Främre Orienten

För några år sedan gick resan till Främre Orienten av stapeln. Fotografierna på fantastiskt underbara byggnader och platser blev många. Ändå väljer jag nu bara ut dessa tre.

Traditionella byggnadstekniker intresserar mej vart jag mig i världen vänder. Har de rund planform tittar jag lite extra. De traditionella bikupehusen av lera, "beehivehouses", som finns på några lantliga platser i Syrien, var därför ett måste att se. Utanför varje gård i den här trakten stod en ko, möjligen två, som familjerna behövde för sitt uppehälle. Ungefär som situationen var då jag växte upp i nordliga Sverige. Tänk er att där i den s.k. fertila halvmånen uppstod jordbrukandet för så där 8000 år sedan och människan blev bofast. Jägarkulturen fick konkurrens.

Det ska till en speciellt byggteknik för att få till det där. Falska valv säger man lite nedlåtande, överkragade kupoler är en annan beteckning. Förutom bikupehusen har vi andra runda traditionella byggnader som t ex sardiska nuragher, bostadshus i Alberobello i Apulien, lappkåtor på Nordkalotten. Jag var där :-)

Souken i Aleppo, var ett intressant myller av människor och varor, ja hela staden hade intressant stadsplan och byggnader. Det är smärtsamt att minnas Aleppo, denna fantastiska stad som nu förstörs i ett inbördeskrig. Liksom Damaskus och Bosra. Att veta att inget ser ut som före inbördeskriget, kulturskatter går till spillo. Att Syrien är en diktatur märkte man inte så mycket av som tillfällig besökare, bara att porträtt på diktatorn förekom frekvent. I en diktatur är ju allt väldigt lugnt på ytan, ingen vågar säga något, ha en egen åsikt offentligt.

Vi var ett gäng restaureringsarkitekter och antikvarier som gjorde resan. Jag var en av dem som planerat resan, A. som då arbetade på kulturdepartementet, var den andra. Att hitta intressanta platser att besöka var inte svårt alls, många stod på min önskelista efter att ha läst klassisk arkeologi eller antikens kultur och samhällsliv som beteckningen är idag.

På den resan gick jag första och enda gången över floden Eufrat och in i gamla Mesopotamien. Jomen, det kändes historiskt. Övergången skedde i staden Deir-ez-Zor mot irakiska gräsen till, varifrån besök till utgrävningarna av den dåtida amoritiska staden Mari gjordes. Deir-ez-Zor är i dagsläget sönderskjuten har jag sett på nyhetsbilder.

På resan besökte vi tio platser som finns på UNESCO:s World Heritage List förutom många andra stora intressantheter. Det var dessa:

Syrien
Aleppo
Bosra
Damaskus
Crac des Chevaier
Palmyra

Jordanien
Petra
Wadi Rum

Libanon
Anjar
Baalbek
Byblos

Från Baalbek i Bekaadalen, där mycket välbevarade romerska tempel står kvar, såg vi Libanons cedrar på avstånd nedanför de snötäckta bergstopparna som ger det vatten som är det man strider om i regionen. Hizbollahs skjutningar hördes eka i dalgångarna där. I stort märkte man att libaneserna såg framtiden an efter deras blodiga inbördeskrig.

***
Jag tyckte det kunde vara på sin plats att berätta att jag inte är stadigvarande i lilla byn i norra delen av Sverige som jag mestadels bloggar om. Det är ju i jämförelse ett nybygge med få kulturhistoriska värden kvar och en väldigt kort historia. Men min uppfattning är att varje plats på jorden har en egen intressant historia. Det gäller bara att upptäcka den genom att vara lyhörd. Att vara stolt över sitt ursprung hjälper till att vilja se.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Främre Orienten, bördiga halvmånen, världsarv, Syrien, Libanon, Jordanien, beehive houses, lerhus