Mänskor som gått före

▼

23 november 2015

En syn på Norrland


I en intervju med Albert Bonnier (f. 1954) i DN den 21 november 2015 står en hel del. Det jag stannade till vid, då "Norrlands"frågan och hur "Norrland" beskrivs i medier intresserar mig, var följande:
(...)
Konkurrenten Gedin är då chef för Wahlström & Widstrand, där Abbe lärt sig grunderna som resande försäljare i Norrland. Han körde 300 mil fyra gånger om året; försökte sälja böcker i Umeå och Örnsköldsvik.
(...)
En stammis från Wahlström & Widstrand gav Abbe jobb.
– Jag skickade Abbe till Norrland, det sämsta distriktet, säger Per Gedin, dåvarande chef på W&W, i dag författare av biografier på Albert Bonniers förlag. Försäljningen gick väl inget vidare men han gjorde enorm PR för förlaget. Han umgicks och byggde nätverk. Han är så enormt social.
– Man träffade många original. Men Norrland var extremt segt, kallt, mörkt, säger Abbe.
Till slut gick han upp till ”Lucke (Bonnier) och letade möjligheter”.
(...)
Här kan man läsa hela intervjun digitalt: http://www.dn.se/kultur-noje/en-bonnier-av-eget-snitt/

Är "norrlänningar" i gemen kulturlösa? Det är lätt att få den uppfattningen då man läser och lyssnar på riksmedier. Har de här personerna rätt? Saknar vi kultur? Kan vi "norrlänningar" göra något år synen på oss? Vill vi?  Då tänker jag inte på "norrlänningar" som flyttat utan alla som lever och verkar i "Norrland". Som lever och verkar på hälften av landets areal, de s.k. "norrlänningarna". Är vi utsatta för förtal? Eller får vi skylla oss själva för den bild vi ger av oss?
.
.
 

2 kommentarer:

  1. The Secret Garden23 november 2015 kl. 13:12

    Min personliga uppfattning, det största problemet, är att speciellt 'norrland' är drabbat av en Extrem Jantelag. Ingen får vara mer än nån annan och alla ska "hålla sig på mattan".
    De som vill annorlunda bekämpas systematiskt för att hållas i schack och tillslut ger även eldsjälar och andra upp.
    Norrlänningarna håller på detta sättet varandra i ett järnband och då är det klart att de fåtal röster, som ändå vågar sig höjas, är svåra att höra ända ner till söder, speciellt som de tystas så effektivt av de egna i norr...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola_T23 november 2015 kl. 14:10

      Det ligger väldigt mycket i det du skriver. "Norrlänningarna" håller varandra i ett järnband - ja!!!
      Jag håller dock inte med om att "Norrland" är "drabbat av en Extrem Jantelag". Den skapar vi själva menar jag. Liten omflyttning och därmed många släktskapsband, få reella utblickar och en rädsla för nya synsätt gör Jantelagen möjlig att bli stark.
      Visst är det trist! Frågan är om denna norm går att bryta?

      Radera

Tyck till om du vill...