deras kläder är alltså så dåligt sydda att det dinglar trådar från sömmarna, och så luktar det ladugård om dem. Sådan vill man ju inte vara. Man undviker ladugården, trots kornas underbara blickar. Fast när det kommer en kalv är det svårt att hålla sig därifrån. Jag traskar med pappa och Hjärton till Malax för att låta henne betäckas. Vi går längs vägen, pappa först med Hjärton i rep, jag bakom kon för säkerhets skull. Det är minst 10 kilometer till Malax, bilarna passerar snabbt på raksträckan. Hjärton är alldeles brun. Hon ser liten ut under den stora tjuren. Man släpper alltså in en ko till en tjur, strax klättrar han upp på henne och sätter igång med det som var tänkt att han skulle sätta igång med. Jag rynkar på näsan igen. Sen går vi hem samma väg. När kalven föds hjälper pappa den att komma ut. Hjärton kröker rygg och brölar, kalven skjutsas ut i en pöl av hinnor. Den har trubbig mule och vill suga på våra fingrar med sin sträva lilla mun. Mamma lagar kalvdans på råmjölken, det är det godaste som finns. Kalvarna kallas sippar. Det är roligt att ha en liten sipp i en kätte.”

Ur Här brusar strömmen förbi, självbiografi av Stina Ekblad, 2020.

 

Vi har liknande bakgrunder vi Stinor. Stina Ekblad är född 1954 och en "klassresenär", uppvuxen på ett litet jordbruk i Österbotten med få kulturella preferenser.

*

Jag tycker mycket om kor, dessa trygga, lugna, idisslande kreatur med mjuka, fuktiga mular. Minns hur mamma  hade en sjalett över håret och tog på sig en rona  (blåblus säger man visst på rikssvenska) och ibland vida byxor  (annars hade hon aldrig långbyxor) innan hon satte sig på en låg pall för att mjölka för hand. Väl begagnade ronor har jag sparade för deras affektionsvärde.

Jag följde pappa med Rosa till Holmlunds tjur i grannbyn. Jag hoppades att ingen skulle se mig när vi gick gammvägen fram med pappa först som ledde Rosa som svängde med rumpan och jag sist. Takten var sävlig. Det här var då småbruksepoken nästan var till ända i byn.

Kalvkätten med en söt kalv glömmer jag inte. Hur kalven fick råmjölk och hur en del togs undan för att bli kalvdans. Jag har några år in på 2000-talet bott så jag haft tillgång till råmjölk från närmast belägna mjölkbonde. Väldigt uppskattad lokalproducerad lyxdessert!

Mjölkerskan

Jag hittade ett blogginlägg om äldre fototekniker och där fanns länkad en traditionell sång - The Milkmaids Song (Mjölkerskans sång).

Lyssna till The Milkmaid´s Song (Where Are You Going My Pretty Maid).

Om det finns någon liknande sång här i landet känner jag inte till men väl berättelser om fäbodstintor som kulade och blåste i näverlur.

 

Vackra somriga pappersbonader fanns i morfars och mormors kök. Om den här kända bilden fanns i deras ägo minns jag inte men bonaderna föreställde sommarsysslor på välmående småbruk. En av de stora pappersbonadskonstnärerna var Anders Olsson, född 1913, som målat bland mycket annat bonaden med mjölkerskan ovan. På nätet finns en beskrivning av Anders Olssons liv där jag fick veta att han levde så länge som till 1999. Det skulle jag inte ha gissat. Att lära nytt och mera hör till det bästa med livet. Kossor tycker jag också om men det finns de i denna tidigare jordbruksbygd som försöker göra narr av mig för det. De som inte har förstått tillvarons innersta ;-)

Två kulturer: stad och landsbygd

 

Mamma och pappa hade under några somrar i början av 50-talet ett sommarbarn på grönbete hos sig. Det var en pojke i från en Stockholmsförort. Han var äldst i syskonskaran. Alla verkar ha trivts med arrangemanget. Vänskapen med mina föräldrar blev livslång. 

Det här sättet att låta stadsbarn få komma ut och njuta av livet på landet var välorganiserat. Barnen kunde få komma till barnkolonier eller feriehem. Jag tänker på kollot Barnens ö samt känslan i  Här kommer Petter.  En sommarberättelse av Hans Peterson från 1963 som blev tv-film.

Gunnar fick vara med om sådant som inte var vardagsliv i förorten. Gå i skogen, plocka bär, äta blåbärssoppa med klimp, rida på en kviga, vara med när höet hässjades och åka höskrinda, bli biten av en huggorm, se hur handmjölkning gick till, inse varifrån mjölk och ägg kommer och mycket mycket mer som var nytt för en liten Stockholmsgrabb. Han fick uppleva:

Kultur kontra natur
Stad kontra landsbygd
Det tämjda kontra det vilda 

 

Jag minns när jag själv för första gången upplevde kvartersindelning i en tätort. Så annorlunda, så fyrkantigt, jämfört med slingrande vägar och skog att röra sig fritt i.

