Mänskor som gått före

9 april 2012

Evig skönhet


Strutbräken Matteuccia struthiopteris (L.) Tod.

Strutbräken är en storvuxen ormbunke med meterlånga blad som bildar strutlika rosetter från jordstammen. Den växer alltid i stora bestånd och typiskt är att sporangiesamlingarna inte sitter på undersidan av de gröna bladen, som hos de flesta andra ormbunkar, utan på särskilda smalflikiga, fertila sporangieblad som växer upp inne bladrosetten. De yttre, sterila, gröna bladen har ett mycket kort bladskaft som saknar fjäll nedtill. Själva bladskivan är bredast ovan mitten och tämligen ljusgrön, de nedersta bladflikarna sitter nästan ända ner till basen och är vitaktiga. De fertila bladen är först ljusgröna men blir tidigt chokladbruna.
Om detta kan man läsa HÄR.

Gissa om jag blev fascinerad över den här ormbunken med sina kaffebruna sporfyllda, stela blad då jag för första gången såg dem i Hyngelsböle nere vid Lögdeälven en dag då jag och en kamrat cyklade runt i vår hembygds skrymslen. Kan jag ha varit 10 år? 12? Jag plockade i alla fall en brun bukett till sommarstugan för evig skönhet. Har ni känt sporer på fingrarna? Både strävt och "oljigt", som nikt. Sen dess har det blivit fler plockade "eterneller". Fortfarande fascineras jag mycket...
.
.

2 kommentarer:

  1. Visst är de vackra!
    Vi använde dem (och andra ormbunkar) som kjolar - à la bastkjol. Men det hände emellanåt att vi skar oss på fingrarna när vi var oförsiktiga i vår plockning.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Margaretha, vilket barndomsminne! Vilken idé - den var verkligen annorlunda. En "Josephine Baker" i styva ormbunksblad. Roligt!

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...