Med sparsamhet och övertid
drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,
de blev trappor mot solen.
Själv har han aldrig varit på bio eller teater
eller haft tid att läsa böcker.
De har lyckats och kommer hem till helgerna
och talar med främmande röster om dessa ting.
Deras kvinnor har kalla ögon och föraktar honom
då han äter med kniv.
Han ska aldrig förstå
vem som murat hans ensamhet.
Stig Sjödin (1917-1993)
Rubriken är min, klassresenärens, formulering.
Dikten heter Bandvalsaren och kommer från diktsamligen Sotfragment.
..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...