Om att spotta i motvind

"Man ska inte spotta i motvind" är ett uttryck som hörs nu och då här i bygden. Med det menar den som säger det att det är ingen idé att ens försöka. Vad det nu gäller. Det uttrycker vanmakt och underlägsenhet. Ingen idé att försöka ändra på något man anser felaktigt och orättvist. På det här sättet fostras det uppväxande släktet i samma negativa syn på omvärlden. Jag tycker synd om människorna i den bygd jag är sprungen ur.

Det är helt emot min egen övertygelse, att ge upp utan att ha provat, att lägga sig platt för vad det än vara månde - om det är mot den egna övertygelsen. Visst kan man ibland förändra till det bättre inom gränserna för lag och demokrati, om än bara lite. Jag inser att i en bygd med den socioekonomiska bakgrund som jag är född i, är uppfattningen bland många att andra är starkare. "Man ska inte spotta i motvind". Vare sig det är myndigheter, företag, politiker eller egenmäktiga privatpersoner som menar sig ha rätt av något slag. Den lilla människan ska inte ta sig ton mot överheten. Man är en underdog, saknar verktyg att förändra sin situation. Det är där de socioekonomiska skillnaderna visar sig. Och även regionala skillnader hur man gör vid samtal, samråd, blir väldigt tydliga.

Jag menar att så skulle det inte behöva vara här.

Jag har, trots klassresan, fortfarande velat identifiera mig med dem som är svagare i samhället. Alltså med mitt ursprung. Kanske är det därför dubbelt ledsamt då jag märker hur respektlöst och nedlåtande folk i min hemby behandlar sig själva.

 Varför ge upp utan att ha prövat?

Björn Afzelius från 1982. Dansbandsmusik, absolut ja, men texten är något annat än hjärta och smärta, peta in en pinne i brasan och allt vad nu den typen av musik brukar ha för texter.

.
.