30 juni 2011

Allemansrätten

Allvarligt talat tror jag inte vi förstår att värdera vår svenska allemansrätt fullt ut. Det brukar ju vara så med företeelser som är självklara, som man har med sedan barnsben.


Jag minns hur utestängd jag kände mej från den vackra naturen under en sommarresa i Schweiz och Österrike. Avstängd med stängsel, det gick inte att plocka de vackra smörblommorna på alpängen. Och har erfarenet av hur norrmännen bevakar sin privatmark från utomstående att sätta sin fot på.

Kanske blir det så till sist att ägarna till morfars fastighet om hundra år, stängslar in skogen och tar betalt för besökare att träda in där. Människor kanske kommer att betala för att njuta naturskog, plocka svamp och bär. Kanske står den skogen kvar som ett minne i en för övrigt kalhuggen och planterad yta. Vem vet?

Ett nytt lagförslag diskuteras för närvarande med begränsning av allemansrätten. Denna rätt är en svensk sedvänja och inte tidigare inskriven i lagform. Det som ses över är att begränsa kommersiella företag att utnyttja allemansrätten. Som markägare kan man kanske tycka att det är riktigt?!

Kerstin Ekman, den författare som verkligen satt sig in i vad skog är, berättar i en bra intervju i Skogseko mars 2011, sidan 25-27, att hennes jämtländska skogsinnehav idag "ligger som en enklav i ett gigantiskt hygge". Jag har i dagarna påbörjat läsningen av Herrarna i skogen av just Kerstin Ekman. Tror att det blir bra sommarlektyr. Frågor som rör skogsbruk, skogsvård, naturvård och landskapsvård står mig nära. Som utbo har jag troligen en annan syn på mitt skogsinnehav än andra hemmansägare i byn.

I Svenska Dagbladet kunde man den 23 juni läsa en artikel som berör detta med att tjäna pengar på annans mark med en speciell vinkling till kommunen Nordmaling.

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , ,

28 juni 2011

Vänner

Midsommarfirande hos vänner.
Underbart. Trevligt. Gott. Vackert. Smakfullt på alla sätt. Att det kom lite strilregn emellanåt förtog på intet sätt helgen. Vi höll oss inne, får och lamm sökte skydd under storgranen.

Utöver all vällagad och nybakad förplägnad på plats hade vi hemlagad leverpastej på kronhjort i bagaget då vi styrde kosan hemåt på midsommardagen. Superbt! Att umgås med likasinnade är en vila i sig!
.
.

Att ta sig vatten över huvudet?

Senkvällen före midsommarafton klev fem män och en kvinna ner under en gammal, icke körbar bro, i byn. Regnet strilade ner, gräs och mossa gjorde nerfarten till vattendraget halkig. Vi inspekterade brokonstruktionen. En bultad stålbalkskonstruktion. Nu är det beslutat att bron ska reparerats med pengar jag och ordföranden sökt och fått bifall till. Tror ni det blir av - eller är det bara ord hos herrarna?

Detta får en snar framtid får utvisa. Jag har gjort vad jag kan i detta fall, jag har försökt göra något positivt för en icke hävdad vägsträcka som ingår i vägsamfällighetens förvaltning där jag är medlem. Att sträckan ingår i vägsamfälligheten och inget annat, hade styrelsen fått veta av lantmätaren för kort tid sedan. Äntligen!!!

Efter den här träffen behövde jag umgås med likasinnade vänner. Dom fanns i Uppland.
.
.

27 juni 2011

Vit plast

För ett litet tag sedan skrev jag om att hålla naturen ren. Temat fortsätter nu med frågan: Varför låter vissa bönder plasten till ensilage-rullarna förfara på detta sätt som på fotot? Man har ju maskinkapacitet att ta upp plastsoporna? Är det kostsamt att köra dem till tippen? Är det deponeringsavgift? Jag refererar det jag hört någon annan säga - de flesta bönder är långt ifrån landskapsvårdare...

