Ute i det gröna

Kristi Himmelsfärdshelgen har varit bra. Slånens vita skum har börjat gulna, häggblomningen är på topp, mandelblommorna är ljuvliga, björkarna utslagna, näktergalarna sjunger nära mig, göken gal i hagen, småfåglarna svirrar i luften. Det är bara idag, söndag, som regnet faller. Då kan man sätta sig framför datorn efter en helg med utflykter och trädgårdsarbete. Kökslandet är förberett för sådd, lövkomposten omgrävd...

Den regniga dagen har även gått åt till att på svt play titta på Kobras två program om stad och land. Om storstadsnormen, det urbana företrädet. Det är bra att frågan tas upp. Det kan konstateras att det även är skillnad på landsbygd och landsbygd. Landsbygd i söder och landsbygd i norr.

Men först gökotta med frukost på berget vid åmynningen. Därnere vid ån finns på hitsidan strandängar som betas av kor. På den andra sidan odlas säd och raps. Morgonen är grön, fåglarna sjunger och det är fin försommar. Det här är kommunal mark som blivit tätortsnära strövområde för det fria friluftslivet och jag når det efter några minuter promenad.En favoritplats i naturen.

 Liljekonvaljerna håller på att slå ut och det finns massor mer än de på bilden.

 Stensötans ljusgröna blad blandas med getrams.

 Här är en del av ett stort bestånd av getrams

Ekarna är som alltid sena, bladen är ännu inte helt gröna. Vackra är de hur som helst. Det är en fin tid då grönskan är fräsch och inte likriktad ännu.

 Mina favoriter styvmorsviolerna växer på berget.

 En vacker mossbeklädd stenmur visar på tidigare generationers arbetsinsats.

 

Men mest av allt blommar maskrosor och gullvivor på ängar och tomtmark. De här vivorna finns vid en kyrka som besöktes under helgen på vårens "gravkollsresa".

 

Vi stannade till och åt en god middag här på Emma Grön. Temperaturen är sådan att nästan alla satt inomhus.

 

Där inne finns fåglar och blomster på väggarna. Stämningen är lika otvungen som inredningen.

Färden fortsatte mot mandelblom och utblommade backsippor på ett gravfält...

 ... med en skeppssättning och många gravhögar belägna högt över den odlade åkermarken. Där nere på slätten syns en gård som säkerligen har långa anor

Trots alla mina år i Mellansverige har min kropp kvar årstidsrytmen från Ångermanland. Varje år blir jag förvånad över att vår och försommar kommer så snabbt, redan i april och i maj är det full njutbar grönska. Jag glömmer detta varje år. För i mitt sinne ska björkarna ha musöron först i månadsskiftet maj-juni.

.

.