81 000 tunga transporter genom byn

Det finns situationer man aldrig trodde sig behöva uppleva men som ger ny visdom och erfarenhet. En sådan erfarenhet var de domstolsförhandlingar som jag och flera med mig övervarade i miljödomstolen och miljööverdomstolen i samband med det stora exploateringsprojektet med 40 vindkraftverk här i byn. Där vi var många privatpersoner som stod på naturens och närmiljöns sida.

Förhandlingarna i miljödomstolen om vindkraft gick av stapeln i Rundviksgården. Första omgången skedde i augusti 2005 och eftersom vindkraftsföretaget Svevind AB inte skött samrådet med bybor och föreningar riktigt, avslogs ansökan. Svevind hade överlåtit "samrådet" till att utföras av några av de två byarnas markupplåtare själva och byaföreningens ordförande. Således måste vindkraftsföretaget göra fördyrande omtag med samråd och därpå ny ansökan.

Domstolsförhandlingar skedde därpå i oktober månad 2006. Med på dessa förhandlingar med miljödomstolen var:

• 5 ledamöter från miljödomstolen i Umeå
• en av de tyska ägarna (Wolfgang Kropp) till vindkraftsföretaget Svevind samt svenske projektledaren.
• flera av vindkraftsföretagets konsulter från länet (ÅF-Infraplan och Enetjärn Natur).
• företagets advokat från Stockholm.
• representanter från länsstyrelsen i Västerbottens län - avdelningschef Gustafsson och naturvårdshandläggare Laurell.
• representanter från Nordmalings kommun - miljöchef Näslund och teknisk chef Höglander.
• representanter från samebyn med vinterbetesrätt i kommunen, bland annat dess ordförande.
• folk från bygden med olika syn på projektet, bland annat medlemmar i den förening som bildats för bevarandet av miljön på Gabrielsberget.

Förhandlingen löpte på efter miljökonsekvensbeskrivningens punkter. Då det var dags för punkten tillfartsvägar tog David H (från de boende) till orda och talade om de problem som kunde uppstå på grund av transporterna under anläggingstiden.

Det skulle bli många transporter under den tvååriga byggtid då 40 vindkraftverk med gravitationsfundament skulle uppföras och 25 kilometer vägar byggas. Han presenterade inför domstolens ledamöter sin uträkning av transportbehov för att frakta upp den betong som krävdes till gravitationsfundamenten (350 kubikmeter per fundament) samt det bergkross som krävdes till vägbyggena. Det underlag han hade var företagets miljökonsekvensbeskrivning.

Därefter undrade han om alla dessa lastbilar skulle köra genom byarna? Skulle alla dessa transporter passera grundskolan? Affären? Som båda fanns vid den tidpunkten. Det skulle innebära en tung lastbil var 3:dje minut varje arbetsdag under anläggningstiden hade han räknat ut.

Enligt Davids beräkning skulle 81.000 transporter krävas. Det vore olämpligt att låta dessa passera genom byarna nedanför berget påpekade han. Företaget hade inga uträkningar att komma med i denna fråga.

Att detta med transporter inte var något domstolens ledamöter hade funderat på märktes. Domaren beslutade att en paus skulle tas och Svevind med projektörer och MKB-författare skulle få tillfälle att komma med sin egen uträkning av antalet transporter.

Åhörarna inklusive medlemmarna i Föreningen för Gabrielsbergets bevarande sträckte lite på benen. Direkt gick Östen Mlr från Ava fram till David H, ställde sig bredbent framför honom och skällde ut honom. "Du ljug" blev beskyllningen. Östens brorson Anders Mlr har arrendekontrakt med vindkraftföretaget. Stämningen under hela projektets gång har varit hotfull och obehaglig från de ledande markägare som skulle komma att tjäna pengar på projektet. Byn blev delad och hur Kosovokriget, där grannar dödade sina grannar, kunde vara så brutalt har jag nu lätt att förstå. Civilisationens fernissa är mycket tunn.

Efter pausen kom först domstolsledamöterna och satte sig på sina platser, därefter stegade hela följet med vindkraftsföretag och deras konsulter in. Jodå, det var rätt siffra att 81.000 transporter skulle krävas intygade Tryggve S, civilingenjör i industriell ekonomi.