 Bilden är tagen vid Olofsfors bruks lagård. Plasten, för det är inte snö,  fortsätter till vänster bakom hörn.
.
Detta syns inte från Bruket eller från Riks13, Riksväg 13, som passerar här förbi. Lövträd skyler. Olofsfors Bruk är Nordmalings kommuns största turistmål.
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , ,

23 juni 2011

FORTUNA var lycka

Lyckan var att få en kartong Marabou Fortuna att själv och alldeles själv ha makten att bestämma över. Det kunde inträffa på en bemärkelsedag. Att få äta av alla dessa smaker och ge bort några men inte många... Mmm...Marabou...
Choladkartongerna var så elegant lyxiga i rött och guld med lite grönt inslag. Kvadrater på diagonalen med en hästko i vardera guldrutan. Hästskon med böjen neråt för att lyckan inte ska rinna ut!

Ett motiv från empiren, en dam med krinolin och en herre med hög hatt från tidigt 1800-tal poserar framför en balustrad på emblemet.


Smakerna var:
Körsbär i likör
Spansk nougat
Figaro nougat
Mandelsplitter
Arrakmarsipan
Gianduja nougat
Marsipankrokant
Tryffel
Gräddkrokant
Nougat med nötter
Ananas i cognac

Jag minns faktiskt inte smakerna men nougat som smälter i munnen är härlig. Maraboustorken finns med i logotypen på baksidan.

Som barn var detta lyx, en tunn kartong i guld och rött. Jag återfann den under sent 1980-tal i Umeå och köpte som gå-bort-present. Det var sista gången jag höll en Fortunakartong med innehåll i min hand. Bara det var lycka!!!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , ,

21 juni 2011

Kulturhistoria de Luxe

Det här är grannhuset söderut. Ett fantastiskt välbevarat bostadshus från 30-talet. Det och alla dess bevarade detaljer ska jag skriva mer om framöver. Hit sprang jag som liten för här bodde min kamrat Karin. Att byggnaden är så pass välbevarad beror på att den inte varit bebodd året om sedan sent 70-tal.

Fasaden är målad med linoljefärg där detaljer och fönsterfoder visar sig i skuggspel, inte med avvikande färgsättning. Så fint i mina ögon!

Jag ber er uppmärksamma brunnsöverbyggnaden till höger i bild. Brunnen har ett litet sadelformat tak i med en hissanordning där den galvansierade hinken sitter i en kätting som vevas upp på en axel, en träbom. Lite så här.
Det här är, så vitt jag vet, en av de få, nästan den enda välbevarade brunnen med hissanordning och skyddande tak kvar här i byn, ja kanske i bygden. Måtte den får vara kvar för all framtid ;-)
.
.

19 juni 2011

Underbart fint

För 15 år sedan såg det ur så här i grannbyn. Här utanför grinden möts Kustlandsvägen och Riksväg 13. Där innanför finns gårdsplanen med två bostadshus i vinkel och lagården som bildar ett rum slutet på tre sidor men öppet mot söder och vägen. Som man byggde förr. Grinden saknas numera. Gården är inte permanent bebodd.
.
.

17 juni 2011

Sommarljus

Visst finns det skönhet i bygden. Det norrländska ljuset är något att ta vara på... Ibland passar det med levande stearinljus samtidigt som sommaren grönskar därute.
Tycker om stämningen i den här bilden, en lite kulen eftermiddag.

En ljusstake av metall inköpt på 80-talet, den var då min favorit. Insynsskydd/solskydd från DesignTorget. Åsså de fina fönstren som snickrades 1948 där innanfönstren sitter kvar. De här fönstren ska verkligen inte bytas ut.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

16 juni 2011

Sopor

HÅLL NATUREN REN

För ett tag sedan lade jag ut en enkät här i marginalen med frågan:
"Tycker du att det är ok att dumpa trädgårdsavfall i skogen på annans mark även om det finns en gratis återvinningsstation i kommunen?"

Det var 27 personer som gav sig tid att klicka på något av de svarsalternativ som gavs och fördelningen blev som följer:

15 %
* Ja, det spelar ingen roll då dumpade grenar, löv och växtrester multnar om ett antal år.

