Något liknande bör jag ha sagt då jag kom som mycket liten kom hemspringande. Jag hade sett brunt fjolårsgräs sôm hadd tent fram bårte snön på gaveln om kompisen Karins fina uthus. Redan som mycket liten kom vårkänslorna fram med ljuset och värmen.
Bakom uthuset ligger byns vackraste hus.
Ända sedan jag började blogga har jag tänkt skriva om detta kulturhistoriskt intressanta.
Och minns - för att vara khintressant behöver en byggnad inte vara flera hundra år gammal.
Vårkänslorna är precis desamma nu som då. Det här med upplevelser av årstider torde väl vara det sista som lämnar en människa. Att sitta ute på bron och dricka kaffe en solig vårdag tror jag nog även de som drabbats av demens kan njuta av. Det är något jag tar med mig då jag planerar byggnader.
Christina i Grannäs skriver om ett annat härligt vårtecken. Spana in!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om vårkänslor, picknick
Så fort en tillräckligt stor fläck barmark fanns på grusvägen skulle vi hoppa hage eller som vi sa "kånkka". På 60-talet var bilbeståndet rätt litet i vår by så vi behövde inte rita om strecken så många gånger under lekens gång. H. Manni
SvaraRaderaSamma sak med hoppa hage här Matti. Fast en gång blev jag påkörd av Gunnar som kom körande på moppe. Han blev mer rädd än jag:-)
SvaraRaderaOch det här med att spela kula - det gick bara en viss tid då det inte var för blött men heller inte för hårt att göra gropar.
Grusvägar är bra till mycket!!!
Hoppa hage och rep, spela kula, kasta boll - vårlekar och vårkänslor från barnaåren. Jag har också växt upp vid en grusväg; det är något visst med dem. Och så doftade det så gott av vårfuktig jord.
SvaraRadera