Jag önskar jag vore en Albert Engström för nu ska jag berätta en historia ur verkligheten som i hans version skulle kunnat bli riktigt dråplig. Det hela utspelade sig förra året.
Som nästan alla vet är en samfällighetsförenings sak att förvalta och besluta över samfällighetens gemensamma egendom. Därför hålls årligen en föreningsstämma dit samtliga delägare (t ex hemmansägare eller bostadsrättsinnehavare) ska kallas i tid som finns angiven i stadgarna. Sedan jag blev hemmansägare har jag aldrig fått någon introduktion i vad vi har att förvalta tillsammans. En snabb men ej uttömmande genomgång hölls av lantmätaren då vi, med min påtryckning, bildade en samfällighetsförening 2007. Lantmätaren hade jag kontakt med efteråt och fick lite mer info om gemensamma ägor. Fick samtidigt veta att styrelsen inte begärt en egendomsförrättning, endast en föreningsförrättning. Därav den uteblivna utredningen av exakt vad vi äger gemensamt. Märkligt av Lantmäteriet, men sant.
Okej, trots detta jag vet någorlunda vilka markegendomar och vilka vatten vi äger gemensamt genom många timmars egen efterforskning i laga skiftes protokoll och karta. Men det kan ju ha hänt saker efter 1869 som jag inte forskat fram :-) Vi har stigar, vägar, markarealer för olika funktioner och vatten som är bygemensamma men som delvis verkar ha fallit i glömskans hav hos styrelsen.
Förra året motionerade därför jag och min man till bysamfällighetens styrelse att den på stämman skulle gå igenom vad vi hemmansägare gemensamt förvaltar.
Ordförande gick ganska ovilligt igenom vad man kände till eller ansåg att vi förvaltade. Jag undrade över några ytterligare områden jag läst mig till i laga skiftes-protokollet och hört av lantmätaren ska ingå. Men ingen visste.
Då tittar ordförandens hustru, tillika hemmansägare, ut ur köksregionen och säger
"Men du, det där vill vi inte veta."
Ridå!
Kära dagbok, att gå vidare i snacket en sådan gång är bara dumt. Men tyvärr är läget sådant bland hemmansägarna här. Man har inte förstått vilket syfte och vilken målsättning en samfällighetsförening har. Det blir därför ofta väldigt anarkistiskt. Styrelsen vet inte vad den förvaltar utan tror att vår förenings uppgift är att bestämma i byn lite allmänt så där. Och man har heller ingen ambition att ta reda på vad som gäller!
Det här innebär att Rolf, överhuvudet i det jag här kallar La Famiglia, har annekterat en bygemensam väg och hävdar att den är hans. Jodå. Mer om detta framöver. Han
försökte även hävda att han ägde en del av Kustlandsvägen. Okunskapen innebär även att skog på bygemensam mark har avverkats som privatägd. Bygemensamma vägar och stigar markbereds och är borta för alltid. I mina ögon är det en oerhört ociviliserad kultur vi lever i. Och orättvis.
Jag får en konstig känsla. Träffs vi en gång om år för att dricka kaffe och äta smörgåsar? Den gemenskapen är inte att förakta men är inte huvudsyftet med en samfällighetsförening. Varje år reser sig Rolf upp och tackar styrelsen för det jobb de lagt ner och för de goda smörgåsarna. Smörgåsarna förs noggrant in i stämmoprotokollet varje år :-)
Klickbar text
Man kan tro att det är ordföranden med hustru som har mottagning i byn, typ landshövdingebankett men på bynivå :-) Som en välgörenhetsinsats för oss föreningsmedlemmar.
Min man och jag brukar skoja och försöka räkna ut vad som skulle ske om någon av oss ställde sig upp och tackade för de goda smörgåsarna ;-) Tanken roar oss, haha...
Det finns oändligt många dråpliga och självsvåldiga anekdoter att berätta. Man kallar till stämma utan att veta vad vi hemmansägare har att förvalta och tar gärna upp saker som inte alls rör samfälligheten. Tänk er en bostadsrättsförening i en stad som inte vet vilka lägenheter som ingår i föreningen eller var tomtgränsen går!!!
Styrelsen består av Tomas Erixon, Erik Johansson, Lena Lundgren (från 2010). Vera Jonzon är valberedningens sammankallande och bestämmande. Bevakar la Famiglias maktinflytande.
Kanske har även andra bloggare åsikter om samfällighetsförening, samfällighet, föreningskultur, okunskap
