Jag tycker det är fantastiskt att äga en del av vår natur. Marken är min. Där finns vackra stenar som färgats av lav och av järnhaltigt vatten, där finns mossor, lavar och sileshår. Och förstås så mycket mera. Skog kan värderas i pengar men hur värderar man köttätande sileshår???
Hur värderar man positiva naturupplevelser? Sådana kan man naturligtvis även ha utan att äga den mark man befinner sig på. Allemansrätten här i landet är en god sak. Undrar om den finns kvar om 100 år?
Kan jag vårda min skog som en slags naturpark om jag vill inte kalhugga och markbereda? Plockhugga virke, röja för att få den ved som kan behövas. Jag vill plocka bär och svamp i kulturskog. Men vad gör jag om alla intilliggande hemman slutavverkas och mitt står som en solitär mitt i plöjda fåror? För ingenting är säkert i framtiden. Jaa, vad jag skulle göra det kan jag inte svara på i dagsläget.
Mitt sätt att se på naturen tror jag liknar morfars. Den här berättelsen har jag fått höra i andra hand:
En av byns hemmansägare höll på att avverka på sitt skifte. Det var före motorredskapens tid. Där stod en björk som morfar Manfred tyckte var mycket grann. Jag förmodar att den stod vid en byaväg eller vid fäbodstigen. Morfar föreslog den grannen att om han lämnade kvar björken skulle han få en lika stor björk från morfars mark. Nå, det brydde sig inte grannen om, björken höggs ner.
Av detta förstår att min morfar hade ett estetiskt sinnelag, och jag kan känna en viss själsfrändskap. Jag kan sörja enormt då skog förstörs – då pengar betyder allt, skönhet intet.
Jag har tittat in då och då och läst vad du skrivit och berättat. Såå mycket intressant du berättar! Jag har lett igenkännande till dina barndomsminnen och jag älskar dina berättelser och bilder av dina förfäder. Dina kulturhistoriska inlägg är också såå intressanta. Tack för att du berättar!
SvaraRaderaJag kunde inte låta bli att skriva en rad i min blogg om din blogg och göra en länk hit. Hoppas det är ok?
En fin helg önskar jag dig!
Anita (Smulan) i Omsjö.
Jag tycker du har något viktigt att berätta i din blogg. Trevligt att finna annat än "shabby chic"-bloggar på nätet.
SvaraRaderaVisserligen är mina skriverier väldigt lokala men släkt- och hembygdsforskning i sig är "universell" och igenkännande. Jag är glad att flera bloggare har skrivit om de här intressena länge, själv är jag ju ny i den här cyber rymden. Jag har mycket att lära av andra och av vidare egen forskning...
Lev väl i Omsjö!!!