Vi hade en liten enkel tillställning för att högtidlighålla att vårt hus har 100 år på nacken just i år. Sommarvädret flödade men vi satt under tak då vi åt.
Vi kusiner, morfar Manfreds och mormor Almas barnbarn med respektive, träffades i veckoslutet. Att hålla till på lagårdens nyomlagda golv kändes rätt. Vi är ju barn av jordbrukande generationer. Lite hö fanns förstås i
hölage, som för länge sedan var fyllt med väldoftande hö. Höet blev till sittplats efter maten. Ladusvalorna kvittrade och flög mot takåsarna.
Vi delade våra minnen och för mej kom fördjupade och nya minnen upp till ytan då vi pratade till gamla foton som digitaliserats. Vissa saker hade jag glömt men påmindes om - till exempel att korna betade vid sommarstugan och sommarlagården användes de första åren vi träffades sommartid, att höet saltades då det kommit in i lagårdsporten, skogsstigarnas hitta-hem-masonitebitar, hästarna Vargis och Molly i byn...
Det här vore roligt att ta itu med igen framöver - då även med Manfreds & Almas barnbarnsbarn.
Jag uppskattade verkligen att vi kunde samlas - vi kusiner från långt bort och nära!
.
.
Så vacker miljö och så fin dukning! Den måste ha uppskattats väldeliga.
SvaraRaderaJa, det tror jag. De gamla fotona var också uppskattade :-) även om alla inte vill se bakåt utan hellre in i framtiden (vilket för mej aldrig är en motsättning). Jag fick låna album att skanna av vilket känns som en höjdare ;-)
SvaraRadera