Vardagsbestick

Många tankar kan surra runt i huvudet då en besticklåda öppnas.
De här rostfria besticken har jag växt upp med sedan barnsben. Vackra vardagsvaror.

När jag vuxit upp och lärt mig att de heter Thebe insåg jag att det är de gamla egyptierna som inspirerat Folke Arström, närmare bestämt kolonnerna på Luxortemplet i egyptiska Thebe. Detta antar jag utan att ha läst någon beskrivning av formgivningsprocessen eller biografi över Arström. Bestickserien Thebe formgavs 1944 för Gense i Eskilstuna där Artröm var huvudformgivare. Ränder, kanelleringar,  på skaften påminner annars om kolonner i grekisk tempelarkitektur.

 Fotot på Luxortemplet hämtat härifrån, fotograf Marc Ryckaert 2011.

Men Folke, du lyckades inte få till matskedar som var bekväma att äta med. Pappa vägrade använda dem då soppa serverades. Bladet är för brett för att stoppa i munnen, de är avsedda för "en bredkäftad groda" som vi sa på 70-talet. Därför kom skedarna i serien Svensk att nyttjas istället. Ni ser båda sorterna i besticklådan.

På en av Svensk-matskedarna är spetsen bortfilad som synes. Det var den skeden som pappa tog med sig till masonitefabriken när så krävdes för att äta ur egen matsäck. Genom att korta av den ett par millimeter rymdes den i den rostfria matlådan. Där placerades den då lådans innehåll var uppätet, för att tas tillbaka hem och diskas. Matskeden hade då inte sölat ner något annat i matväskan.

Kanske hade Folke Arström de gamla matbesticken i tankarna då skedbladet formgavs. Samtliga delar i matbestick är mycket större än dagens bordsbestick. Thebes sked skulle i så fall vara en blandning mellan matbestick och bordsbestick. Dessutom är den breda, rundade formen vackrare än en långsmal på de kannelerade skaften och liknar de bulliga kolonnerna på Luxor-templet mera. Kanske fick funktion ge vika för form den gången skeden Thebe formgavs. Form follows not always function ;-)

Då jag tittar i besticklådan från 50-talet minns jag även auktionen efter guldsmeden Haeggman. Den gick av stapeln utomhus en sommar dära Vall´n. Måste ha varit på 80-talet och jag var där. Det enda jag i många år efteråt ångrade att jag inte ropade in var just en uppsättning Thebe-bestick. Jag vågade inte höja min röst. Först på slutet tog jag mod till mej och ropade in en oduglig penna i silver med blyertsstift, haha... Hade jag stått i en folksamlingen i timmar måste jag väl ändå ha något ut av det ;-)

Bestick är intressant. Som bröllopsgåva fick vi bordsbestick och kaffeskedar i silver. Modell fick vi välja själva. Det blev Svensk. Som den funktionalist jag vuxit upp till föredrogs krusidull-fritt men ändå med den anrikedom från 1700-talet som modellen har. Thebe finns inte i silver, det var Folke Arström som fick rostfritt att accepteras som material i vardagsbestick.

(Tillägg: här finns en utmärkt sida för alla Thebe-nördar: http://www.thebe.se/ )

 

Här har vi också kannelyrer - på knutarna. En vacker ångermanländsk tempelgavel i byn som förfaller mer och mer, bilden är mer än tio år gammal och syns knappast på grund av igenväxning av sly. Det här är riktigt avancerad folklig arkitektur väl värd att bevara och vårda.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om bordsbestick, Thebe, Folke Arström, Gense, vardagsbestick, rostfritt, kannelyrer, Luxortemplet, Egypten, tempelgavel, arkitektoniska element