Hö och ved

Vi hann få in höet under tak igår, torsdag, innan regnet kom.

Den gamla höskrindan blev helt fylld av hö från gårdstunet, mer hö än som sista bilden visar ska lassas på innan allt är klart.  Torkningsprocessen har förlöpt bra. Kan vi ta semester nu?

Finns knappt något som doftar så gott som nyslaget och torkat gräs...

De späda björkarna från i maj har kapades och klövs i onsdags. Det blev småved att göra upp brasor med och att elda i öppna spisen. Bra att ha.

Svenskt jord- och skogsbruk

"Moderniseringens landvinningar eller det av människor och djur övergivna, överexploaterade landskapet? Bertil Almlöfs målning från 1984 kan ses både som en civilisationskritisk kommentar och en vacker bild av ett moget sädesfält i högsommarvärmen."

Ur Jordbruket i välfärdssamhället. 1945 - 2000. (Det svenska jordbrukets historia). Författare Iréne A. Flygare och Maths Isacson.

Kanske kan man göra en vacker målning även av en planerad och planterad monokulturskog med likåriga stammar. En skogsåker. Jag lyckades i alla fall inte ta vackra foton i den "skog" jag inte tänker återvända till.

Sveriges skogsavverkning ökade till rekordnivåer under 2021 och uppgick till knappt 97 miljoner skogskubikmeter enligt preliminär statistik från Skogsstyrelsen. Med undantag från stormen Gudrun 2005 har den svenska avverkningen aldrig varit större. Så det lär bli fler sådana här monokulturella "skogar", fler markberedda, plöjda skogsåkrar. Sverige är kanske inte så fantastiskt som påstås.

"När journalisten Lisa Röstlund granskar en av vår tids ödesfrågor kliver hon ned i skyttegravarna och blottar konsekvenser av kriget. Hon finner hemliga dokument och möter rädda människor som bara vågar uttala sig anonymt, men också de som väljer att prata öppet. Om självmord. Om dödshot mellan grannar. Om etablerade och välrenommerade forskare som mobbas ut. Och om vetenskapsmän som smider planer ihop med industrin. Granskningen vävs in i hennes vardag och väcker svåra frågor."

SKOGSLANDET - en granskning av Lisa Röstlund, 2022. Den boken ska jag läsa. Att diskutera den med övriga hemmansägare i byn vore intressant.

Tant Hildurs ros

Finlands vita ros, som ursprungligen är ett skott från granntanten Hildur hemma i byn, har blivit en vacker rosenbuske i Mellansverige. Jag är glad över den.

Några kvistar av denna vita ros blev min mammas brudbukett. Samtidigt fick hon ett skott av Hildur och planterade detta vid sommarstugan där rosen lever vidare, numera utan öm omvårdnad.

Uppe i norr blommar den i juli, i Mellansverige tidigare.

 

Jag har försökt få ett skott att ta sig vid Kustlandsvägen men det för en tynande tillvaro. Huvudsaken är att Hildur Sandmans pimpinellros lever vidare. Minns hennes blomster. Det var inte många perenner på gårdstunet som bruket var här i byn med småjordbruk och idogt arbete, men jordgubbsland, stort potatisland och annueller saknades inte. Det engelska trädgårdsidealet hade inte slagit igenom här på 50- och 60-talen. Jag tyckte och tycker fortfarande att gamla gårdstun med vilda växter är vackra(st).

En hembygd

"Varje hembygd utgör en helig geografi. Barndomens eller ungdomens stad blir alltid en mytisk stad för dem som en gång lämnat den. För mig är Bukarest ett centrum för en outtömlig mytologi. Det är först på andra sidan denna mytologi jag har lyckats känna dess verkliga historia. Och kanske min egen."

Mircea Eliade

Dagens Nyheter, januari 1990

 

Jag läser ett litet tidningsurklipp i en av mina skissböcker från Winsor & Newton. Inser att min fascination för det som kallas hembygd länge funnits där. Fortfarande funderar jag över hembygden, dess kultur, dess människor, dess myter och berättelser. Vad som är hembygd, finns det en geografisk punkt som betyder mest i mitt liv? Tänker på hur min inställning till hembygden förändrats med ökad kunskap och fördjupad insikt.

Berättelser från förr intresserar mig och därför har jag ofta sökt mig till äldre människor, som vänner eller som kunskapsförmedlare. Men vad händer när den äldre generationen faller bort och jag själv kommer att tillhöra den äldsta generationen? Kommer jag att vara idel öra när min egen generation berättar om sina liv? Vi som växte upp i en värld där saklighet och vetenskap var ledstjärna, en tid som då var framåtblickande och ljus men visade sig medföra svårartade globala problem att lösa.

