Huset ligger i korsningen Nygatan och Kyrkogatan och inrymmer lägenheter på våning två och tre samt apotek och andra verksamheter i bottenvåningen. Fasaden på bottenvåningen är ombyggd mot gatan men är ändå en av "Vallens vackraste byggnader".
Maj 2015.
Julskyltning med snö i luften år 2000.
Maj 2015.
Samma entré som ovan men med originaldörrar av ek in till butik. Foto från år 2000. Dörrarna på huset har bytts någon gång på 00-talet.
Så här ser den andra entrén ut i maj 2015. Bruneloxerad port och förbyggt fönster ovanför.
Maj 2015.
Foto från förr. Ännu i princip likadant i maj 2015.
Jag har en hel del pappersfotografier och digitala bilder på denna byggnad. Det måste betyda att jag bryr mig om den. Det innebär också att det är oerhört ledsamt att se byggnaders kvaliteter slängas på soptippen. Sådan är dock ofta verkligheten. Estetik och funktion kan gå hand i hand men saknas kunskap och vilja blir det bara funktion utan skönhet.
Nedan visar jag detaljfoton på Vallens vackra flerfamiljshus.
Bilderna vill visa att det är detaljerna som gör det! De finns beskrivna i det här blogginläget:
Ädelputs
på fasaderna i två kulörer förutom en ljus kulör kring fönstren. Vita
fönster med röda alternativt blå bågar. Väldigt omtänksamma detaljer.
Några
fönster har en lågt sittande tvärpost och lägre bröstning, alltså
kortare avstånd mellan golv och fönsterbänk inne i lägenheten. Luftigt
och ljust! Stuprör av exklusiv koppar!
Trappsteg
av granit. Och det är blocksteg , inte betong som klätts med tunna
granitplattor. Gediget, fint, tjusigt, hållbart, lätt att underhålla. I graniten är ett snyggt skrapgaller infällt. Original.
Fönsterpartierna
är av ek, oljad ek som skruvats med rostfria spårskruvar. Titta så omtänksamt hörnstolpen fasats av. Fint! Det
här är lätt att tvätta av och olja in.Om man vill.
Men dörrarna är utbytta mot trista bruneloxerade
aluminiumpartier. Trenden idag är att metalldörrarna åter byts ut
till partier av ek med de vackra tryckplattor och draghandtag som var vanliga. Det ger fastigheten högre värde och en kvalitetshöjning åt boende och butiksägare. Här är fönstret
ovanför aluminiumdörren fortfarande original i sin ekkarm.
Ädelputs
är hållbar och stark. Detta är originalputsen och man ser de
typiskt blänkande glimmerkornen i putsytan. Putsen är genomfärgad i gult
och rosa.
Balkonger
i original från byggtiden! Plattstål som överliggare,
öppning i mitten med smidesjärn av fyrkantstål i 50-talsstuk. Sinuskorrugerad originalplåt på balkongfronter.
Fortfarande är gårdssidan och våningarna 2 och 3 fina och intakta!!! Runt om i Sverige och i
det här lilla samhället/kommuncentrat kunde man på 1950-
och 60-talet bygga gediget... Det är verkligen värt att vårda. Undrar oroligt hur det ser ut vid nästa besök dära Vall´n...
Tillägg: Det var tydligen takbyte som pågick.
.
.
Vad ska man säga? Vänta och se? Ringa fastighetsägaren? Jag blir så trött...
SvaraRaderaRinga fastighetsägaren gör man inte här. Man ska inte lägga sig i andras angelägenheter i en liten norrländsk kommun. Ringa kommunens byggavdelning? Inte att tänka på. Här finns ingen bygglovsarkitekt, ingen utbildad inom arkitektyrket eller det estetiska, antagligen bara en byggnadsingenjör som säger ja till mycket, det mesta kan jag tro. "He behöffs väl ingen architekt för å bygg ett hus" var tillropet till mej när jag valde att flytta för att få en utbildning jag ville ha. Än mindre behöffs det väl när en byggnad ska renoveras, restaureras. Jag menar att inget hänt här på 25-30 år. Den minimala konsultstadsarkitekttjänst som kommunen köper täcker inte upp bygglovsfrågor. Hur ska en människa som upprätthåller tjänsten i så många småkommuner kunna få en personlig relation till orten och se till dess "skönhet"? http://morfarshus.blogspot.se/2014/10/ambulerande-stadsarkitekt_19.html
RaderaJag förstår så väl om stadsbor inte vill flytta till sådana här kommuner med anskrämliga centra med delvis tomma butikslokaler.
Landsorten och landsbygden måste bli mer estetisk för att attrahera människor. Frågan är om "skönhet" finns i vokabulären. Funktion räcker väl, blanda inte in tyckande hör jag det sägs vissa som läser detta. Jag tror det är en ganska allmän uppfattning som gör sig hörd på sådana här orter. Tröttsamt, ja... :-( Det kostar mer att byta fönster än renovera, det finns många tips om hur man förbättrar u-värden på äldre gedigna träfönster. Det gäller bara att ha kanalerna till den kunskapen.
Hade faktiskt inte en aning om den ambulerande stadsarkitekten. Så tröstlöst det hela känns. Inte konstigt att folk med ambitioner drar.
RaderaDet är landsbygdens stora dilemma.
RaderaJag tror och hoppas att det i många fall bara är ren okunskap och inte en ovilja att bevara. Du och din blogg har gett mig många ögonöppnare och aha upplevelser. Vänd dig till lokaltidningen och låt fler få möjlighet att se genom dina ögon.
SvaraRaderaTrevligt att du gillat Timmer & Masonite och berättar det.
RaderaDu bor i Ångermanland, det är skillnad mot Västerbotten. Slit och släng förekommer i hela landet men regionerna skiljer sig åt.
Jag är inte mänska att förändra ett strukturtänk.
Byggnadsvård är svårare att få gehör för i norr än i söder. Det är ofta svårare på små orter än i stora sådana tycker jag mig skönja. Det har inte enbart med utbildningsnivå att göra. Systemskiftet måste börja i tidig ålder. Den som vill se vacker arkitektur, äldre som nyare, får välja bostadsort därefter konstaterar jag krasst.