2 %
* Nej, det är inte trevligt att ta skogspromenader, plocka bär och svamp om man hittar sådana dumpningsplatser.

2 %
* Ja, vi har enorma arealer med skog i Norrland. Det är så liten procent av ytan som upptas av trädgårdsavfall.

22 %
* Nej, använd kompost på egen tomt eller bränn avfallet i ett hörn av den egna tomten.

7 %
* Ja, om det är närmare till skogen än till kommunens avgiftsfria miljöstation. Man sparar in bensin och därmed minskas koldioxidutsläppet om man dumpar i skogen.

41 %
* Nej, allemansrätten innebär inte att skogen är en fri att använda som trädgårdsavfallsplats.

Av detta kan man inte dra någon slutsats. Men jag anar att bland de 41 % som tycker/vet att allemansrätten inte ger rättighet att använda skogen som avfallsplats för trädgårdsavfall, bor de flesta i mellersta eller södra delen av landet. Kanske är de stadsbor. Ju mera tättbebott, ju mindre grönyta per capita, desto mer torde man uppskatta skogens rekreationsvärde. Och det är inte enbart trädgårdsavfall som dumpas.

Just nu pågår ett stort forskningsprojekt som heter Future Forests som beaktar virkesproduktion, naturvård och rekreation tillsammans. Ska bli intressant att se om det blir en papperstiger eller får genomslag i skogsbruket.

Detta är foton från skogen i min by. Inte trädgårdsavfall. Inte byggnadsvård. Inte recycling.

Nu i maj tog jag en tur till en plats jag inte tittat närmare på, Bruksvallen i Olofsfors. Entréportalen säckade ihop för ett par år sedan, jag ville dokumentera den innan den ruttnar bort, kulturhistoriskt intresserad som jag är. Så det gjorde jag. På väg därifrån körde jag förbi ladugården som hör till Olofsfors herrgård. Det var ingen rolig syn - mängder av vit enslilageplast utspridd över en väldigt STOR yta på sidan om lagården. Det hela syns inte från Riks 13 och det kan vi väl åtminstone vara tacksamma för. Jag är mycket glad att herrgårdens jordbruk är levande men någon måtta kan det ju få vara på nerskräpningen. Som tur är för er hittar jag inte fotona jag tog av det hele.
HÅLL NATUREN REN
.
.

15 juni 2011

Vägrenarna

Blommor på dikesrenarna är väl underbart. Det hör sommaren och kulturlandskapet till.

Jag minns hur åkerbärsblommor, kattfot och många andra ängsblommor och gräs växte längs Kustlandsvägen då jag var liten. Som cyklande såg man allt så väl och hoppade snabbt av cykeln då mogna åkerbär syntes eller man såg några örter som skulle kunna bli en vacker blombukett.

Regioner som förstått att detta med blommande dikesrenar ger mervärde och lockar besökare är Öland och Gotland. Där får inte Trafikverket slå dikesrenarna före normal skördetid, slåttanna, ja först då blommorna satt frön, här uppe är det i juli. Allt för att floran inte ska dö utan utvecklas. Men man sparar inte åtgärden ända till på hösten då blommorna vissnat och ser skräpiga ut. Man följer det gamla bondesamhällets kunnande och rytm.
Så skulle vi i vägsamfälligheten också kunna sköta våra vägrenar till vår egen förnöjsamhet och till skönhet för passerande trafikanter, kanske särskilt för de många som promenerar. Med enkla medel skulle vi kunna försöka få till det fint här längs den grusade Kustlandsvägen också. Men hur övertygar jag de gamla männen i styrelsen och föreningen om detta??? Som det nu är kommer slyet krypande ur dikena. Kattfötterna har skattat åt förgängelsen och åkerbär är mycket sällsynta. Längs asfalterade Riks13, som Trafikverket sköter, skulle vi i bygden kunna påverka skötseln genom kontakt just med denna myndighet. Jag tror nämligen på möjlighet att påverka, inte bara låta sig påverkas.

