Jag köper en liter färdig långfil och äter till frukost men sparar en knapp deciliter. Den häller jag i en rostfri bunke…
… och kletar ut med en sked på bunkens kanter.
Sen häller jag på minst en liter mjölk. Helmjölk, eller som här mellanmjölk.
Därefter täcker jag med en tallrik…
…och ställer ner på ett av källartrappans översta steg strax under källarlucka ner till den lilla källaren. Ni har väl en så´n? Det finns en i morfars hus. (Numera finns luckan i vardagsrummet med outslitlig kork-o-plast men framöver vill jag ha köket här igen som förr. Med trägolv.)
Efter en till två dagar har mjölken syrats och stelnat till en ganska fast massa.
Man tar av filen i en djuptallrik och vispar med stora tag runt för att mjuka upp massan. Jag brukar vispa ner en halv tesked men kanske är det bättre utan. Under vispningen bildas bubblor som sedan löses upp.
Det går fort att få filen lååång. Den rinner och håller ihop även som en mycket smal sträng, smalare än på bilden. Konsistensen är lite ”segare”, rundare, än den kortare filmjölken.
Efter vispandet strör jag över mald ingefära och njuter fullt ut! Min sörlänning till man förstår inte min förtjusning över långfil. Nänä, kanske måste man ha ätit den sen barnsben för att förstå hemligheten…
Det här åt vi under min barndoms somrar. Hur mamma fick tag i första bakteriekulturen för året, den första långfilskulturen, vet jag inte. Men ursprungligen gjorde man den på tätört, Pinguicula vulgaris, en liten blåblommande växt med klibbiga blad. Växten är insektsätande så till vida att bladen avsöndrar ett enzym som upplöser insekter som fastnat på den klibbiga ytan. Det är dessa blad man tar och stryker kärlets insida med som man sedan fyller med mjölk och tett´n, täte, långfil, långmjölk, bildas. Ett smart sätt att konservera mjölk då kylskåp inte fanns. Långfil har längre hållbarhet än färsk mjölk. Gott är det också. Tycker jag. Som någon gång skulle vilja pröva att göra det här från scratch. Men tätört växer minsann inte var som helst.
Kanske har andra bloggares skrivit om långfil, källarlucka, tätört
Coolt!
SvaraRaderaGrymt snygga bilder, blir sugen tom på långfil(tycker inte om det)
SvaraRaderaAX
Riktigt lång fil är den bästa sommarmaten. Jag äter den med för maken undangömd hjortronsylt och min mamma föredrar att gnaga på en bit bastuträskar till filtallriken. När man vispar filen kallar vi för att vi "pashlar" den. Läspljudet är omöjligt att transkribera för det är så slaffsigt. Jag har aldrig hört det ordet användas av någon annan familj eller i något annat syfte. Är det någon som vet om det är dialekt eller är det bara familjespråk? /Lisa
SvaraRaderaTack alla för kommentarer!
SvaraRaderaLisa, tänk att det finns ett ord just för vispningen. Har aldrig hört att man "pashlar" långfilen. OM det vore så att en lingvist eller dialektforskare läser din kommentar vore det fantastiskt kul att få veta hur det ligger till. Kanske vet man på DAUM?
En dag i slutet av 60-talet besökte hela min familj Silvermuseet i Arjeplog.
SvaraRaderaNär vi tittade på stora avlånga trätråg som stod på ett gammalt skåp, kom dr Wallqvist in i rummet. Han berättade för oss att långfilen gjordes i dessa tråg. Då katterna kunde springa över filen var den färdig. Ett minne jag har av långfil och dr Wallqvist. Tremänning Susanne
Vilket trevligt minne, både med trågen och att ha träffat Silvermuseets skapare. Men dr Wallqvist drog nog en skröna - jag tror inte husmödrarna var mindre noga med mathygienen förr än nu, och lät katter springa på filen, fast förhållandena är annorlunda idag. Trevlig annekdot, filen ska nog vara så fast att en katt skulle kunna springa över ytan...
SvaraRaderaMycken tack för den trevliga kommentaren!
Intressant du nämner att kvinnorna förr var noga med hygienen. Minns min mors gamla mostrar när de flyttade in i sommarhuset i Sorsele. Det första de gjorde var att skura med såpa och när de lämnade huset gjorde de samma sak. Noga var de med städningen för att slippa möss och råttor över vintern. Huset hade ingen el,vedspis,källarlucka och utedass.
SvaraRaderaJag städar också med såpa, precis som förr.
Tremänning Susanne
Susanne! Såpa is the best... och gul ska den vara tycker jag (grön såpa har man visst söderut i landet). Jag köper gärna fast såpa på burk så länge det nu finns, för det tycker jag är bra när man ska skura obehandlade trägolv och tvätta mattor.
SvaraRaderaVi håller ställningen för såpan. Kom på att jag kanske ska skriva om SÅPA framöver. Minns Du RENsåpa????
Javisst, var det rektangulära paket, minns jag rätt? Var det du som tvättade håret i såpa för att det skulle bli glansigt? Ialla fall så gjorde jag det när jag gick högstadiet, ett råd ifrån någon annan, möjligen ifrån dig? Tremänning Susanne
SvaraRaderaJo, ren-såpapaketen var rektangulära som halvlites glasspaket. Omslagskartongen var vaxad eller plastbelagd och pryddes av renhorn. Men tvättat hår i såpa har jag inte gjort vad jag minns. Däremot i vuxen ålder tagit fotbad i varmt såpvatten. Remmenderas!
SvaraRadera