Vägen

"Förr var det ingen nackdel att bo intill vägen. Det gav istället en social trygghet och en möjlighet att fånga nyheter – nyheter färdades bara på vägarna.

Gammvägen, Kustlandsvägen, sedd från övervåningen i morfars hus.

Närheten till transportmöjligheter var också en positiv faktor när resandet tog så mycket tid och effektiva snöplogar saknades. Tillfartsvägar skulle dessutom bara försett bonden med än mer väg att underhålla.
Vägen genom byn är ryggraden i byns utseende. Det var från vägen tomtindelningen utgick och formade byn till exempelvis en radby med gårdarna på rad längs vägen eller till en klungby med gårdarna samlade runt ett vägkors. (Före laga skiftet då byarna splittrades, så även min by. Min anm.)


Idag är vägar genom byar inte längre så vanliga, på det allmänna vägnätet är de rent av sällsynta. Men för förståelsen av landskapet och den stora betydelse vägarna spelat är de viktiga. Det är byggnaderna och vägen tillsammans som är den helhet vi måste vara rädda om. Med varsamt tillvägagångssätt vid vägunderhåll, dränering och snöröjning och med minimala påbyggnader av vägkroppen kan vi behålla byvägarna ännu några hundra år."

Ur Vägars kulturvärden, Riksantikvarieämbetet 1997.

I grannbyn Lögdeå finns två rader med vackra gamla björkar på var sida om en gammal grusväg som leder till Hyngelsböle. (Den byn förknippar jag med nipor och liljekonvaljer, bra fiske och resterna av ett för länge sen nerlagt sågverk. För inte så länge sen en mycket vacker, kuperad by som nu håller på att slya igen.)

Allén finns med i en kulturmiljöinventering som jag råkade hitta på nätet.

Kulturvägar, objekt
Vägverket region Norr 1988

Objektbeskrivning:
Tvåsidig björkallé utanför Åbergsgården i Lögdeå. Vägens bredd: 5 m. Alléns längd: ca 100 m (VNV-OSO).


Avstånd mellan träd: 3-4 m. Astånd till vägkant: 1,5-2 m. Stamdiameter, brösthöjd: 0,15-0,40 m. Trädens status: god. Allén står i gränsen mellan vägen och stora tomter med inslag av äldre bebyggelse på bägge sidor. Möjligen rör det sig om gårdsträd, men en allékänsla uppstår ändå. På SSV:a sidan av vägen finns ett trästaket längs med vägen, mellan vägen och allén.

Myndigheterna lyckas sällan få ut sina insamlade erfarenheter. Åsså huggs träden ner utan att den s k allmänheten någonsin fått veta att detta är bevaransvärt. Träd kan vara något helt annat än faror vid stormar eller besvär vid lövräfsning.

Hur många i bygden känner till att detta är bevaransvärt, tro?

Kanhända har andra bloggare åsikter om Vägars kulturvärden, kulturvägar, Vägverket region norr, björkallé