Högsommar, julisommar, på 60-talet.
De två kusinerna blir avfotograferade med farbror Kalles nybyggda garage i bakgrunden. Världen var vår. Även om det regnade fanns roliga saker att syssla med. Som det gör på en bondgård, på ett lantbruk. Någon välklippt gräsmatta fanns inte i byn. Det var lie som gällde, gräsklipparna lyste med sin frånvaro. Och jag var mycket bestämd med att jag ville ha min vita sjömansmössa uppvikt och på svaj, jag ville ha den som en klockhatt till klänningen som mamma sytt med stor rosett i ryggen. Hade jag sett någon bild av Greta Garbo, tro...
Likadana slippers har vi. Med träsula och omjag minns rätt röd läderslejf. Och vita korta sockar, jojomensan!
.
.
Röd slejf är det mina också - för jag har dem faktiskt kvar, jag har så små fötter att jag fortfarande kan använde dem. Plattfotsträn, kallades de för i vår familj.
SvaraRaderaMargaretha
Jättekul Margaretha, alltså att du har "plattfotsträna" kvar och att du kan använda dem ännu. Beteckningen "plattfotsträn" är talande men första gången jag hör. Själv minns jag inte vad vi sa, antagligen inte slippers :-)
SvaraRaderaSöta flickor.
SvaraRaderaHär är det gräsklipparen som gäller, ska ut nu jäklar anåda.
Jo gräsklippare gäller nog för det mesta idag. Fast vi slår både med lie, slåtterbalk och gräsklippare. Beroende på plats. Ängsmark mår bra av lieslåtter :-)
SvaraRadera