Det sägs vara lika svårt att få till en dialog med en norrlänning som med en analfabet i ett afrikanskt land :-o
Jodå, det finns en vetenskaplig avhandling vid Umeå universitet som handlar om just detta ;-)
Tack alla ni andra som kommenterar och skickar mejl. Allt tas tacksamt emot!
När jag började skriva var det med tanke på 1900-talets kulturhistoria och samhällshistoria med mitt hemman och människorna i några generationsled bakåt som utgångspunkt. Och något om byggnadsvård. Detta insåg jag snart inte skulle bli så många inlägg. Mitt eget byggnadsvårdande här går långsamt eftersom jag nu, mitt i livet, har så mycket annat att genomföra och dessutom har ett dubbelt boende. Jag funderade ... vad skulle jag vilja veta om mina anfäder? Jo, de små vardagliga detaljerna, de små händelserna i vardagen, de små äventyren då de var barn, föremål som de använde, leksaker, nyttoföremål, ja det berättelser som till stor del försvunnit. Sådant jag knappast kommer att få svar på.
Då beslöt jag mig för att skriva just om de små sakerna med mina egna upplevelser, min barn- och ungdomstid är ju kulturhistoria nu :o
Det som skrivs här vill bland annat påminna om de människor som gått före och arbetat med jorden och skogen. Det som skrivs vill ge minne åt det enkla, men arbetsamma livet på den ångermanländska landsbygden under andra halvan av 1900-talet samt livssituationer än längre tillbaka. Ibland kan glimtar av dagens byaliv komma fram, livsbetingelser där olika värderingar möts. Patriarkalisk kan man lugnt säga att tillvaron här är. Tiden med torpare och bönder ligger inte långt bort, många lever fortfarande i den tankesfären trots att så lite från den tiden finns kvar av lämningar. För här i bygden finns inte många kulturhistoriska lämningar kvar som vidmakthålls. Här rivs och lämnas därhän.
Hur det var att leva i byn före 1970-talet, årtiondet då samhället genomgick stora förändringar känns väsentligt att förmedla. Det handlar om sådant som så lätt glöms bort, en livssituation som inte längre finns - småbrukarens, jordbrukarens. På 70-talet började skogsbruket med stora skogsskördare, då började jordbrukets stora rationaliseringar, matproduktionen industrialiserades, globaliseringen startade, så även koncentrationen på den enskilde individen, bygemenskapen började falla isär och är nu frivillig, inte av nödvändighet som tidigare.
Undrar just om ni som läser men inte känner mej, har liknande bakgrund som jag har? Läser ni för att ni känner igen er eller för att det är intressant att läsa om en annan typ av uppväxt än den ni själva hade?
Hur som helst. Va kul att ni läser. För det gör ni ser jag på statistiken. Ingen månad tidigare har så många hittat till Timmer & masonite som i januari 2012.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om kulturhistoria, dialog, 70-tal, jordbrukets industiralisering, samhällsförändring, urbanisering, torpare, globalisering
Hej Viola! Jag läser din blogg för jag känner igen mycket av det du skriver från min egen barndom och uppväxt under 60 o. 70 talen. Född som jag är under slutet av 50 talet i Österbotten är vi väl rätt nära i ålder med varann. Hälsningar Manni
SvaraRaderaJag läser i första hand din blogg därför att den är intressant och välskriven och ofta ger mig något att tänka på.
SvaraRaderaMin bakgrund är rätt annorlunda än din - men en del känner jag igen eftersom min gästrikländske far nog växte upp under förhållanden som liknade dina föräldrars. Och han talade gärna om sin barndom, så en del av hans minnen lever vidare.
Margaretha
Jag läser för att bygdehistoria och släktforskning intresserar mig samt att du ständigt ger mig "a´ha upplevelser". Saker och företeelser som jag aldrig har reflekterat över själv, men som du får mig att börja tänka på. T.ex. att det är ovanligt med sparklådor. =)
SvaraRaderaHej Viola!
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag, men aldrig kommenterat tidigare. Det du skriver om ligger mig nära, fast jag inte själv helt och hållet upplevt det. Jag är född på 60-talet och uppvuxen i stan, men känner igen mycket av det du skriver om från byn där min pappas släkt levat. Där var byalivet väldigt levande på 60- och i alla fall början av 70-talet. Har själv släktforskat och sökt upp gårdar och platser där de som gått före levt.
Tycker om att läsa din blogg för blandningen av hushistoria, byhistoria och egna minnen. Det ger lite näring till det jag själv söker och som jag kanske bara har vaga minnen av.
Tack för att du skriver och delar med dig! Kanske jag vågar mig på en och annan kommentar i fortsättningen.
Lotta
Tack okända kompisar för kommentarerna. Det är härligt att få höra om själsfränder även med annan bakgrund eller med uppväxt i stan.
SvaraRaderaManni - ja vi är samma generation, nära varandra i tid och bara Kvarken emellan våra barndomar och ungdomsår. Du har haft en fin barndom och uppväxt i Österbotten förstår jag.
Margaretha - en generation skiljer din fars landsbygd och min. Ändå lika. Jag har aldrig tänkt på att mina berättelser kan ge liv åt minnen som omtalats av någon annan ur en annan generation, någon för mej helt okänd. Men det är ju klart som korvspad när du nämner det.
Pentamon - gemensamma roliga intressen har vi. Det här med exotism tänker man inte på då man lever mitt uppe i det. Men t ex sparklådor är väldigt speciella och exotiska för större delen av landets befolkning. Hur självklara som helst för dej och mej.
Lotta - kul att du besökt släktgårdar och platser, det ger så bra inlevelse för hur förfäderna hade det och vad de formades av. Superintressant! Du är väl ett decennium yngre än jag och stadsbo men jag tror vi skulle förstå varandra om vi sågs. Kommentera väldigt gärna framöver!
Bloggandet är intressant. Jag har mer gemensamma intressen med okända människor än många av de som finns nära inpå :-)
Hej!
SvaraRaderaJo, jag tittar in ibland! Tycker det är spännande, då jag själv bor i ett gammalt trähus på landet.
Ojoj Ninna, det blir ju så lite skrivet om själva huset numera. Trevligt att Du tittar in i alla fall och att Du ger dig till känna!
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaJag har nyss hittat din blogg och tycker den är väldigt intressant på många sätt och vis. Jag kommer själv från Ullånger som i mångt och mycket liknar din hembygd med byar och en liten tätort. Intressant också att du gärna framhåller Ångermanland som ditt landskap även om ni inte tillhör Västernorrlands län. Det har jag även hört när man varit uppåt Hoting och Tåsjö, de vill gärna kalla sig för ångermanlänningar. Själv är jag också ångermanlänning, inte västernorrlänning!
mvh svedjebon
Heja Svedjebon från vackra landskapet Ångermanland!
SvaraRaderaJag bor själv i landskpet Ångermanland, inte i landskapet Västerbotten. Däremot tillhör byn länet Västerbotten, inte Västernorrland. Det där fattade jag inte som barn. Men jag har skrivit och försökt utreda varför anknytningen till Ångermanland är stark, se här:
http://morfarshus.blogspot.com/2011/01/angermanland.html
Kul att Du hittat hit. Välkommen! Svedje känner jag till. Och Gideå, Norrgissjö, Oxbetet, Flärke och massor med fina platser och namn påd en sida länsgränsen.