Minns ett år då jag var ute på cykelsemester i Blekinge, det allra bästa sättet att lära känna sitt land tycker jag. Gjorde uppehåll hos en kompis vars far dagen efteråt skulle hämta något med lastbil i Grönhögen nära Ölands södra udde. Man undrade om jag ville ha en dag ledig från cyklandet och följa med till ön. Javisst, varför inte tyckte jag. Att sitta däruppe i den höga förarhytten och åka på de smala öländska vägarna var den upplevelse som fastnade mest. Det är nu cirka 30 år sedan men att se de blomstrande dikesrenarna uppifrån är ett oförglömligt minne. På väg tillbaka svängde vi in till sevärdheterna Eketorps fornborg och Capellagården i Vickleby.

I Sverige kommer floran att bli vitblommig, mer monokulturistisk, om naturen får ha sin egen gång. Hundkäx och flockblomstiga växter tar över har jag läst. Och sett. Jag är den som vill påverka kulturlandskapet och naturen. I kulturbygder har man ju alltid gjort det. Är jag ensam om mina tankar?
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , ,

14 juni 2011

Främmene

Främmene eller främmen falke är detsamma som bekanta, ja till och med släktingar, som kommer på besök. Ja, främmande kallas de här, fastän de är kända. Underligt egentligen men jag gillar traditionen och fortsätter med den. Vid gästhandduken på toaletten står skylten  "främmen falke".


Det här skulle jag verkligen kalla en främmande besökare ;-)
.
.

13 juni 2011

Koxa

En annat uttryck jag påmindes om då jag lyssnade på Torgny Lindgrens Minnen var frågan: Vad är det du koxar på? Eller som vi säger här - sôm ve säg e henna: Va kôx du på?

Jo, ibland men sällan, användes uttrycket hemma av föräldrarna. Vad ser du på, vad stirrar du på, vad bligar du på betyder frågan.
Bild från nätet

Om jag inte missminner mej sa vi att vi skulle kôxs på brura då jag var barn gick tillsammans med några vuxna i byn till Ingegerd och Rauls bröllopsfirande i brudens föräldrahem, hos Margit och Egon. Vi stod utanför huset och ropade ut bruden, rofft ut brura, för att få se henne och brudgummen på farstukvisten. Det var en vanlig sed förr då bröllopsfesterna hölls hemma på gården, jag har bara varit med om det denna enda gång.

Är det inte häftigt att ha varit med om detta, så säg? Något som kulturhistoriker och etnologer studerar. Tänk att ha vuxit upp med så ålderdomliga sedvanor. Häftigt minsann!!! I kvadrat!!! Skulle jag kunna tänka mej att byta yrke så skulle det kanske vara folklivsforskare.


.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , ,

12 juni 2011

Hinkflöjel

Numera finns här inga hinkflöjlar i bygden. De är borta, behövs inte längre då pumpar och hydroforer hjälper till att få rinnande kranvatten inomhus. Många brunnar är också borta då kommunalt vatten dragits in.
Här har en av mina favoritfotografer, nämligen A C Hultgren i Östergötland, fotograferat en hinkflöjel eller brunn med brunnstång som bildtexten lyder.

Jag skrev om detta med hinkflöjel som ett typiskt attribut på en bondgård föritin i ett tidigare inlägg. Det verkar inte vara många som känner till benämningen på den anordning som användes för att hinka upp vatten ur gårdsbrunnen. Då jag förra sommaren stannade till på Murbergets friluftsmuseum i Härnösand besökte jag bland annat Ångermanlandsgården. Där på det kringbyggda gårdstunet fanns en hinkflöjel. Jodå! Jag talade med antikvarien som fanns till hands inne i mangårdsbyggnaden men hon kände inte till någon benämning, inte heller hinkflöjel.

