Levande landsbygd

Så länge det var sedan jag såg en grönfoderlägd´. Så otroligt länge sedan.

Men nyss var jag på besök i landet där man odlar grönfore´.
Och jag minns så mycket fint.
Minns hur vi ibland sådde ärtväxter, grönfore, ja grönfoder på riksspråket, på en mindre åker nära ladugården. Ärtväxter binder kväve till jorden vilket är bra och korna tycker om grönfoder. När det var moget slog pappa en del med lie och vi fyllde en kärra som kördes in i ladugårdsporten och så portionerades färskt grönfoder ut till korna. Och själv åt jag platta ärtskidor - så gott!

Senare på sommaren, när höet var slaget, torkat på hässja och ladat, dvs inkört i hölage´ (höskullen) och den smaskigt frodiga återväxten på lägdorna kommit igång, släpptes korna ut på bete, lika ystra som vid nutida betessläpp. Och ganska snart började mjölken smaka "grönska", även den som kom tillbaka från mejeriet. Det var enda nackdelen med betet :-)  Fanns något grönfoder kvar på åkern hässjades det för att bli vinterfoder för nu hade korna annat färskt gräs.

Våra kossor som var två eller tre, stod tjudrade på lägdan. Mamma flyttade dem en gång per dag tror jag det var och när jag kom från skolan släppte jag loss dem och de sprang mot ladugården för att mjölkas. Så mycket kul en grönfoderåker får mig att minnas.

Och här har vi en kornåker. Korn och havre var de sädesslag som odlades i min nordliga hemtrakt. Men inte nu och någon förändring är knappast att vänta. År 2010 kan mycket väl ha varit det sista året plöjd åkermark var synlig i byn.

Fotona här är från södra "Norrland". Här finns fortfarande stora delar reellt levande landsbygd.

 

Hipp som happ passerar man en ståtlig bondgård. Det är ett nöje att röra sig i landskapet. Vägen genom bygden är här märkt med den bruna skylten med en vit blomma som indikerar "turistväg", alltså en vacker väg med ett antal intressanta anläggningar som ger upplevelser av ett område, en bygd eller liknande
.
.