31 oktober 2016

Finrummet

Den lilla röda :-)
Den här småskaliga boken plus fyra till är utgiven av Nordiska museet i serien Folkhemmets rum. Baksidestexten lyder:
Vardagsrummet blev centrum i folkhemmets nya funktionella bostäder. Ett viktigt rum som skulle användas av hela familjen, ett rum för moderna människor och nya levnadsmönster. Samhällsplanerare, välfärd, ny teknik och de boendes intressen och kreativitet har format och omformat vardagsrummet under större delen av 1900-talet och in i ett nytt sekel. Fortfarande finns vardagsrummet i hemmets och vardagslivets mitt.

Det är verkligen stimulerande att återskapa finrummet här på övervåningen i huset, den övervåning som inreddes med ytskikt på masonite och som stod färdig 1950. En låg bokhylla, som skulle kunna platsa, har jag råkat, ja verkligen råkat!!!, hitta på logen i mitt andra hem. Den får bli en ersättning för den egensnickrade hylla som fanns här men som inte är i min ägo.
.
.

30 oktober 2016

Trådradio

Det här uttaget skruvades loss när finrummet skulle tapetseras om. Trådradio -vad är det för någonting?

Inte visste jag, men ville att detta skulle vara kvar och därför skruvades tillbaka igen då tapeten var på plats. Vill ju bevara så mycket som möjligt av 50-talet. Fast trådradio används inte numera. Det var radiosändning via telenätet, ungefär som dagens ADSL - internetuppkoppling via telenätet. Vet jag numera.

Från wikipedia:
Trådradio var en äldre metod för att överföra radioprogrammen via telefonnätet eller elnätet. På så vis kunde även områden där trådlösa radiosändningar ännu inte byggts ut få tillgång till bra sändningskvalitet. Ett annat syfte kunde vara att säkerställa en avlyssningsskyddad rikstäckande kommunikationskanal för exempelvis mobiliseringsmeddelanden.

I takt med att landet elektrifierades allt mer ökade även störningarna på de dåtida radiosändningarna över kort-, mellan- och långvåg. Den nya FM-radiotekniken var dyr och skulle även medföra att radiolyssnarna fick köpa nya radiomottagare. Lösningen var att sända radioprogrammen via telenätet. Detta blev mycket populärt och trådradiosändningarna pågick 1943–1971. Beslutet att satsa på trådradiotekniken kom sannolikt att försena utbyggnaden av FM-radio och TV något.
.
.

28 oktober 2016

Ingen jämvikt

Arkitektskolor är sämst på att rekrytera från fler samhällsgrupper. Totalt har 87 procent av nybörjarna på landets arkitektskolor högskoleutbildade föräldrar. Det gör arkitekt-utbildningen till den mest snedrekryterade i landet.

Bara så ni vet!

https://se.dreamstime.com/royaltyfria-foton-staden-och-kontoret-skissar-av-en-arkitekt-image30181988

Den som inte 
vuxit upp med 
åtminstone en fot 
i medelklassen
är idag mer än på 
mycket länge 
en främling i kulturen.

(enligt G Greider på twitter 24/10 2016)
.
.

26 oktober 2016

Försöka förstå

Har lyssnat ut Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare från 1993.

Så igenkännande det skrivna är angående klassgrupperingar, klassresenärens liv, skillnad mellan norra och södra Sverige. Här är akademikern från "fin" familj och skogshuggardottern från norra Sverige. Om mentalsjukdom som oftare återfinns i högreståndsmiljöer än i lägre klasser. Om mötet mellan kristna värderingar och sekulära. Om genus. Om samhällsengagemang. Om omöjligheten att förändra strukturer. Om en dotter som, trots allt, försöker förstå sin mor. Om identitet.


.
.

25 oktober 2016

Luftkvalitens mätare

Till masonitekökets fönster har jag plockat lavar till fönsterrutornas mellanrum. Jag tycker det är vackert att betrakta dem som naturstilleben även om meningen är att lavarna, som är hygroskopiska, är att de ska förhindra att kondens mellan rutorna.


Här finns cladonia stellaris vit renlav, även kallad fönsterlav, och islandslav (cetraria islandica). Är du intresserad av natur och av lavar kan du titta på Natursidan och läsa om Lavar - luftens kvalitetsmätare.