Så gissa om jag hoppade högt av glädje då jag lyssnade på "Minnen" som talbok. Där läser Torgny Lindgren från Hundsjö i Västerbotten om sitt eget liv. Tre gånger nämns HINKFLÖJEL. Jorå! Jag är inte ensam om att veta vad det är, om att använda ordet. Jag konstaterar även att företeelser som inte längre finns så lätt faller i glömska.

I Fataburen år 1930 har folklivsforskaren Sigurd Erixon skrivit rätt uttömmande Om brunnar.
Anordningen för att hämta upp vatten, som jag kallar hinkflöjel, har en mängd olika namn i skilda bygder:

stolpvind - stoplvindar (Mockfjärd Dalarna)
vindstolpe - Mora
stolpvinda - Ål
brunnsvind - Venjan, Lima
windbrunn - Älvdalen
vinnbrunn - Transtrand
hinkflöjel - Bureå, Skellefteå Västerbotten
hink
hinkemärr, hinkstolpe, hinkstång - flerstädes
ink - Östergötland, Västergötland, Södermanland
våg, brunnsvåg - västra Sverige
källvåg, vinsch - Östergötland
vågstolpe - Västergötland
brunnsvikt - Blekinge
bronn eller brännljung - Skåne
brunnstrana - Ovansjö, Gästrikland

Ordet brunnsvind synes tidigast vara belagt 1688. Svenska Akademiens ordlista lanserar som riksspråkord det något tyskfärgade brunnssvängel, som ej torde vara belagt i svenskan före 1800-talet. I fornsvenskan förekommer term,en brwnstangh, som kanske avser hängstången, men i varje fall torde vara ett medeltida belägg för stolpvind. I danskan nyttjas nu ofta termen "brøndevipp", i norskan "vippestang". Haqvin Spegel använde 1712 termen brunnsvipp.



Det är den här tingesten ovanför jag menar då jag säger hinkflöjel. Har du något särskilt namn på grejen?.
..
.

9 juni 2011

Beslag

I lill-rummet på övervåningen platsbyggdes 1950 väggfasta skåp av masonite och träreglar i ett av hörnen. De fick samma beslag som skjutdörren som leder in till rummet från köket. Det här gillar jag.


Till höger i bild finns linneskåpet från golv till tak och med lås, på andra sidan två smala skåp i höjdled, det ena med hyllor och det andra med utdragsbackar. Det övre med hyllor av trä har glas som skiljevägg till linneskåpet vilket gör att det är lättare att se vad som finns längst in i linneskåpets hörn. Fiffigt tycker jag. Vems idé det var vet jag inte men att pappa byggde vet jag.

Här ses skåpinredningen i bakgrunden. Masonitedörrarna har ganska kraftigt rundade hörn.
.
.

8 juni 2011

Gammvägen - Kustlandsvägen

Något händer med gammvägen. Styrelsen har kallat till extra stämma. Bron över Degermyrbäcken ska avhandlas samt beslut om eventuell ny lantmäteriförrättning. Jag tror nog jag har en del i det hela.

Jag har, tillsammans med ordföranden, sökt bidrag för reparation av bron och fått besked i maj om bifall till ansökan på  296 000 kronor. Bron är bara sedan 1942 då Riks 13 drogs på annan plats genom byn. En stålbalksbro med gediget stenfundament. Men kan den inte köras växer vägen igen.

Men övriga i styrelsen vill att bron med tillhörande vägsnutt ska bort ur vägföreningen. Då tillfaller vägen intillliggande markägare och kan med tiden i princip plöjas bort. Så är det. Bron är inte körbar idag. Det häftigaste jag sett var för ett halvår sedan då en ambulans med blåljus var tvungen att backa och ta en annan väg pga av att man möttes av synen ovan.

Jag anser att vägsnutten är kulturhistoriskt viktig och den ska inte tas bort ur vägföreningen. För två veckor sedan åkte jag in till Umeå och pratade med en handläggare på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Vägföreningens styrelse skulle ha en lantmätare på plats strax därefter för att få råd. Man vill ta bort vägsnutten med bron över Degermyrbäcken ur föreningens ansvarsområde. En sträcka på 260 meter av Kustlandsvägens längd genom byarna på 1,8 km.

