:-)
Ni har väl hört den sedelärande historien om den sibiriska näktergalen, va? Jag tycker den är så bra så jag tar den hur som helst:
Den sibiriska näktergalen flög upp mot solen, och därmed upp till de kalla luftlagren. Där blev den stelfrusen och föll till marken.
Den sibiriska kon kom förbi och lämnade ifrån sig en varm komocka just där den sibiriska näktergalen låg. Näktergalen vaknade till liv av värmen, sträckte på halsen, klarade strupen och började sjunga.
Då kom den sibiriska katten och åt upp den sibiriska näktergalen som sjöng med huvudet ovan mockan.
Av detta kan man lära sig att:
• Ju högre man siktar desto djupare faller man.
• Inte alla som kastar skit på dig är dina fiender.
• Inte alla som drar dig upp ur skiten är dina vänner.
• Det är inte bra att sjunga när man sitter med skit upp till halsen – men svårt att låta bli!!!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om sedelärande, sibirisk näktergal, livet, att leva, självkänsla
Och jag svarar som illustrationen; :-)
SvaraRaderaUnderbar historia... :-)
SvaraRaderaSom ni förstår gillar jag n´dänn historien...
SvaraRadera