Mänskor som gått före

6 juni 2010

Sibirisk ärtbuske

Sibirisk ärtbuske, häckkaragan, Caragana arborescens, är vanlig här i norr som häckväxt. Här finns en häck sen morfars och mormors tid. Den delar av gårdsplanen och "trädgården". Det är verkligen ingen märkvärdig häck eller växt.

Förra helgen blev häcken för första gången som jag minns nersågad till fotknölarna. Den ska absolut finnas kvar men förnyas. Visst kändes det att ta bort de gula blommorna som var på gång. Nu duggade det som tur var så humlornas och binas sköna surr fanns inte där. Tanken är att häcken ska bli än tätare och frodigare med tiden. Gräsklipp får den under sommaren. Nu har den även fått tillskott av långtidsverkande näring i form av benmjöl. Särskilt änden som går in mot björkarna. Jodå.


































Häggen blommar. Man ser den då man kommer ut på bron. Gårdens gamla klätterhägg föll till marken under en blåsig natt på 1980-talet. En stor favorit. Len att klättra i, härlig doft från blommorna, lustig smak och känsla i munnen då man provade att äta ett svart häggbär. Inunder var det en utmärkt lekplats, en sommar lekte vi djurkyrkogård. Vi fick hållas.

Häggen som står där idag är en ättling till klätterhäggen. Den står frodigt grönvit mot grannens faluröda masonite-garage.

Min dröm är att få till ett gårdstun med tramptåliga växter, men då måste jag bo här året om. Jag gillar faktiskt inte kortklippta gräsmattor på det som ska försöka se ut som morfars gård gjorde förr, nej. Då slogs gården med lie ett par gånger om året, resten av gräset trampades kort. Dream on!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyck till om du vill...