Københavnsvy

När jag besökte Köpenhamn senast hamnade jag på varuhusets Magasins restaurang som ligger högt ovan Kongens Nytorv. Där satte jag mig på en barstol vid fönstret och såg detta:

 Du måste absolut klicka  på fotot för att se stadssilhuetten mycket tydligare.

Vindkraftverken i bakgrunden ligger i Köpenhamns hamnområde, alltså helt inpå huvudstaden. Jämför det med att vi hade några vindkraftverk i Ropsten, Frihamnen och i Värtahamnen i Stockholm. För jämviktens skull. Det är så lätt att bo i en stor svensk stad och köpa in sig i vindkraftverk som ligger miltals därifrån och vara nöjd över sitt miljöengagemang - låt se om den miljömässiga vindenergitrenden skulle få lika många svenska stadsbor som anhängare ifall höga vindkraftverk fanns vid den egna horisonten. Det är så lätt att säga sig ha miljövänligt tänk då vindelen, ja även grön vattenel, produceras bortom synhåll, långt bort i kolonin "Norrland".

Nu var det inte vindkraftverken jag var ute för att se där i Köpenhamn, men de undgick mig inte. Jag hade besökt danska landsbygdsvänner och strosade nu på Strøget, köpte Mega Musselmalet, gick i antikvariat, besökte ännu en gång Ny Adelsgade 12 med Tage Andersens butik med de postmodernistiska blomsterarrangemangen, allt i väntan på tåget hemåt.

Nedan ser ni fördelningen av vindkraftverk i Mälardalen och i norra Norrland. Skillnaden i antal vindkraftverk är slående. Jag följer debatten i två landsändar. Eller debatt, den är näst intill obefintlig i norr. För inställningen på min norrländska landsbygd domineras av åsikten: He ä bara å bygg. He ä bra för bygden!

Första siffran anger antalet befintliga vindkraftverk 2013, den andra anger det ungefärliga antalet planerade verk.

Västerbottens län  236 -1430

Norrbottens län  92 – 1949

Jämtlands län  118 - 1689

Stockholms län  9 – 106

Södermanlands län  6 – 165

Uppsala län  14 -52

Västmanlands län  66 (ingen förändring)

Källa: vindbrukskollen.se

Det är som vanligt Norrlands glesbygd, ja landsbygden överhuvud taget, som exploateras med hjälp av svenska städer och stadsbaserade företag som köper in sig i vindkraftanläggningarna och säljer kanske vidare till "miljövänner". Så här kommer det att fortsätta i Norrland och det är inte underligt om norrlänningar hålls för lättlurade och naiva av storstadsbor.

Klicka för att lättare läsa denna artikel från juni 2014.
Fotot på artikeln hittades här.
 

Eskilstuna kommun köper vindkraftverk i Sollefteå. Stockholmsbolag köper in sig bland annat i Jädraås, Hälsingland. Då har dessa kommuner och kommunala bolag gjort sitt för miljön. Det är samma sak som när svenska företag förlägger sin industriella produktion utomlands, numera företrädesvis i Kina, och svenska politiker slår sig för bröstet för att vi i Sverige minskat koldioxidutsläppen rejält och vill att u-länder och Kina ska göra detsamma. Trots att vi bara har flyttat utsläppen för vår konsumtion utomlands.

Här ser ni ett av de 6 vindkraftverk som finns i Södermanland. Ett lågt gårdsverk i Vingåkers kommun, i storlek lika de övriga 5. Det är ingen industriverksamhet med 150-220 meter höga kraftverk, eller högre, som vi i Norrland sagt och säger ja till.

Det är bra för hela Sverige om Stockholm växer. (Det har vi ju hört trumpetas ut några år nu.)
Det är bra för hela Sverige om Mälardalen växer.
Det är bra för Norrland om Mellan- och Södra Sverige växer.
Det är bra för övriga Sverige om Norrland låter sig exploateras genom gruvprospektering, vindindustri och skogsskövling.

Jorå! Just det - låter sig exploateras. Låter sig. Åtminstone då det gäller vindindustrin har kommunerna vetorätt. Men kommunpolitikerna vill oftast vara till lags, inte vara gnälliga och spjärna emot. Man tror att exploateringarna ska ge arbetstillfällen och inkomster till kommunen. Jorå! Men hur blev det? Och hur blir det? Vem har ansvar för Norrlands landsbygd, vem tar ansvar för att den ska få fortsätta leva, ska fortsätta vara attraktiv? Inte är det staten som gör det.

Varför inte lyssna på Po Tidholms Sommar i P1 år 2014 e. Kr. Det är starkt om vårt älskade "Norrland"! Den landsbygd som storstadsborna passerar i sina stadsjeepar mellan hemmet och medelklassklustret i fjällen.
.
.