I en skog nära mej

I midsomras satt vi ett gäng i grönskan och pratade och spånade om ditten och datten. Hur det nu var så kläckte Håkan från Dalarna idén att ha utställningar i skogen med tavlor köpta billigt på loppis, hötorgskonst alltså. Hans förslag var att vi skulle låta gråtande barn skulle få befolka kalhyggen där vi har de skogar vi äger eller vandrar i. Förslaget rönte allas vår stora förtjusning :-)

Sådan här tavlor har massproducerats och är lätta att hitta på andrahandsmarknaden för en spottstyver.

Ser att just nu (5 mars - 5 april 2013) pågår en liten utställning om gråtande barn på Stadsmuseet i Stockholm. Visste ni att konstnären var italienaren Bruno Amadio?

***

Det här är en avverkning helt nära byn fotograferad förra året.

Degermyrbäcken rinner parallellt med fotots nederkant. De anslutande vattenfårorna har uppstått pga avverkningen, marken tar inte undan regnvattnet på den kalhuggna ytan.

Här i byn säljer de flesta sin skogliga råvara till Norra Skogsägarna. Men säljaren håller sällan det köpande skogsbolaget i nackskinnet. Nej, säljaren ställer inga krav på hur det ska se ut efteråt vilket gynnar företaget men missgynnar oss skogsägare i längden. Det finns kurser att gå för att lära sig bli en bra beställare, åtminstone i mellersta Sverige, anordnade av Skogsstyrelsen. Inte blev jag dummare av att gå den kursen. Här uppe bland oss ser det inte ut att finnas många som säger något annat än tack och bock till en avverkning om skogsbolaget ringer. Ställ krav på skogsbolagen för bövelen som vid en normal upphandling av ett byggprojekt. Jag ser hur inställningen till den egna skogen ofta skiljer sig mellan norr och söder, mellan utbor och åbor, mellan olika utbildningar och erfarenheter.

Det här är "badargrubba", resterna av dammen som drev spånhyvlen i bäcken. Där var så djupt att man badade under 1900-talets första hälft. Visst var det kallt men vad bryr sig barn om det?

"Badargrubban" i Degermyrbäcken fotograferad av mej en vinterdag på 1970-talet.

Här på fäbodallmänningen, som alla byns hemmansägare är delägare i, avverkades skog utan att det togs upp på byastämman. Inte var det mycket, bara 0,6 ha skog såldes till Norra skogsägarna vars entreprenör utförde avverkning och två år senare markplöjning. Ytan markbereddes tvärs emot vad som genom sluten omröstning beslutades av stämman. Bilderna är från dagen efter stämman. Det kallas medeltida mörker!!! Året därpå fick bysamfällighetens ordförande, ortens polis, blommor för bra ledarskap på La Famiglias initiativ.

I bildens mitt ovan, nära skogsbrynet syns anslagstavlan som berättar om fäbodarnas historia. Den står vid avfarten från skogsbilvägen mot fäbodplatsen. För att komma dit måste man passera längs hygget längs två sidor. Välkomna så mycket ska ni alla vara!!! Fäbodarna finns med som utflyktsmål i kommunens broschyrer. Som sagt VÄLKOMNA!

Skogsbolaget Norra skogsägarna var köpare och höll med egna entreprenörer.

***

Det nu genomförda vindkraftsprojektet här, som täcker 8 kvadratkilometer, har inneburit att en stor mängd skog har avverkats i samband med uppförandet av vägar och kraftverk. Det är bra för bygden anser byns centerpolitiker född 1966, som även är ordförande i Norra Skogsägarnas lokala skogsbruksområde. Han går i föräldrarnas fotspår och det får till följd att alla hemmansägare tycker likadant. Såklart. Vem vågar något annat.

***

När får vi se en viss eftertanke i skogsbruket, när får vi se ett sådant här företag i Västerbotten?
Anders Jonsson, centerpartiet Nordmaling, ledamot i kommunfullmäktige, Vera Jonzon, ersättare i kretsstyrelsen Centerpartiet Nordmaling, Rolf Jonzon, fd centerpolitiker i Nordmaling, Tomas Erixon, polis Nordmaling
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om kalhygge, markberedning, kulturmiljö i skogen, ekonomism, kulturbefriat, historielöshet