Hållpunkter förr i tiden

En fråga från en anonym kom in till Timmer & Masonite:

"Hej! Hittade din blogg för jag letade efter uttryck i bondepraktikan. Hittade då detta om att kanken skulle dricka sig otörstig på Mattisdagen. Vet du varför??Jag kommer från nordvästra Ångermanland och där sa man det också. Övrigt en intressant blogg."

Frågan om varför kanken (=tuppen) ska kunna dricka sig otörstig på Mattiasdagen har att göra med värmens återvändande. Jag refererar till det jag hört och lärt mej här i Nordmalings socken i norra Ångermanland och tar upp mer än Mattiasdagen. Bondepraktikan handlar om praktiska tips om flora och fauna, klimat och årstider - vilka är under ständig förändring. Även almanackan med namnsdagar står under ständig förändring och nu då det agrara samhället är försvunnet känner få inte till alla dessa mässdagar.

Mattias har namnsdag den 24 februari, då firades Mattesmäss. Då ska dagsmejan ge så mycket dropp från taket att tuppen ska kunna dricka sig otörstig.

På Våffeldagen, Vårfrudagen, Jungfru Marie bebådelsedag den 25 mars ska oxen kunna dricka sig otörstig av takdroppet som dagsmejan orsakar. På den månad som gått från Mattiasdagen hade solen börjat värma alltmer och dagmejan blir allt intensivare. Minns att man förr inte hade rinnande vatten till bostadshus och ladugårdar. Kanske frös vattnet man hinkade upp ur brunnen efter ett tag då vattnet hälldes i djurens såar. Kunde man ställa en hink under takdroppet och bära in till djuren, blev livet kanske lite lättare.

Man brukade även säga "Mattias med sitt blida skägg, lockar barnen bakom vägg." Skägget är istapparna och barn hade inte alltid vinterskor så de kunde gå ut en stund i solvärmen längs stugväggen under dagsmejan. Så har jag lärt mej det.

Vid Pålsmäss (tidigare namnsdag för Paulus, nu ersatt av Pål) den 25 januari sade man att björnen vänder sig i idet.

I Pålsmässveckan kunde man se om höet skulle räcka tills korna skulle släppas ut på grönbete. Man såg ”öm he´va halvstelld”.

Ett annat bra kom-i-håg från förr i tiden är att "värst vintern ä mella Pårsmäss 25/1 och Kyndelsmäss 2/2. Då ha halve vintern gått."

*

Min mamma brukade säga att "dagen ha längte ett kanksteg mella vintersolstånne å tjugondaknut."
Dagen har blivit ett tuppfjät längre, alltså väldigt lite, under den perioden. Men det går åt rätt håll.

*

I samband med Ersmäss (Eriksmässan) den 18 maj brukar det komma en köldknäpp. Under intervallet 3 dagar före och 3 dagar efter är det kallt någon gång, detta kallas Ersmässgnäll’n. Under den veckan går iden upp här i bäcken.

*

Min mamma berättade också att faktiskt just idag "den 21 januari då börj’ talgoxen på drill och björken börj’ på skift’ i lila. Redan på juldagen börj’ skaten å prata ôm boe sitt." Vad dessa hållpunkter kom ifrån vet jag inte.

Det här är uttryck som inte har någon större relevans idag. Enbart kulturhistoriskt intresserade har glädje av den här kunskapen. Det innebär att den snart är död kunskap som endast finns inom de vetenskapliga institutionernas väggar, självklart är det bra att kunskapen inte försvinner helt. Men som åttonde generationen av en bondesläkt som bott just i den här i byn, har jag kunskapen kvar direkt traderad från mina förfäder. Det värderar jag högt.

Här finns flera härliga ord och en del uttryck att ta till sig i ett akademiskt arkiv.
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om Mattesmäss, Mattiasdagen, Pålsmäss, Kyndelsmäss, Ersmäss, traderade kunskap, bondepraktikan, årstid, natur