Vår
djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.
En stor människa har gått ur tiden, kanske är det 1900-talets allra största och klaraste personlighet; Nelson Mandela, 1918- 2013. Genom medierna har jag uppfattat honom som okuvlig, utan hämndbegär, en förebild bättre än de flesta. Han visade sig som en fredsman som kunde förlåta men samtidigt tog till vapen för att krossa apartheid.
För sina åsikters skull satt han 27 år i fängelse stämplad som terrorist både av sitt hemlands regim och av stormakter som USA och Frankrike. Detta för att han stödde kampen mot apartheidregimen, för rättvisa och likavärde för alla människor oberoende av hudfärg. Efter frigivningen 1990 blev han vid det första fria valet 1994 vald till president i sitt hemland, i Sydafrika.
Inte förrän i samband med sin nittioårsdag 18 juli 2008 plockades Mandela slutligen bort från USA:s terroristlista, där han varit uppsatt sedan 1980-talet. Hans ärliga försök att rensa ut gammalt groll genom en sannings- och försoningskommission anser jag vara en förebild. Han visste att det inte hjälper att förtränga minnen, det ger varken hela människor eller enade stater.
Hat går i arv.
Vare sig det gäller en afrikansk stat eller en norrländsk by.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Nelson Mandela, fred, sanning och försoning, samlevnad
Det
är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi
frågar oss; skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande?
Egentligen,
hur kan vi undgå att vara det?
Du
är ett barn av Gud.
Att
du spelar liten gör inte världen bättre.
Det
ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle
slippa känna sig osäkra.
Vi
föddes till att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den
finns inte bara i några av oss – den finns i alla.
Och
när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedelbart andra tillåtelse att
göra detsamma.
När
vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.”
Hämtat ur det tal Nelson Mandela höll när han blev det
fria Sydafrikas första president.
Orden är inspirerade av den amerikanska författaren och
föreläsaren Marianne Williamsson.
För sina åsikters skull satt han 27 år i fängelse stämplad som terrorist både av sitt hemlands regim och av stormakter som USA och Frankrike. Detta för att han stödde kampen mot apartheidregimen, för rättvisa och likavärde för alla människor oberoende av hudfärg. Efter frigivningen 1990 blev han vid det första fria valet 1994 vald till president i sitt hemland, i Sydafrika.
Inte förrän i samband med sin nittioårsdag 18 juli 2008 plockades Mandela slutligen bort från USA:s terroristlista, där han varit uppsatt sedan 1980-talet. Hans ärliga försök att rensa ut gammalt groll genom en sannings- och försoningskommission anser jag vara en förebild. Han visste att det inte hjälper att förtränga minnen, det ger varken hela människor eller enade stater.
Hat går i arv.
Vare sig det gäller en afrikansk stat eller en norrländsk by.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Nelson Mandela, fred, sanning och försoning, samlevnad
Vilken fantastisk man. Kan vi ens hoppas på att det igen, någon gång, någonstans, kommer att födas en människa med samma ödmjukhet, mänsklighet, försoningsvilja, rättspatos, kraft och envishet som Mandelas? Tveksamt.
SvaraRaderaMinns lektionerna i mellanstadiet om Sydafrika och Apartheid och hur totalt fel jag, ett barn, tyckte att det var. Minns det även som om det var igår när Mandela blev frigiven. Har för mig att det var i samma veva som Berlinmuren föll och protesterna på Himmelska fridens torg i Peking. Ett stort steg för mänskligheten.
SvaraRadera