Tog en cykeltur i omgivningarna en kväll härom veckan och kom förbi bland annat det här välbevarade nationalromantiska huset. Eftersom solen stod i rätt läge jag passade på att fotografera. Tankarna virvlar då jag ska skriva något om det vackra huset.
Tvåkupigt lertegel på taket
Röd slamfärg, troligen Falu rödfärg.
De ursprungliga korspostfönstren av trä finns kvar.
Vita snickeridetaljer
Pardörr målad i avvikande traditionell kulör - kromoxidgrönt
Stuprör med skarpa vinklar - fint plåtslageri
Murad skorsten med beslag av järnplåt
Träbro eller som man säger här: trätrappa
Grund av natursten
Grusad uppfart är vanligt här men inte längre norrut.
Morfars hus som nu är mitt ska också bli slamfärgat rött
igen i framtiden. Nu är det målat med röd alkydoljefärg. En färg som
suttit sedan 1992 och fortfarande inte är överspelad. Men det är slamfärg
med den sidenmatta ytan jag längtar tillbaka till. Mellan 1913 och
början av 30-talet var fasaderna grånat trä och på taket låg grå spån.
Lika vackert vore nog det men svårare att praktiskt genomföra då jag vill ha kvar lerteglet på taket som lades dit 1948. Under det ligger morfars spåntak kvar som utomordentligt gott tätskikt.
Här i min sydligare belägna kommun finns fler hus målade med röd slamfärg än vad som finns i min gamla hembygd kan jag se. Det har så klart flera förklaringar och beror på olika kulturtänk och på avsevärd skillnad i närheten till huvudstaden kan jag tro. "Torp", som alla röda hus felaktigt kallas här, är bra säljobjekt till storstadsbor som vill flytta ut på landsbygden eller skaffa ett fritidshus.
Apropå det har jag bara hört en enda person hemmavid säga "torp" om sin familjs fritidshus på "landet" utanför Ö-vik. Hen var i övre tonåren och föräldrarna har båda akademisk bakgrund. Jag förmodar att uttrycket sprider sig sakta men säkert norrut med tiden men fortfarande betraktar den äldre generationen norrländska landsbygdsbor ett torp som fattigt och kan inte förknippa begreppet med en lantlivsidyll som man gör i södra delen av landet. Läs LRF Medias tidskrift Lantlif och ni ser hur ytterst romantiserat och vitt (både färgsättningsmässigt men främst i meningen stort, brett) torpbegreppet är.
Själv gör jag skillnad på ett torp, en lantbrukets mangårdsbyggnad eller bondgård. En torpare arrenderade sin mark, en bonde var självägande. De har helt olika innebörd men kommer att falla i glömska bland den breda allmänheten kan jag tro. Det är därför jag i bloggen beskriver mig som hemmansägare - trots att huset morfar timrade är litet så hör mark och skog till som gör mig till ägare av ett hemman. Ett hemman som man tidigare kunde livnära sig på. Att jag använder begreppet hör till mitt intresse för kulturhistoria, annars skulle jag nog bara nyttja begreppet fastighetsägare. Ser fler bloggare som börjat använda ordet hemmansägare, liksom jag utflyttade norrlänningar som är förstagenerationsakademiker.
Tror ni det finns något byggnadsminnesförklarat torp här i landet???
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...