En hembygd är mer än en geografisk plats.

Drivkraft saknas

  

Denna ärvda vagn kan inte nyttjas för transporter. Det saknas en häst för att få trillan att rulla. När trillan var ett väl använt kommunikationsmedel levdes ett annat slags liv, knappast sämre än dagens levnadssätt. Håll med om att det är något visst med hantverket och designen! Idag är vagnmakare en mycket specialiserad utbildning.

Bilarna tog över och hästar användes, när jag var barn, endast inom jordbruket. År 1903 körde den första bilen genom byn på Kustlandsvägen och några år senare skedde den första dikeskörningen med bil.

Bouppteckningar

 "Livet efter döden - bouppteckningar berättar" heter ett lunchwebinarium som Riksarkivet anordnade den 18 mars 2022. Det finns att lyssna på Youtube HÄR.

Det går att läsa ut en hel de intressant ur en bouppteckning. Hur man bodde, om inventarier var köpta eller hemgjorda, klädskick, levnadsomständigheter, man kan utläsa personens klasstillhörighet särskilt om man har vana att läsa bouppteckningar och därmed har många olika att jämföra med.
I mars 1894 dog min morfars farmor på sitt 75:e. Bouppteckningen efter henne lyder som följer:

 *

År 1894 den 19 Mars kallades undertecknade att förrätta bouppteckning efter Enkan Brita Katarina Forssberg i (Y), som afled den 25 nyssvekne Februari och efterlemnade som sterbhusdelegare ende sonen Hemmansegaren Johan Olof S i (Y) hvilken tillsades att uppgifva boet som det vid den aflidnas frånfälle befans, Hvarefter uppteckning och värdering företogs som följer.

Fastighet Hemmanet 2 seland No 4 med Åbyggnad	4000	4000
Guld och Silfver
4 st Guldringar	5
1 st Silfver Förläggarslef	10
12 st do Matskedar	72
12 st do Theskedar	18
1 st do Strösked	5
1 st do Gräddkanna	7	117
Koppar och Blecksaker
1 st Koppar Kruka	5
1 st do Stäfva	2,50
1 st do Panna	4
2 st do do	6
1 st do Kokare	3,5
3 st do Kaffepannor	4,50
1 st Messing Mortel	1
4 st Bleckhemtare	2
6 st do Formar	1,50
3 st do Fat	1
1 st do Durkslag och Rifjern	0,75	31,75
Transport		4148,75

 

Möbler
1 st Sittsoffa	25
1 st Skänk	20
2 st Dragkistor 1/10 kr, 1/5 kr	15
2 st Dragsängar 1/5 kr,1 /4 kr	9
2 st   do	13
2 st Nattduksbord 1/3 kr, 1/ 2 kr	5
2 st Thebord	4
2 st   do små	1,50
2 st Fällbord	3
1 st   do	2
2 st Bord 1/2,25, 1/1 kr	3,25
1 st Divansbord	10
2 st Schänkar	14
1 st   do	4
1 st Mjölkskåp	8
1 st Klädskåp	8
1 st Kommod	2,50
2 st Stolar	5
6 st    do	12
6 st    do	9
1 st Klocka	10
1 st Thoalettspegel	5
2 st Speglar 1/ 2 kr, 1/1 kr	3
6 st Taflor 2/3 kr, 2/1,50, 2/25f	4,75
6 st Stolar	4,50
2 st Skrin 1 /2,50  1/75 öre	3,25
1 st   do	1,25
1 st Barometer	4	209
Kvinsgångkläder
1 st Skinnfordrat Päls	10
1 st    do  Kappa	4
1 st Kappa	5
Transport	19	4357,75

 

2 st Svarta Klädningar 1/3 kr, 1/50 öre	3,50
1 st Klädning	4
5 st   do	12,50
6 st Undertjolar	9
7 st    do vita	3,50
2 st Schalar	8	59,50
Sängkläder
2 st Dunbolster 1/10 kr  1/8 kr	18
2 st Dunkuddar större	7
5 st    do små	7,50
2 st    do  do	2
1 st Fäll	12
2 st Täcken	10
3 st    do	9
2 st    do	2,50
1 st    do vit	2
1 st    do	2,25
1 st    do	1
1 st Sängomhänge	1
1 st Madrass	2
3 st    do	3	79,25
Duktyger och Linne
1 st Bordduk	3
21 st Servietter	8,40
12 st Handdukar	1,80
20 st Xxxxöfverdrag	5
14 st Lakan	7	25,20
Glas och Porslin
2 st Soppskålar 1/1,25, 1/75 f	2
1 st Ostkupa	1,25
1 st Äggkorg	1
4 st Äggkoppar	0,60
3 dussin Tallrikar	7,50
Transport	12,35	4521,70