Nu är det väl så att det är inte många som har kvar de gamla fönstren med separata innanfönster. Min uppfattning är att särskilt i norra delen av landet är de utbytta medan man i mellersta Sverige i många äldre byggnader har dem kvar.

Dixi fönsterremsor av papper säljs i vanliga ICA- och Konsumbutiker, inte bara i byggnads-vårdsbutiker. Finns de i dagligvaruhandeln i N-ling?

Jag har nytta av de här fönsterremsorna i mina båda boenden för på båda ställena har jag fönster med innanfönster kvar. Vilken rikedom! Love it! I min nordliga by betraktas jag som ytterst omodern, i söder finns det fler som betraktar bevarande av äldre fönster med innanfönster som att ligga i kulturell framkant om jag generaliserar :-)  Det är denna mentalitetsskillnad som blir mer och mer uppenbar. Säg gärna emot! Kanhända är det bara olika socioekonomiska grupperingar.
.
.

23 oktober 2016

Konsten åt folket

En vardag i början av oktober blev ägnad åt offentlig konst i Nätra - Sidensjö.

 
Ångermanland - kan man annat än tycka om detta böljande landskap? Här en bild från Östersel. Dagen gav ett vackert väder, just här tornar vackra och hotfulla moln upp sig och en regnskur kom. Men då satt vi inne i bystugan i Rössjö, byn där mannen, som med sitt testamente möjliggjort denna offentliga konst, föddes.

Kajsa Mattas "Kottkor" vid Västanåskolan i Nätra tilltalade mig med fä-bless för kossor. På byaskolans skolgård fanns dessa bronsskulpturer för barn, och vuxna med för den delen, att leka med och på.

Nä, speciellt tillrättalagd omgivning kan man inte påstå att det är. Skola och fotbollsplan med behövliga funktionsbyggnader (syns på bilden) och mitt i detta en lekskulptur. Jag älskar konceptet med bra brukskonst till barn.

Alldeles intill kottkorna ligger både Västanåskola och förskola. Förskolebarnen satt utomhus och åt mellanmål medan de större barnen antagligen hade lektion eller slutat för dagen ty de syntes inte till då vi råkade vara där. Vid skolan i Sidensjö fanns två konstverk och en bit därifrån, högst upp på toppen där Sidensjö sparbank ligger, fanns ett himmelskt konstverk.

 "Våg"  av Dag A Birkeland i Köpmanholmen. Detta är en del av "Höga Kusten" och härifrån går båtarna ut till Trysunda och Ulvön.

Hans Hedbergs frukter är väl aldrig fel... Här ett plommon i brons inom Forss bruksområde vid Köpmanholmen där Hedberg föddes som son till bruksägaren.

Här finns att läsa om stiftelsen Jonas Nätterlunds minnesfond, mannen som vid sin bortgång 1995 testamenterat 24 miljoner till offentlig konst i sin hembygd. En stor del av utsmyckningarna är placerade där barn och gamla finns.

HÄR finns konstverken som till dags dato är utställda. Bilderna här nedanför kommer från den hemsidan.

 "Skräddaren en vän i viken" av Johan Viking 2001. Står vid skolan i Sidensjö.

 "Arch" av Claes Hake 2002. Installation i landskapet alldeles intill E4 i Bjästa. Nu har jag fått svar på vem som skapat och hur denna landskapskonst kommit till. Jag äskar den! Har även fått klarhet i vem som bekostat "Två bryggor, skatten finns där de möts" vid Drömmesjön som jag såg för första gången 2009 och nämnde här.

 "Arch" av Claes Hake 2002 en sommarkväll.

 
Barn och konst vid Sidensjö skola.

Vi såg 10 konstverk på vår resa denna härliga dag om jag räknar rätt. Det är bara att önska Örnsköldsviks kommun lycka till med beställning, skötsel och val av konst.

Den här offentliga konsten är till för människorna i bygden och inte tänkt som turistattraktion. Blir den ändå turistdragare är den ett mervärde för den som åker kring och beskådar och goodwill för bygden.
.

