En vägg som inte längre är

För att vi barn skulle få var sitt rum delade pappa omkring 1970 av vardagsrummet, finrummet, med en ny lättvägg. Så hade vi då tre sovrum på övervåningen efter morfars och mormors bortgång. Mormor dog 1967. Det fina 50-talsköket blev arbetsrum och det blev dess räddning. Det förblev intakt. Bara den elektriska spisen från Husqvarna togs ut men det gjordes så sent som på 80-talet och då insåg jag värdet av den och tillsammans med pappa forslades den till sommarstugan för förvaring. Här har jag skrivit mera om den spisen.
Kaffepannan på elektriska spisen
Orangerött ljus
Spisar att gilla

På bottenvåningen, där morföräldrarna bodde under perioden med generationsboende, fanns framöver vårt nya kök och vardagsrum.

Det här lilla rummet kom att bli min systers rum. Ingången är borta till höger. Ett av finrummets tre fönster hamnade här.

Så här blommigt romantiskt tapetserades det nyskapade flickrummet.

Här syns väggen i det större sovrummet. Jag dokumenterade en hel del innan det planerade arbetet tog sin början. Vi skulle riva väggen för att återställa rummet som det var före 70-talet. Ljuset speglas i det fernissade grangolvet som jag gillar så mycket...

... och som täcktes med plast inför rivningen.

Så här valde mina föräldrar att utforma kommunikationsmötet mellan dörr till kök och dörr till flickrum. Öppna spisen som vi fortfarande ofta eldar i, murade Albin Öberg 1949. Innan det blev två sovrum här, pågick många trevliga kvällar med tedrickande här framför. Eller kaffe för den delen men jag var för liten för att uppskatta kaffe då. På detta finns inga fotografier.

Öppenspisen är dock fångad på andra foton som till exempel det här med mamma och pappa. Mer kan läsas här. Eller i samband med sällskapsspel här.

Eller det här där jag och mamma poserar. Braskudden som mamma vävt finns kvar men just nu skyddad under ett annat kuddvar som jag sytt av ett femtiotalstyg.

.
.