Kommer ni ihåg KFs satsning 1998 då kooperationen fyllde 100 år?
Ingegerd Råman kontaktades för att formge dricksglas för vardagen, Duralexglas tillverkade i Frankrike och Susanne Grundell formgav det textila, en förningsduk. Förningsduken fanns randig i grå/vit eller blåt/vit.
Jag föll på direkten. Köpte på mej många tvåpack glas med rostfria lock/fat och ett halvt dussin förningsdukar i blåvitt. När glasen senare reades ut köpte jag ännu fler. Har aldrig ångrat det. De är verkligen vacker vardagsvara, har säkert två tjog glas om inte mer.
Dukarna kan användas som tabletter, servetter eller som duk i picknickkorgen.
Och det roliga är att de här dricksglasen liknar de som användes här hemma då jag var liten. Av dem finns bara ett par kvar men de här nya platsar oerhört bra i 50-talsinredningen. När jag ska fota ett av de gamla glasen hittar jag förstås inget.
Kringlan, den oändliga, fanns kvar som symbol för KF 1998. Något modifierad gentemot ursprunget men fortfarande oändlighetssymbolen.
Förningsduken har en blå och en vit stadkant. Genom att vika den lite asymmetriskt får man en elegant effekt i kortänden. Smart och enkel formgivning.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om KF 100 år, 1998, kooperationen, Inggerd Råman, Susanne Grundell, glas, textil, förningsduk, Duralex
Helt underbara glas, duken likaså! Vet du om de finns att få tag på någonstans...? Tack för en inspirerande blogg.
SvaraRaderaJennie, jag förmodar att andrahandsmarknaden är det enda som gäller för de här vackra tingen.
SvaraRaderaVilken trevlig blogg! Fina bilder på dina släktingar!
SvaraRaderaTack Seniorbloggen, ni har ju själva SÅ bra, roliga och lärorika inlägg! Och erfarenhet av livet!
SvaraRaderaJag gillar ju min by, min bakgrund och kulturhistoria.
Här på bloggen förekommer därför även skriverier om mindre trevliga saker, synsätt, platser eftersom verkligheten här är sådan - för det är ingen otvetydig feelgood-blogg :-) Gillade jag inte min hemby skulle jag inte alls bry mig om det jag anser vara dålig förvaltning av kulturarvet.