19 oktober 2016

Notholmen åter igen - nu ännu ett försök

Nya tag tas i frågan om bostadsbyggande på Notholmen, den mark som tidigare tillhörde kyrkans prästbord. Nu är det ett stort kataloghusföretag som planerar att bygga bostäder, flerfamiljshus och radhus. En ny mäklare är inkopplad.

Den analoga annonsplatsen syns här. Vid vägs ände ligger Notholmen eller kajen som man sa förut.

Ovan digitala projektbilder. 8 radhus och 12 bostadsrättslägenheter planeras. Myresjöhus.

Drönarfoton visas  i rätt stor mängd men ingen bild direkt in mot N-ling eller till resecentrum. Resecentrum vid Botniabanan är ett av lockbetena för att få människor att flytta hit - det påstås vara nära till resecentrum, tågpendling till arbetsplats på annan ort kan bli ett måste.

Här ser man det inre av N-lingsfjärden, fjärden som är 17 km lång. En liten marina finns här, om somrarna ligger inte många fritidsbåtar här. Fler har sina båtplatser i Rundvik än här. Till vänster utanför bild ligger Gabrielsberget.

Reningsverket till vänster. Rundvik med sågverk och nedlagd masonitefabrik kan ses uppe till höger.

Här är den illa byggda kajen/trädäcket med "gråsuggor" av betong som avgränsning mot trafikytan. Rakt ut till höger utanför bild ligger Gabrielsberget.


Inte i någon bild har kameran riktats  rakt västerut mot Gabrielsberget och de 40 vindkraftverk som roterar där och som från tidig skymning till gryning blinkar taktfast med sina röda lampor, sin hinderbelysning.

Man får bereda sig på att dag ut och dag in vara åsyna vittne till 40 taktfast blinkade lampor. Rakt  in i kvällsmaten eller morgonens gröttallrik. Nu verkar det som om de flesta N-lingsborna inte har något emot detta, utan några tar det till och med som en möjlighet att hamna "på kartan", väntar på att bli uppmärksammande. Vi får väl hoppas att de som köper sin bostadsrätt här känner likadant.

Och att de är beredda på att ytterligare 19 stycken ännu högre vindkraftverk sätts upp intill de befintliga 40. De kommer då att få ett vitt blixtljus som hinderbelysning. Kommunen har gett klartecken för detta projekt.

Som det sägs i kommunen: Sluta gnäll. Blunda så blir det bra! Var positiv!

https://lh3.googleusercontent.com/3DNQMT1rKLN3bhmPbCd3lC_xu3jUe-ZpLViritZO5abVUQFMUVChEpJ5Z02hjQUvx7bi4ETEFrPgql7iUBCmvyHsjWFo3YO-R6krJReFPJfcpKq5M0yBiEIRw1GAgnpRJPLbh4UzeFUQ6sdmmcHXJ3WLPSDCfZLsXjsRcG3c7gNvJpYtJlfcWRgmb3Az9nCUgUCWNuMugjDIXaG_GzKuKwxEluw46Z76f5h8cOhWINt_RMusRMwMg0c4fQ37xCA0fPMgnXC62aPKt_YsJuG_htLXoJgkrq5HOMwZ9ca1bOEwtPurX4LQ6nDsDuw3cNnHAxXOB8NgOqAv7uMUwQ_kBLdUxE60UCy0B6usU7mWsiU7cuWWgzqVn10tieunCmUs7lEyHhdqte8K_To4GI96pZFE4b68xzYBvcsAD5cBWw0WQcMNXRYqXGAmArVKMrBVbQEY_t7jWQJX2-6mvcwLjp4cH0FBFpZl85fJlqZMaGMWBxf_Gb6rxOdLIXqxwbOWAlmmhhbuSEq6Tqrj9aPr-iFmcBFtiP9nN9r-0Tq4ivqu4TRe3uDErClW1XlT4jOiUDGFxbKgaMT3LmUaJ6lxbbzq_PPO_1h4LXRqSkLBTDwNu8rI=w1428-h947-no
Klickbar.
Detta är vyn från markplan sedd rakt västerut.

