"Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv"

Morfar Manfred föddes i december 1884 som barn nummer sju i en barnaskara på åtta. Av hans syskon nådde bara fem vuxen ålder. Mormor Alma föddes 1890 som äldsta dottern i en familj som skulle utökas till tolv barn. Alla utom en av pojkarna blev vuxna och bildade egna familjer.

Morfar och mormor gifte sig 1918. De fick två döttrar som föddes 1921 och 1926. Döttrarna fick i sin tur fem barn. Jag är ett av dem. Barnbarnsbarnen till Manfred och Alma har blivit tolv stycken: Johan, Henrik, Lisa, Chris, Magnus, Maria, Ida, Linnea, Lars, My, Karin och Fanni. Tremänningar är dom. Eftersom generationerna i släkten har varit långa, hann morfar och mormor inte träffa någon av barnbarnsbarnen. Men vi barnbarn, fem kusiner, hade mycket trevliga somrar tillsammans med mammor, pappor, morfar och mormor.



Här ovan sitter morfar och mormor på bron, det ser ut att kunna vara 1940-tal. Döttrarna har flyttat söderut till lockande arbeten.

På fotot från 60-talet tittar morfar ut på gamla kustlandsvägen, "gammvägen" från ett av de tre köksfönstren. Huset står vid den grusvägen från 1600-talet - här hände allt, här passerade alla. Det är först 1942 som vägsträckningen drogs om och trafiken passerade 100 meter på andra sidan huset. Morfar hade helst sett att han sluppit upplåta mark för den asfalterade riksvägen genom byn har jag förstått på senare år.