. . . . . . . . . Verkligheten ur en femtitalists synvinkel
Mänskor som gått före
▼
17 januari 2017
Jord- som skogsbruk
Åker som åker, stubb av halm och stubb av träd, plöjning och markberedning - samma brukningssätt men olika omloppstid. Observera den kvarvarande västerbottniska höladan. . .
Jag har hemskt svårt att förlika mig med det där. Att skog är en trädåker. Det är väl mina sydsvenska rötter som spökar. Där har träd ett värde som levande, och inte bara som trä eller ved. Jag får inte den känslan här. Det enda syfte ett träd har här är att "tas ner", "ju förr dess bättre, för det blir bara svårare sedan". När det inte gäller trädåkerbruk förstås, för då ska träden inte ner 'ju förr dess bättre' utan när de är färdiga för avverkning. Men ner ska de.
Jag håller fullständigt med dig, Scylla. Här i "Norrland" lyssnar man till största delen endast på skogsägarföreningen och virkesuppköparna som vill göra det enkelt för sig och kalhugga samt markbereda. Längre söderut upplever jag det också annorlunda. Kan man kalla det lite mer genomtänkt, lite mer skogsciviliserat? En "norrlänning" skulle väl kalla mig skogstokig. Trädkramare. Så har jag känt sedan jag blev hemmansägare vilket jag skriver i bloggprofilen i marginalen och i några inlägg. Det är MYCKET ensamt att som skogsägare tänka så här i bygden även om jag trots allt känner till åtminstone två till med samma tankar.
Jag har hemskt svårt att förlika mig med det där. Att skog är en trädåker. Det är väl mina sydsvenska rötter som spökar. Där har träd ett värde som levande, och inte bara som trä eller ved. Jag får inte den känslan här. Det enda syfte ett träd har här är att "tas ner", "ju förr dess bättre, för det blir bara svårare sedan". När det inte gäller trädåkerbruk förstås, för då ska träden inte ner 'ju förr dess bättre' utan när de är färdiga för avverkning. Men ner ska de.
SvaraRaderaJag håller fullständigt med dig, Scylla. Här i "Norrland" lyssnar man till största delen endast på skogsägarföreningen och virkesuppköparna som vill göra det enkelt för sig och kalhugga samt markbereda. Längre söderut upplever jag det också annorlunda. Kan man kalla det lite mer genomtänkt, lite mer skogsciviliserat? En "norrlänning" skulle väl kalla mig skogstokig. Trädkramare. Så har jag känt sedan jag blev hemmansägare vilket jag skriver i bloggprofilen i marginalen och i några inlägg. Det är MYCKET ensamt att som skogsägare tänka så här i bygden även om jag trots allt känner till åtminstone två till med samma tankar.
Radera