Ridå!

Tror ni att Östen bad David om ursäkt efteråt. Glöm det!

Domslutet blev att tillfartsvägen till exploateringsområdet skulle gå från E4, alltså Stridbäcksvägen.

I dom M208-06 kan vi läsa: (...) "För transporter i samband med anläggning, drift och avveckling av vindkraftparken får endast Stridbäcksvägen användas. Enstaka transporter får dock efter medgivande av tillsynsmyndigheten ske även på andra tillfartsvägar." (...)

Alla ni bybor som inte var med: ni har Föreningen Bevara Gabrielsberget att tacka för att dessa tunga lastbilstransporter inte passerade Riks13 genom våra byar. Ingen annan satte frågan på dagordningen, självfallet inte markupplåtarna som ville ha projektet igång så snart som möjligt för att kunna börja hösta in pengar, inte kommunen, inte länsstyrelsen - ingen annan än det lilla nätverket som senare ombildades till förening, som i motvind försökte få projektet att inte förstöra mer än nödvändigt för sig själva, sina grannar och bybor.

I detaljplanens planbeskrivning från november 2003 står att läsa på sidan 5: "VÄGAR. Det vägnät som krävs för vindkraftparken är: Fem alternativa väganslutningar diskuteras. Huvudalternativet, som ger lägst nybyggnadsbehov, är anslutning via Vinsjövägen. Den planerade anläggningen medför en ökning av trafiken på vägen med ett par fordon per dygn. Inom planområdet kommer en anslutningsväg att anläggas till varje vindkraftverk med tillhörande vändplatser."

Att uppgiften om ökning med ett par fordon per dag var tagen ur luften framkom på domstolsförhandlingen i miljödomstolen. Det var samma konsult som gjorde detaljplan som miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Vinsjövägen hade vindkraftsföretaget alldeles tydligt fått tillstånd att använda redan 2003 trots att den är bygemensam, jag är en av delägarna och hade aldrig hört att frågan varit uppe till diskussion i byalaget. Självklart inte, eftersom Rolf påstår att vägen är hans. På samma sätt som han försökte med en del av Kustlandsvägen för inte så länge sedan. Kallhamrade och näriga personer vet att dupera. Familjen hade tänkt att dessa tunga transporter skulle få gå 50 meter från familjen Kennemans bostadshus.

Sjutton markägare har skrivit på kontrakt med Svevind där de förbinder sig att arbeta för att de vägar de inte har full rådighet över vid behov ska kunna nyttjas av vindkraftsföretaget. Så här står i kontraktet om tillåtlighet att använda vägar:

"I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade." (Kontraktssida 3.)

Med tanke på domen från miljödomstolen och de undertecknade kontrakten innebär att vägar tillhörande vägföreningar var i riskzonen att upplåtas i viss utsträckning ända tills anläggningen var färdigbyggd.

Vinsjövägen, Myrvägen och vidare skogsbilvägen upp mot och förbi Fäbodarna var i farozonen. Det här känner endast de som satt sig in i projektet till. De som var närvarande på förhandlingar, de som läst protokoll, inlagor och domstolsbeslut och det är inte många. Är man inte insatt och inte undersöker källkritiskt tror man på det La Famiglia påstår, nämligen att dessa vägar absolut inte är/var menade att användas av vindkraftsföretaget. Det gäller att ifrågasätta och ta reda på var informationen kommer ifrån, vända och vrida på rykten. Annars blir man lurad i ett sådant här miljardprojekt i en liten norrländsk by.

Det har varit en strid på kniven att förhindra att vägar inom byn skulle användas i någon mån kan jag berätta. Den kampen förde jag och min man eftersom föreningen Bevara Gabrielsberget inte har något att säga till om i detta fall, endast delägare i vägarna har talerätt. Ingen av hemmansägarna (som inte upplät mark till projektet) verkade förstå vad som var på gång, eller vågade gå emot La Famiglia.

Inte någon av byvägarna kom till användning vid anläggningsarbetena!
.
.