Jag känner samhörighet med den som kan fömedla en känsla som i den här dikten:
Landskap
Bakom huset mitt emot
har månen stigit upp
Kvällens svalka har sänkt sig
På avstånd slamrar spårvagnen
Doften från havet tränger ända hit
o detta landskap gör mig helt förvirrad
Orhan Veli
Det var et nydelig og stillferdig dikt. Jeg liker bloggen din godt. Her kan jeg bruke litt tid framover :-)
SvaraRaderaMarie
Marie, tack för titten! Jag tycker om odlingens förstagångsupplevelser som pågår just nu i din blogg.
SvaraRadera