Mänskor som gått före

14 april 2016

En vägstens innebörd

Jag är mycket förtjust i gamla vägar, deras sträckningar och det som hör ihop med äldre tiders vägväsende. Under en resa till det vackra jordbrukslandskapet i Bråbygden passerade jag den här vägstenen.

Grusvägen slingrade sig fram genom välskött skog och efter en kurva uppenbarades den här ristade stenen och intill denna skylt. Jag stannade och läste.

Alla jordägare var förr skyldiga att delta i de allmänna vägarnas underhåll. Stenen är ett gränsmärke som utvisar den punkt varifrån ett halvt hemman i Valstorp haft skyldighet att underhålla vägen på en sträcka av 497 alnar söderut. (Omkring 300 meter.)

1734 års lag stadgar att landsvägs bredd skall vara 10 alar inklusive diken och renar och att vägen skall: "årligen fyllas och höjas, så at vatten därå ej stannar".

Om någon slarvade med vägunderhållet kunde Kronobetjänten "med våld hans vägstycke bättra för lego och taga av honom ut som tredskas". Brast underhållet vid en bro och någon kom till skada löd lagtextens bud till den skadeståndsskyldige: "gälde läkarelön och halv fårabot".

Holmen skog satte upp skylten med denna lärorika information och ser även till att vägstenen har markerats och behålls intakt.


Tänker på gränsstenen vid gamm´vägen /Kustlandsvägen (foto ovan) samt på Plogbacken hemmavid som var gräns för byarnas snöröjning i gången tid. Hur många känner till denna vår gemensamma hembygdshistoria?

När jag nyss börjat blogga och skrivit lite om gamm´vägen sa Anki, uppvuxen här i byn och lärare på grundskolan i Lögd´ (nu nedlagd) då vi träffades under en byastämma, att hon använde lite av det jag skrev i undervisningen i sin klass. Det var ju kul. Tanken är helt rätt, det gäller att börja med barnen för att bygga upp en positiv känsla för hembygden.

Och jag tycker än mer att det är oerhört viktigt att det finns ett "sällskap" här som tar tag i de här grundläggande hembygdskunskaperna för att göra folk stolta. Litegranna historieskrivning har vi att värna om kan jag fortfarande tycka. Den hembygdsförening som fanns har övergått till att bli en bygdegårdsförening vars mål är att hålla en allmän samlingslokal öppen för alla. Inget mer.

Under den här våren har jag varit på två föredrag om historiska vägar i min nya kulturtäta mälarhembygd som släktforskarföreningen arrangerat i stadsbibliotekets samlingslokal. Gamla kommunikationsleder är livet ;-)
.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyck till om du vill...