Jacob gifte sig 1860 med Brita Katarina från Högliden. De bosatte sig i södra delen av min hemby, i en stuga som fanns kvar till 50-talet med utsikt mot den nu utdikade Fjärden. Idag måste man veta att där låg ett hus, jag har urskiljt ett par grundstenar/hörnstenar bland träd som vuxit upp och förstört grunden. Det kan ha varit den marken som Jacob sålde till min morfarsfar. Vad som låg bakom denna försäljning vet jag inte. Än. Jacob och Brita Katarina fick fyra barn. Anna 1861-1931, Johan Petter 1863-1863, Johanna 1867-1956 och Per 1871-1877. Johanna adopterades bort 1870 och fick ett liv helt olikt sin syster Anna, min farmorsmor. Hanna, som hon kallades, växte upp i en annan samhällsklass och hennes liv håller jag på att kartlägga. Hon dog i Mölndal 1956, då som änka med namnet Malmström.
År 1877, vid 40 års ålder och samma år som sonen Per dör, sex år gammal, beslutade Jacob och Katarina att arrendera mark och bygga ett torp dära Tenstrana som jag skrivit om tidigare. De arrenderade mark på 50 år och timrade sig ett torp. Ett torp på ofri grund, alltså inte det vi idag menar med torp - en röd stuga som används som fritidshus.
Jacob levde sitt liv mellan 1837 och 1927. Han blev alltså 90 år gammal och hans tankegods har förmedlats till mej via länkarna som var min farmor och min far. Jag tycker det är aningens fantastiskt. De sista 14 åren bodde han hos sin dotterdotters familj. Där, på övervåningen i huset, dog han lugnt och stilla den 27 februari 1927.
En handsydd läderpåse innehållande "sinkor" för sinkning av porslin samt hammare, tänger samt "borrar", sylar, för sinkning. Borrarna, som måste vara extra hårda, smiddes och härdades av smeden Ramstedt i Husum. Ägare har varit min farmorsmorfar "Sinkar-Jacke".
Som till exempel:
Skomakar´ Sundtröm
Nämndeman Wiklund
Handlar´ Forsberg
Slaktar´ Öberg
Vet ni vad man gör då man sinkar? Jo, en sinkning är en lagning av glas eller porslin med hjälp av stift. Det var inte ovanligt med lagningar då dessa föremål var dyrbarare än idag. Det är intressant att man i antikhandlarsammanhang har börjat uppmärksamma personligt utförda lagade föremål som rörande och suggestiva - jag kan bara hålla med.
I hembygdsboken för byn Ava beskrivs Jacob så här: "Jacob var varmt religiös och hade ett ömt sinne. Det berättas att när han någon gång lämnade stugan satte han fram en tallrik med mjölk, så att flugorna hade mat medan han var borta. Han hade helskägg och klippte inte sitt hår." Pappa hade starka barndomsminnen av sin gammel-morfar, han var tio år då Jacob dog. Han brukade kärleksfullt härma hans sätt att prata, tyvärr tror jag inte jag har det inspelat.
Det finns inget fotografi av Jacob vad jag känner till. Men hans tre år äldre bror Mathias har jag funnit ett porträtt av. Så här såg n´Mattes Pers´n ut:
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om släktforskning, sinkning, 50-års torp, barnaskara, spädbarnsdöd, adoption, Malmström, Mölndal
Ja, nog är det fascinerande! Alla dessa människor som levat här före oss. Som levt sina liv, somliga i anonymitet och andra med betydligt fler efterlämnade berättelser och skrönor. Min far släktforskade i många år och nu har jag ärvt hans omfattande arkiv. Pärm efter pärm, fyllda av människoöden av vilka flera varit direkt avgörande för min egen existens här på jorden. Ödmjukhet är nog ändå den främsta känslan jag får.
SvaraRaderaNirs Peter, ödmjukhet var rätt ord i sammanhanget...
SvaraRadera