Detta hus som står och förfaller med gårdsplanen som uppställningsplats för maskiner, ligger vid bäcken. En av byns två bevarade tvättstugor finns här. Denna byggnad tål att srkivas mer om. Timmerhuset är flyttat från en annan plats i byn.

Föreningen inte får ta bort en sträcka ur sin förvaltning utan förrättning var tydligen lantmätarens ord. Det har man gjort sedan 90-talets början då denna vägsnutt slutade hyvlas, dikesslås, slyröjas och plogas av föreningen.
Nu är min förhoppning att ordningen för gamla Kustlandsvägen ska bli återställd. Att giltiga stadgar ska användas, att andelstalen inte ska frångås, att viktiga frågor och ekonomiska frågor som ska behandlas på stämma ska finnas med i kallelsen mm mm. Enkla självklara saker kan tyckas. men så är det inte här. Och jag förstår än vad min "klassresa" betyder. Vad en samfällighetsförening är och hur den ska fungera samt vad samfällighetslagen säger är jag lite insatt i. Det betyder kulturkrock ibland. Sannerligen! Vi har gjort så här i 35 år, vi kan inte ha fel. Jojo.

Jag hoppas att stämman och styrelsen beslutar bra saker för vägen och bron, men helt säker kan jag inte vara. Det finns starka krafter som vill annat. Vi bybor borde vara stolta över vägen från 1600-talet, inte se den som en belastning och absolut inte låta något gammalt groll, som jag förstår orsakar vägsnuttens vanvård, få styra utvecklingen. 

I min familj har vi alltid sett gamla Kustlandsvägen som en möjlighet, som ett positivt tillskott och jag fortsätter den tankebanan. Jag minns mammas ledsnad då den ovan nämnda vägsnutten inte längre skulle skötas av vägföreningen. Ett icke stadgeenligt beslut som togs då och som får konsekvenser nu. Men det fungerar här i byn visste ingen hur det skulle tacklas och jag var inte insatt heller och inte hemmansägare då. Nu kämpar jag för den gamla Kustlandsvägens bevarande i sin helhet. Ingen har klargjort det, men vägen ger stolthet till oss bybor och får oss rotade i historien, ger oss och byn existensberättigande. Detta med olika samhällsklassers syn på sin historia och existens skrev jag om i mitt tredje inlägg på bloggen.  I bygden finns väldigt lite kulturhistoriska intressantheter kvar och även ganska mycket avsaknad av stolthet.


Läs tidigare skriverier om Gammvägen, gamla Kustlandsvägen, genom att klicka HÄR.
.
.

6 juni 2011

Sveriges dag

Idag, den 6 juni, är det Sveriges nationaldag. Fram till 1983 kallad Svenska flaggans dag och sen 2005 en röd dag i almanackan då Annandag Pingst togs bort. Kanske kan man säga att nu är landet som vackrast med fågelsång och blommande landskap. En idyll.

Annons från Rusta 2011
För 99 kronor kan små barn, företrädesvis flickor, låta köpa sig en Sverigeklänning på Rusta läser jag i ett annonsblad som följde med dagstidningen. Sverigedräkten skapades av Märta Jörgensen år 1903 med hjälp av Carl Larsson och Anders Zorn.

FulDesign skapade 2009 en hijab till Sverigedräkten. Den har väckt åtskilliga känslor.

Detta är andra varianter på temat Sverigedräkten från samma provocerande designgrupp.
Bilderna kommer från deras blogg.

Klicka för större bild.
Det är inte helt lätt att veta vad de olika huvudbonaderna från andra kulturer heter och hur de bärs. Ovan ett försök till förklaring på islams burka, niqab, chador och hijab ur SvD.

Svensk landsbygd på 50-talet representerat av min mamma.

