Vattenbrunnar

Tillsammans med arkeologkompisen var jag på en tvåveckorsresa i Turkiet med humaniora som förtecken. För ett antal år sedan. Bortom allfarvägarna reste vi. Till utgrävningarna av Çatalhöyük kom vi bland annat. På Konyaslätten. På vägen tillbaka fångade jag detta:

Här fanns inte en enda turist. Här rörde sig en fåraherde med en stor fårhjord genom byn. Solen gassade. Byns namn vet jag inte.

De var på väg genom byn där det fanns en brunn vid trevägskorsningen. Brunnskaret var hugget i sten och upphämtnings-anordningen var en "hinkflöjel" av trä med en lerkruka i ena änden av repet. Det var häftigt att se. I bruk. Som en berättelse ur Bibeln.

Vill ni se en svensk variant så har Sigurd Erixon kort beskrivit Om brunnar vid landsvägen i Ö. Ryds socken, Östergötland

Denna del av nuvarande Turkiet ingår i det som kallas den bördiga halvmånen, den plats där jordbruket uppstod. Jag intresseras av denna del av världen. Att besöka det stora område där jordbruket uppstod och samtidigt ha varit med om den tid då småjordbruken lades ner i hemlandet långt uppe i norr ger en enorm spännvidd till världshistorien.

Husen här på slätten var byggda av soltorkat lertegel precis som för 8000 år sedan. Soltorkat tegel var skorstenen på morfars hus och så många andra i byn ursprungligen var byggda av, ingen finns kvar vad jag vet. Däremot förekommer de fortfarande sparade i andra delar av vårt avlånga land vilket gör mig något lite förnöjd.

Åsså åter till hembygden och vattenförsörjningen för i tin. Här är det mamma som på 40-talet hinkar upp vatten ur grannens källa. Ni ser väl hinkflöjeln med en sten som motvikt, den emaljerade gula hinken med grön rand från Kockums??? Den som tog bilden missade dock den väsentliga brunnen :-) Någon hinkflöjel har jag inte själv upplevt i byn. Då jag föddes kom rinnande vatten ur en kran.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om vatten, bunn, brunnskar, hinkflöjel, Çatalhöyük, Konya, Turkiet, lerhus, soltorkat tegel