Tidigare skriverier i ämnet Notholmen:
  1. februari 2012  Gräddhyllan?
  2. augusti 2012  Notholmen strand igen
  3. maj 2013  Följetongen
  4. januari 2016  Bygga vid vatten


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Dold installation

Så här byggdes elcentralen då byggnaden delades upp i två hushåll 1950 och generationsboende uppstod. Den här elcentralen tillhörde övervåningen med den unga familjen.

Genom att ta bort en lucka i övre farstuns tak kommer man åt proppskåpet. Luckan har taklisten som anslag på ena sidan och ett vred på den andra. Man ser att masonite var förhärskande byggmaterial här på övervåningen. Jajamensan. För att nå luckan tar man ner en stege som hänger på motsatt vägg. Dess vangstycken är målade i väggfärg och planstegen i den för övervåningen förhärskande röda accentfärgen, helt i 1950 år färgtyp.

För övrigt menar mannen att taklisterna som finns i hela huset är mycket originella. Inga svanhalslister, inte ett hålkäl - här är det skarpa vinklar som gäller. Han har aldrig sett den här typen förr men det ska samtidigt sägas att han inte arbetar inom bygg- eller restaureringsbranschen. I bottenvåningen fanns tidigare med stor säkerhet en annan slags taklist från byggåret 1913.

Jag tycker mycket om de här taklisterna. Snacka om funktionalism med dragning åt empiren. Har inte undersökt om de är av lokal tradition eller endast speciella för detta hus. Men det senare alternativet är inte troligt, så brukar det inte vara, influensen kommer någonstans ifrån. Spridningen skulle vara intressant att forska vidare kring. Men den tiden saknas ju.
.
.

18 oktober 2016

Kånka möbler


Som jag ser fram emot att kunna möblera tillbaka 50-talet på övervåningens finrum (som vi sa då). Den här solnedgångslampan ska flytta från fönstret (där baksidan bländar utåt) till en möbel som kommer att stå i något hörn. Sladden är bytt från kritvit plastsladd till textilsladd i beige som är mer passande.

1950-talets möbler ska in i finrummet med de nygamla tapeterna. Det blir till att bära och lyfta uppför trappan. Av de möbler som fanns här fattas den låga bokhyllan med med skåp i ena änden. Den hylla på fotot ovan som pappa snickrade under tidigaste 50-tal. Plafonden av glas i taket byttes ut omkring 1970 och finns endast kvar i mitt bildminne. Det ska bli spännande att söka rätt på liknande ting, ett riktigt kärt bestyr att få till ett småbrukarhem från 1950 där många inventarier finns kvar.
.
.

16 oktober 2016

BlanktBlankareBlankast

Det sista momentet i vardagsrummet är att stryka ett lager ofärgad fernissa på det sedan tidigare fernissade trägolvet av parallellsågad gran.

Det är absolut lättast i världen av de åtgärder som i veckan gjorts i detta rum.

Min man som är ovan med fernissade golv men van vid träbåtar, ägde en Solö tidigare, trodde att fernissan skulle skrapas bort. Men nej, allra maximalast ska bara en lätt slipning med fint sandpapper göras men det går lika bra att stryka fernissa direkt på det rengjorda golvet. Så minns jag att mamma gjorde till jularna.

På den utmärkta byggnadsvårdsportalen Hålla Hus som är Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling finns att läsa om fernissade golv. Den informationsportalen har mycket att ge för den som äger och vill ta hand om en kulturhistorisk byggnad på ett bra sätt.
.
.

14 oktober 2016

Kulturarvsmässa på Olofsfors bruk 15-16 oktober 2016

Tadam, tada...

På lördag och söndag klockan 11-16 pågår en kulturarvsmässa i Lagår´n på Olofsfors Bruk. Under hela weekenden pågår länskulturdagarna i Nordmaling. Programmet är välmatat med många programpunkter jag skulle vilja delta i. Jag väljer ut några punkter under kulturarvsmässan:

Lördag kl 13: Västerbottens trädgårdshistoria
Lördag kl 15: Västerbottniska ortnamn

Söndag kl 10: Byggnadsvård: Måla rätt!
Söndag kl 12: Skog och historia runt Torrböle (arkeologi)
Söndag kl 13: Skeppsvrak och andra maritima lämningar (marinarkeologi)
Söndag kl 14: Längs Botniabanan i tid och rum (arkeologi)

Slöjd, teater, film, konst, musik, berättande, arkeologi, lokalhistoria, byggnadsvård och en hel del spännande föredrag pågår på olika ställen i kommunen under länskulturdagarna. Man skulle behöva dela upp sig i atomer för att hinna delta i allt spännande. I min hand har jag ett tryckt program men även på nätet kan man läsa programmet och man får klicka runt en del för att hitta alla programpunkters underrubriker.


