Med bilden förärar jag morfarsmor Klara, född i augusti 1848, en höstbukett med fackelblomster, jätteeterneller, blodklöver, åbrodd, höstaster, morotsblast och zucchiniblad (som inte syns). Jag blir glad både av Klara och höstblommorna skördade från min egen odling.
HÖSTENS VÅR
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.
Erik Axel Karlfeldt
.
.
Uppdatering:
En annan sorts trädgårdar, vackra italienska trädgårdar kan man se på SVT Play. Första delen om Rom kan ses till den 3 oktober. Minns att jag nämnde Bomarzo för ett par inlägg sedan. Alla de här beskrivna trädgårdarna nära Rom har jag besökt i verkligheten, några flera gånger långt innan bloggar och facebook fanns. Att se dem med en annans ögon och vackert filmad gör verkligen inte upplevelsen mindre. Det var Anta Snaque som påminde mig och andra. Tusen tack!!!
Den höstbuketten pryder verkligen sin plats - vilka färger! Ögonfröjd! :-)
SvaraRaderaJag hoppas att serien om de italienska trädgårdarna ses av så många intresserade som möjligt. Första avsnittet gjorde mig alldeles yr av lycka. Och samtidigt lite vemodig över allt vackert i världen som jag aldrig kommer att få se. Tur att man har möjligheten att resa med TV:ns hjälp.
Men lite (och snällt!) avundsjuk är jag förstås på alla som besökt och beskådat dem `på riktigt´. Italien är ett drömresmål.
Programmet var verkligen både vackert och informationsrikt då det gäller idéerna bakom trädgårdarna. Jag är glad att jag besökt de där platserna (nästan alla arkitekter är Italienfreak, jag har även bott där) men känner minst lika mycket för allt fint i Sverige, det kan vara flyttblock eller en glänta i skogen. Det behöver inte vara pråligt,rikt eller märkvärdigt. Varje bygd har saker att intressera sig för - därför blir jag ledsen (ibland förb-d) då människor förstör natur eller det andra föregångare skapat. Det är så respektlöst!
RaderaDet ska bli rena njutningen att se de andra tre programmen, tack för påminnelsen Anta!