Algot och Magnhild Rönngren.
Porträtten, där de står i dörröppningen till sitt hem söderut i byn, tog jag en period i livet då jag försökte med svart-vit film för att själv framkalla. Så bra att jag var så förutseende att jag bad att få fota dem, för nu är det borta båda två.
Algot föddes i min hemby. Hans föräldrar var Alma (1890-1978) och Arthur (1886-1958) född i Kolhuggstret vid Hundsjön nära Gideå i Västernorrland. Deras tre barn var Algot, Alice och Torsten.
Tant Alma var född här i byn och kom nu och då och hälsade på min egen mormor Alma. De bodde ju nästan grannars, den gamla Kustlandsvägen förenade dem. Det hände nog rätt ofta att jag satt och lyssnade på magiskt säregna berättelser ur livet här i byn förr i tiden. Det kunde vara märkliga och/eller aningens skrämmande upplevelser, berättade med stort allvar.
Almas systrar hette Hanny och Helga. Alla med namnet Höglund som ogifta. Hanny gifte sig med Fritiof Löfgren och övertog föräldrahemmanet som systrarnas far köpt sig uppe på Knösen då han flyttade till byn. Helga gifte sig till Ledusjö. Hannys och Fritiofs hem har jag också ett starkt barndomsminne av, där hos dem hade man bönemöten. Jag var med på ett. Det kan kanske vara värt en kort berättelse framöver.
.
.
Skolvaktmästaren ja. Mina tankar går osökt till mattanten som var allt i allo i vår byaskola. Lugn och trygg i alla lägen.Hon eldade i kakelugn och kamin så det var varmt när vi ungar anlände. När det var dags för lunch hade hon maten klar. God och näringsrik mat som inte begränsats av någon nutida budget. Jag tror att alla skolbarn på den tiden innan stordriften hade slagit igenom hade någon sådan person att ty sig till. Någon som din vaktmästare och min kokerska.
SvaraRaderaOch jag kommer att tänka på "skolmormorn" som vi hade, hon hette Nanna och kom och bjöd på fika ibland, eller så gick man dit och fick sig en kaka. En mycket varm kvinna, det var speciellt.
SvaraRaderaNog är det viktigt med vuxna förebilder som barn. Gärna i skolan där barn vistas ens tor del av sin tid. Det behöver absolut inte vara en auktoritär vuxen, men någon som vågar ta ansvar. Och olika generationer har olika minnen kan jag se :-) Trevligt att ni delade med er Årtagsfilosofen och Jennie.
SvaraRadera