”Isbelupna äro mina fönster. Kom och titta på dem båda två! Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster Vinterns andar ritat deruppå. Kan en mästare med konstens penna Få en stjerna som den här? O, nej! Kan en sådan spets du få som denna, Med brodér-nål? Nej, det kan du ej. Jag just tycker mig en smul förmögen: Nya taflor komma hvar dag. Det är väl! Men bladet kan sig vända Rutans verld är av en skör natur: Hela herrligheten dränks kanhända Innan qvällen i en vattenskur.” Elias Sehlstedt (1808 – 1874) fångade ögonblicket!
.
Som sagt, ingen enda konstnär kan skapa sådana fantastiska konstverk. Naturen är mästaren. Kanske man kan tala om en "is-m". ;)
SvaraRaderaHaha, den där is-men var bra. Natur-is-m. Är nu lagd på minnet.
RaderaSå vackert! Ibland får jag isrosor i hönshusfönstret, men aldrig här inne - förstås, med treglas.
SvaraRaderaIsrosor är ett minne om att varm luft inifrån möter kall luft utifrån. Med fönster med högt u-värde blir det inte så. Tråkigt men varmt ;-)
RaderaVäldigt vackert.... dock är det mitt kalla hyresrum 1977/78 som jag associerar till. Försökte täta och isolera med handdukar- som frös fast! då var det förståss ordentligt kallt, -40 i flera dagar...
SvaraRaderaAnna-Lena
Olika upplevelser av samma företeelse ger olika minnen. Så är det och kommer att förbli. Men det går att täta sådana där fönster med lister (finns olika material), det gäller bara att sätta listerna på de rätta ställena vilket är en vetenskap i sig. -40 kan jag inte komma ihåg att jag upplevt, bara -33
Radera