Folk är folk

Jag köpte seriemagasinet Sofia i en stad härom dagen. En av alla romska EU-migranter sålde den till mig. Det var en ung kille som talade väldigt lite av mitt språk. Jag frågade vad den kostade , han pekade på cirkeln med priset 100:- angivet. Jag fiskade upp sedeln ur plånboken och gav honom. Han blev hjärtinnerligt glad, gladare än vad jag kunde förställa mig. Av hundralappen får han behålla 75:- som jag skulle tro går till familjens gemensamma pott.

Jag fick ett album om romernas situation under andra världskriget med polska Sofia Taikons berättelse som underlag.

Jag har så mycket jag vill berätta om från min barndom här i byn. Men jag har så många färdiga och halvfärdiga inlägg om annat som jag först tänkte publicera här på bloggen. Om familjen Eriksson vill jag berätta sen. Många kallade dem "tattar-Erikssons" och de bodde i en timrad enkelstuga mitt i byn som revs någon gång på sent 60-tal/tidigt 70-tal. Jag vet inte om minnet sviker mig men jag tycks minnas att de i kökets hörn mot kammaren fanns murstocken med en öppen härd. Lagades maten över öppen eld? Var det verkligen så? Jag var ju inne där nu och då så jag borde komma ihåg. Familjen bestod av mamma, pappa och tre barn som gick i samma skola som jag och mina jämnåriga. Den familjen var rätt utsatt vill jag tro.
.
.