För inte så länge sedan bar kvinnorna i vårt land huvudbonad. Till helg och söcken. I kyrkan skulle kvinnan ha täckt huvud, mannen skulle ha huvudbonaden på. Den gifta kvinnan bar längre tillbaka i tiden håret helt täckt och uppsatt, den ogifta kvinnan hade utslaget hår med huvudbonad. Min mamma bar huvudduk, huvudkläde då hon arbetade i ladugården och ibland även annars. (Själv kallade hon det kvadratiska tygstycket för halsduk.) Jag tycker det är vackert och det händer att jag själv knyter en halsduk runt huvudet med knuten baktill som jag är van att se den. Men det tycker min make ser ålderdomligt och konstigt ut, stabo som han är ;-)

Här finns mina tidigare skriverier om detta med traditionellt täckt huvud:
Huvudbonad
Midsommarblomster
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , , , ,

5 juni 2011

Kalv på grönbete

Textil från Marimekko, formgivare Miina Äkkijyrkkä. Det är fler än jag som gillar kor och kalvar :-)

Titta en kesande och galopperande kalv som släpps ut på sommarbete.

Ormbunken rister sin ringlade topp,
slår upp sina gröna små vingar.
Lillkalven kesar och dansar galopp
i hagen, där lärksången klingar.
Gökarna gala,
ärla och svala
jaga sin föda i flygande fläng.
Fruktträden blomma,
fåren, de fromma,
beta bland bergen på sälta och äng.
Solvärmen dallrar kring holmar och skär.
Sommar'n är här!

Evert Taube
skrev Vals på Ängön på 1940-talet.
Vi sjöng den på skolavslutningen i Lögdeå skola på 60-talet.

Jag har underbara vänner som göder min fäbless för kor och vad därtill hör, som kvigor och kalvar. Det här är en handduk med hank, för mej blir det en textil tavla.


Kanske har  även andra bloggare åsikter om , , , , ,

3 juni 2011

Pären

Stapelvara. Pärlåddena. Potatislådor.

Basföda. Jag är uppväxt på potatis, eller pären som ve säg. Tre olika sorts pärlådder finns travade i ett uthus. Det finns 18 stycken av de som rymmer 3,5 skäl och några av annan modell. 3,5 skäl har pappa skrivit på ett par stycken med svart modern tuschpenna. Vafalls, ett urgammalt ytmått som användes här på gården under min levnad? * De fulla trälådorna förvarades i källaren under huset. Genom en glugg i husgrunden togs de ner i källaren. Ljudet av potatis som rullar ner i en pärlåda är ljuv musik som jag inte hört sedan min mor dog. För då upphörde potatisodlandet här på gården.

Genom luckan i köksgolvet gick man nerför den branta källartrappan för att hämta upp pären. Potatis formade min unga kropp. He va vitpären å mandelpären som odlades. De som blev kvar framåt juni blev sespären, utsäde för säsongen. De brukade komma i jorden första veckan i juni. Nu.

Nu kan man inte ens längre köpa jordig potatis i livsmedelsbutikerna sedan några år tillbaka.

* I Svenska Akademiens Ordbok förklaras ytmåttet skäl så här:
SKÄLS-LAND. ( skäl- 1543–1950 (om ä. förh.) . skäls- 1543 osv.) om ett i övre Norrl. i sht förr använt ytmått (särsk. för åkerjord) av (i olika trakter o. under olika tider) något varierande storlek, vanl. motsv. en åttondedels tunnland (dvs. c. 617 m²), eg. så stor del av en åker som besås med ett skäl utsäde; äv. om kameral måttsenhet (äv. för värde av rätt till fiskevatten) motsv. 1/64 mantal; jfr skäl, sbst.⁴ ⁹. (De skattskyldigas) fiiskeuatn ere (i Piteå 2socken) werderath i spanland eller skeland. NorrlS 1–6: 282 (1543). Åhemmansdelen . . finnes . . endast lindor, enligt uppgift till 6 skälslands vidd. PT 1911, nr 118 A, s. 3 Rig 1960, s. 70 (om ä. förh.) .
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

1 juni 2011

Bondsyréner

Första sommardagen och syréner:
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vanda vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.

Werner Aspenström


.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , ,
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...