 

1 dussin Assietter	1,50
6 st Spillkummar	1,80
1 st Karrotter	2
1 st Kaffekanna	0,40
2 st Handkannor 1/50 f, 1/40 f	0,90
5 st Glasassietter	0,50
2 st Stekfat	1
1 st Bricka	0,60
20 par Thekoppar	8
1 st Karafin	0,50
1 st Wattpumpa	1
16 st Driksglas	1,60
18 st Supglas	1,80
3 st Syltskålar	3
3 st Sockerskålar	0,75
4 st Blomvaser	1
3 st    do	1,50
8 st Stekfat	2,40	42,60
Nickel och Messing
4 st Ljusstakar	5
2 st    do	1,50
3 st    do	0,75
1 st Kaffekanna	5
1 st Sockerskål	1,50
1 st Thebricka	1,50
1 st Klockställ	0,50
2 st Hänglampor 1/10 kr, 1/5 kr	15	30,75
Kreatur
3 st Kokreatur	120
1 st Kviga	20
4 st Får 1 st Lamm	20,50
2 st Getter	10
5 st Höns	2,50	173
Transport		4768,05

 

Diverse
1 par Väfstolar	3
1 st Mangel	4
1 st Refträ	1
2 st Såar	2,25
1 st Wattbalja	1
2 st Byttor	0,75
1 st Bunke	0,50
3 st Stöptråg	1
1 st Bakubord med behör	2
1 st Nattstol och bord	1,50
1 st Bandstol och korg	0,50
1 st Skottkärra	2
Diverse tunnor	1,50
1 st Sikt	0,50
7 st Säckar	1,50
22 par Bordknifvar	5,50
2 st Slipstenar	10
1 st Assuransspruta	5
1 st Wattenvärmare	20
½ i ett tröskvärk	20
8 Hektol. Korn	40
15 st Golfmattor	7,50
2 st Thebrickor 1/1,50, 1/1 kr	2,50
3 st Spisgrytor 1/1,150,  1/1,25,  1/1 Kr	3,75
2 st Grytor 1/1,25,  1/75 f	2
1 st Stekpanna	0,50
1 st Plättpanna	0,60
3 st Pannlock	0,75
2 st Små skopor	1
1 st Fiskslef	0,30
1 st Toalettpåse med behör	1
1 st Wäska	0,75	144,15
Transport		4912,20

 

Aktier och Fordringar
5 Aktier i Lögdeå Handels Aktiebolag	75
3 Aktier i Ångbåtsbolaget Botnia	30
1 Aktie i Ångfartygs Aktiebolaget Norrland	75
Fordran af Härnösands Enskilda Bank	2120
Fordran af Fredrik Lundberg L-åfors	1000
Fordran af J. P. Jonsson (Y)	200
Kontant	100	3600
Fordringar som anses för osäker                                               4431,33
Inventarium Kronor		8512,20
Afkastning
Begrafningskostnader		200
Behållning Kronor		8312,20
Att detta bo med tillgångar och skulder är af mig uppgifvit så vitt mig är bekant, som det vid den aflidnes frånfälle befanns, betygar under edsförpliktelse.
År och dag som förr J.O.S
Såsom boupptecknings och värderingsmän A.    Wiklund      J. H. Erikson
No 11. År 1894, å Nordmalings lagtima Hösteting blef denna bouppteckning inregistrerad, betygar
På Härads Rättens vägnar Efter förordnande G. Öhrling
§1. År 1899 den 20 Februari å Nordmalings lagtima Vinterting meddelades Johan Olof S lagfart å 2 seland No 4 (Y) betygar
På Häradsrättens vägnar Xxx (svårtydd namnteckning)

Här är "bönninga"  ("langkakesen" = långkatekesen) där Brita Katarina (Karin) bodde vid sitt frånfälle.

På 1930-talet revs den gamla ärevördiga gården för alltid och ersattes av ovanstående. Undrar vad som har hänt med alla inventarier? Vilka finns kvar i sinnevärlden? Några känner jag till och några lär finnas i min ägo. Jag skulle ge mycket för att kunna gå tillbaka och se exakt hur "bönninga" var inredd och hur livet levdes där före Karins bortgång 1894. 

På alla porträtt jag sett av Karin/Katarina har hon en väldigt sträng uppsyn. Det kan bero på att det var en allvarligt sak att låta sig avfotograferas, att skratta och visa tänderna hörde inte till etiketten och var även svårt eftersom exponeringstiden var lång och man måste sitta stilla för att inte bli suddig. Men ett litet leende ändå...