.
.

Bårderline

Som pricken över i:et krävs en tapetbård. Den har jag skrivit om förr, nämligen här.
Bården köptes, liksom tapeten, från Interiör1900.

Det är Norrköpings Tapetfabrik (NT) som tillverkat den, en svensk vara som det står tryckt i kanten. Längden på de köpta bårdremsorna är drygt 1 meter. Och det var ingen sak att mönsterpassa.


Så här såg den ursprungliga bården ut när den kom fram bakom 70-talets omdaningar. Mönstren är ätt lika, va?

 
Vi skar till längderna först (det finns olika sätt att tackla det här med tapetbråder). Både tapetsering och bårduppsättning förenklas genom att de inte är tryckta med limfärg.

Strykning med tapetklister med smal pensel. Det gäller att inte lägga nästa bård på klistret från tidigare strykningar. För övrigt är det lätt som en plätt. Ganska. Om man är händig.

Nu är bården där. Jag känner mig rätt speciell. Hur många tapetserar med "gröttapet" hemmavid numera. Används de här tapeterna gäller det väl museisammanhang eller tidstypisk miljörekvisita till filminspelningar? För mig var valet självklart.

Bara golvet återstår att ta hand om. Ska vi hinna med det också denna vecka?
.
.



13 oktober 2016

Flashback

Eftermiddagssolens sista strålar letar sig in på nygamla uppsatta tapeten och på gardinen. Både gardin och tapet har minst sex decennier på nacken. Gardinerna som satt här för länge sedan finns inte kvar (jag har åtminstone inte hittat dem någonstans) men jag minns precis hur de såg ut till struktur och kulör.

Den nyuppsatta tapeten luktade så speciellt då den ströks med tapetklister och sattes upp i veckan. Som bara gamla tapeter kan göra. Gissa om jag trivs...
.
.

Att hålla reda på småprylar

Plastpåsar med blixtlås och textytor är en välsignelse då man vill hålla reda på småsaker. Vi skruvar loss olika tingestar i samband med byggnadsvård både här och där. Många smådelar försvinner mycket lätt men vill man hålla ihop prylarna och komma ihåg var de hör hemma är de här plastpåsarna en stor hjälp. Att behålla spårskruvarna, både med kullrig skalle och försänkt dito, är en självklarhet. De finner man inte var som helst i handeln numera. Stjärnskruv fanns inte på 50-talet och jag vill behålla 50-talet även i de små detaljerna.

Tänk om jag hade kommit fram till den här lösningen då nyckelskylten på köksdörrens kammarlås skruvades bort inför ommålning i det andra boendet. Nyckelskylten är fortfarande som bortblåst. Den finns kvar - men var?

Att göra en enkel uppmätning kan också vara till hjälp. Här inmätning av var fästena för kornischerna är placerade över fönstren. Det är då lätt att hitta efter omtapetseringen.
.
.

11 oktober 2016

Tapetsering


Idag kom tapetseringen igång på allvar.

Tapeterna från förr har legat och väntat ett tag. För mig är dock vetskapen om att de finns i min ägo tillräckligt för att kunna vänta ut rätt tillfälle att använda dem.

 Kantskärning ett måste då de är minst 60 år gamla.

Bortskuret...

Tapetklister måste också till. Det här är inga förklistrade EasyUp-tapeter precis. Ett paket Glutolin Normal tapetklister från Casco gav drygt 6 liter och det ser ut att räcka. Klister stryks även på väggen och får torka före tapetseringen.

En tapetvåd ligger och drar i väntan på uppsättning.
Jo, det är lite bökigare än att sätta upp moderna tapeter men helt klart värt besväret för att få ett rum med den känsla jag vill åt.





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...