Här på gaveln mot "gammvägen", Kustlandsvägen, låste man upp dörren med ventilationsspringor och gick in. Frysfacksdörrarna var ljusblå metallic med blanka 60-tals handtag och separata lås. Vårt fack låg rakt fram alldeles innanför dörren och högst upp. Det var, tror jag, 3 nivåer fack i höjdled och en hel massa på rad. För att komma åt vårt fick man stå på en pall.
Fryshuset ligger nära handelsboden. Redan 1885 bildades ett aktiebolag med avsikt att förse bygdens folk med förnödenheter. Handelsboden i Lögd´ fungerade fram till 2008 då den slutgiltigt gick i konkurs. Nu blöder bygden, glesbygdsstämpeln kommer närmare.
I frysfacket förvarade vår familj mest kött och blod från kalvslakt om jag minns rätt. Det var enkelt att stanna till där då man ändå skulle handla i affären.
Jag har väl aldrig ätit så bra mat som fram till 1971 då kossorna såldes och jordbruket las ner. Hemmalagat, hemmaslaktat (vi bodde grannars med slaktarn), egna höns och därmed ägg, egen potatis och vissa grönsaker. Mjölk dagligen direkt från mejeriet, på sommaren egen källarkall långfil, ibland småvilt från jägarsläktingen, bär från skog och mark samt de egna bärbuskarna, egen fångad fisk på sommaren... Närproducerat och med kontroll av hanteringen. Just precis det som många eftersträvar idag igen!
Oja - du väcker alla barndomsminnena till liv. Känns idag som om vi då levde i en tid som enbart var full av positiv framtidstro och rensning av trädgårdsland samt glasspuck för 50 öre, och tjuvåkning på grannpojkens moped.
SvaraRaderaJomen Inkan, så var det ju!!! Det är först då vi blev äldre som besvärligheter dök upp.
SvaraRaderaJag brukar fråga mej; är det bättre att växa upp med framtidstro och senare i livet möta svårigheter - eller är det bättre med motvind från början som senare (kanske) vänder? Jag tänker här på konjunkturerna.
Sverige hade det väl förspänt efter II värlsdskriget som vi inte deltog i - industrin blomstrade, exporten och därmed välfärden stor. Då föddes vi, mitt i en tid av framåtblickande...