Gick till min lekkamrat på sen förmiddag eller mitt på dagen för att överlämna en julklapp. Det hampade sig inte bättre än att vi hamnade framför tv-apparaten som stod i övre hallen. Hemma hade vi ingen tv som jag berättat tidigare. Vi småflickor satt på dynan från en bil som var sittplatsen för tv-tittande barn, med benen dinglade ner mot trappans steg. Rörliga bilder med ljud är attraherande, blir centrum i barns verklighet. Där blev jag och min lekkamrat sittande i timmar, tv-programmen var så roliga och lockande, tid och rum glömdes bort. Jag förmodar att Kalle Anka med vänner var ett av programmen vi såg, det började sändas i svensk tv 1960. När jag till slut insåg att jag skulle gå hem hade det mörknat!
Väl hemma blev jag rejält åthutad av mamma. Riktigt ordentligt tillrättavisad. Julafton är en familjehögtid - både min familjs och lekkamratens. Jag borde ha haft förstånd att ge mig av hemåt för flera timmar sen. Mamma var arg. Hon hade inte ringt mig hem för hon skämdes för att göra det, skämdes för att jag inte hade förstånd nog att själv inse situationen, skämdes för att hon inte lyckats uppfostra mig att förstå det. Den julaftonen hade jag missat en hel del av traditionerna min familj hade, min julafton blev rumphuggen.
Av detta lärde jag mig en hel del. Kanske inte mest just då men det fanns kvar för framtiden.
Jag har faktiskt tänkt på det här att bli rejält tillsagd. Det var så mycket man skulle tänka på som barn: vara artig och niga och tacka, inte gå in hur som helst hos folk innan de välkomnade in en, inte svära och inte peta i näsan, inte ta först vid matbordet och absolut inte sätta sig först om det var främmande. Man skulle inte ljuga och tala sanning hur illa
SvaraRaderadet än var, absolut inte var uppstutsig mot äldre. Öppna dörrar för äldre och hjälpa till.
Listan kan bli hur lång som helst i alla fall hos mig.
Jag har haft nytta av mycket och det har hjälpt mig i min livsfilosofi.
För mig är det viktigast av allt att vara ärlig både mot mig själv och min partner och andra i min omgivning.
Det heter ju ärlighet varar längst!
Och vad kostar det idag att vara lite snäll och vänlig mot sina medmänniskor? Ingenting och man kan ju göra livet lite lättare med att säga ett vänligt ord och framförallt säga hej när man möts!!
Det har blivit lite si och så med det idag, tyvärr.
Men många är ju så lättkränkta idag och tål inte mycket förrän de känner sig påhoppade.
Så man kan ju undra hur dessa skulle ha klarat av vår barndom?
Då fick man tåla både det ena och andra och gråta en skvätt och sen fick det vara bra med det.
Caroline
Ja Caroline, det är lite si och så med en hel del idag. Även i en liten by.
RaderaAtt så lätt bli kränkt är ett nutidsfenomen. Inte för inte kallas 50-talister för "den glömda generationen". Tysta och "snälla" och lättstyrda!? Kolla in det här: http://morfarshus.blogspot.se/2012/10/generationsklyftor.html
Tack för hänvisningen! Jag skrattade och skrockade för mig själv när jag läste om Den glömda generationen.
RaderaVisst säger jag bara vad jag tycker. Jag kanske inte går naken men jag kan nog klä mig lite si och så här hemma.
Spelar roll? Vi 50-talister rycker på axlarna och går vidare.
Ganska skönt faktiskt när man är trygg i sin roll och "skiter" i vad andra tycker.
Bara man är hel och ren och ärlig, det fick jag veta hemifrån.
Kul att läsa om olika generationer för det finns en del sanning i det.
Caroline
;-)
Radera