Bruksvallen

Lördagskväll

Det är björkar och röster

och lördagskväll Det är bilar

med heta däck  Det är unga och gamla

Det är ungar och ungdom Det är

folk ifrån trakten och fjärranifrån

Det är dansbortivägen ikväll

Det är sommar i luften Det är pirr

uti bröstet Det är förväntan

och spänning och kanske visst vemod

Det är myggornas dans över glänsande biltak  Det är flaskornas blänk bakom knuten

 

Det är solen som

sjunker  Det är valsen som går

Det är varmkorv med senap och bröd  Det är lördag i Sverige  Det är sommar

i Värmland  Det är dans uti Folkets park

Det är kinder så heta och varma blickar

Det är trångt uppå banan ikväll

Det är minnen som drar  Det är tankar

som far Det är sinnen som lockar

Det är plikter som pockar  Det är

röster som hojtar  Det är lyktor som blinkar Det är pojkar som pinkar

Det är flickor som tisslar

 

Det är fötter som far

Det är solröda segel

Det är björkarna susa

och Tango för två

Det är Paus - och snart är det slut

 

Det är rakvattensdoft och lavendelvind

Det är sommar en evig sekund

Det är som det är när det gick

som det gick

Det är sol på väg upp

bortom bergen de blå

Det är drömmen om Elin Det är

koltrastens sång  Det är gryning

ännu en gång

Bengt Berg

Ur Handelsresande i nordiskt vemod, 1999.

Ingångsportal av äkta Masonite med vitmålat emblem som jag inte vet vad det betyder.

Bruksvallen låg i Olofsfors intill Leduån. Här på festplatsen har man roat sig kungligt. Dansbana och idrottsplats förmodar jag där var. Hur många gånger har jag inte fått entréportalen utpekad för mej av min far då vi susat fram över Olofsforsåkern i bil - den syntes då den lyste vit mot träden. Så småningom syntes den bara då löven var fällda. För inte alltför många år sedan märkte jag att ingångsanordningen hade brakat ihop. Ifjol beslöt jag mig för att leta upp resterna av anläggningen. Tyvärr hade jag inte med mig någon med som kunde berätta hur det fungerade en gång i tiden.

Vy norrut. Här syns delar av inhägnaden av idrottsplatsen. Längre bort till höger utanför bild är entrén. På andra sidan ån kan man skymta Olofsfors AB:s senaste röda byggnad.

Ännu en vy norrut. Man ser röda byggnader i Olofsfors bruk därborta. Inte långt härifrån bortom lövslyet finns detta.

Här står det Bruksvallen om man tittar noga.

Motljuset gör det svårt att se. Typsnitt i frakturstil verkar det vara.

Ungdomar har i alla tider roat sig. Ända fram till 1960-talet arbetade man på lördagarna, åtminstone halva dagen. På lördagskvällen ville man ha kul. Jag har fått berättat för mej om festplatser i Mo, Ava och Manhem i Rundvik dit ungdomar cyklade i hopar. Med cykel kunde man färdas miltals. Livet var så eljest än nu för tiden. Om det livet berättade pappa med glad röst, utan vemod för han var inte lagd åt det hållet. Jag förmodar att de här festplatserna användes fram till andra världskrigets slut eller hela 40-talet ut. Har inte sett något dokumenterat om detta här i kommunen alls. har inte ens sett ett ynka fotografi från den tid det begav sig. Min uppfattning om sommarfestplatserna har delvis sprungit ur gamla härligt svartvita pilsnerfilmer som visats på teve.

Manhemsborgs dansbana, som var byggd av Masonite, flyttades för några år sedan till Gammlia, friluftsmuseet i Umeå och får väl anses räddad till eftervärlden.

Detta är Dansarhälla som finns i min hemby. Där roade sig generationen innan, min morfar med jämnåriga. Det fanns många ungdomar i trakten då för tiden.

En liten sammanställning av festplatser och livet kring dem vore underbart att ha. Den förening i bygden som ser ut att vara aktivast just nu med hembygdsforskning är Rundviks intresseförening. Beundransvärt är det, jag har sett en del av resultaten! Men tänk om någon kunde ta ett helhetsgrepp över kommunen. Innan det sker är jag väl död fem gånger om :-) så även alla som nu minns något från den där tiden.

Att man ser olika på sin hembygdshistoria i olika delar av landet är helt klart. Hur man vårdar sin hembygd och sin hembygdshistoria visar på vilken självkänsla och stolthet bygden och den enskilda människan har!  Denna mening borde jag avsluta varje blogginlägg med för det är detta mitt bloggande egentligen går ut på. Om nu ingen förstått det. Jag gillar min hembygd trots att den bara är en ynka liten flugskit på kartan utan större kulturhistoriska värden nationellt sett. Och jag blir förbannad när jag ser natur och kultur förstöras med berått mod eller oövertänkt.

Cato d.ä. avslutade alltid sina tal med "Ceterum censeo Carthaginem esse delendam". Men det tycker inte jag.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om festplats, dansbana, idrottsplats, Bruksvallen, masonite, hembygdsforskning