Något visst med gamla träd...

Passerade nyligen åter igen högstubben av gran och tänkte äntligen på att fotografera. En metallskylt står intill med nedanstående text inristad:

 

1877 - 1997 
Stora gran i Granhed eller enbart "grana" uttryckt på bygdemålet. Under ett helt sekel stod den här, tät, grön och mäktig tills ett åsknedslag 1997 beseglade dess öde. Uppvuxen mittemot ¼ mil och mitt i en ägargräns, vilket innebar att trädet hade flera ägare. Detta senare var säkert anledningen till att den fick stå kvar oavverkad.  

Granen hade en benägenhet att vintertid vissa år fälla torkade fjolårsskott i stor mängd. Dessa lade sig i en halvcirkelformad matta på landsvägen. Granen "sträntade" sades det, och man tog det som ett tecken på att halva snömängden för vintern hade fallit. "När grana stränta va dä halvsnögad snö."  
Granens ålder är beräknad till 120 år. Omfång i brösthöjd 202 cm. Totala höjden var 30 meter. Avverkad av Bygdegårdsföreningen 14 juni 1999 på 4 meters höjd.  

Den här granen är/var inget naturminne utan skylt och tak över stubben har kommit till helt på en förenings inititativ. Texten är väldigt kärleksfull och korrekt med dialektala ord jag aldrig hört. Älskar´t! På motsatt sida av vägen ser granarna ut som ovan. Stor och ståtliga är de!

 Klickbar

Tänker på björkstubben i den urgamla backen, backen som idag förbinder gammvägen och Riks13,  i hembyn. Där stod en gammal björk, se notis i lokaltidningen ovan. Där har en privatperson byggt ett skyddstak över stubben, bygdegårdsföreningen förutan.

Vi är många som tycker att det är något magiskt med gamla träd. har ni sett Rumskullaeken? 

Boken Svenska jätteträd och deras mytologiska historia av Per Österman finns med på bilresor, att finna sevärdheter är inte svårt.

.

.