sy en lapp uti byxan min
uti ändan om, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Och gumman hon gick sig till skogen en natt
och där skall ni se att hon en igelkott fick fatt
som sprang på sina ben, som sprang på sina ben
som sprang på sina ben uti månens sken.
Och gumman hon tog sitt igelkottaskinn
och alla vassa taggarna vände hon in
uti ändan om, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Och gubben han hoppa, han skrek och han svor.
Jag tror själva hin uti byxorna for
uti ändan om, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Och gubben han tog sina byxor och gick
och då ska ni veta vad kärringen fick
uti ändan om, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Men då tog gumman ett ekorraskinn
de lenaste håren, dem vände hon in
uti ändan om, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Och då blev gubben så glad i sitt sinn
han klappa och pussade gumman sin
uti ändan om, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Närbild på igelkottaskinn från wikipedia.
Så lustigt jag tyckte det där med igelkottaskinnet var som barn. Inte insåg jag det könsrollsbundna tänkande som genomsyrade visan. I den variant jag fick höra ur boken Kråkan satt på tallekvist av Erik Gamby, visade sig att en vers inte fanns med. Hela skämtvisan finns HÄR.
Många med mig, femtiotalister och andra, är uppväxta med de där tänkandet som en självklarhet, något som genomsyrar hela ens tillvaro, något som inte ifrågasätts. Hur man ser på sig själv och sin egen plats i samhället beror på faktorer som var man bor, hur medveten man är om sin situation och vilken socioekonomisk grupp man tillhör.
Det är först i mötet med andra, som tänker annorlunda, som det går upp för en att det finns ett annat sätt att se på tillvaron. För mej hände det i gymnasiet, då jag flyttat till residensstaden, där en annan medvetenhet fanns bland mina kvinnliga klasskamrater som nästa alla hade en annan socioekonomisk bakgrund än jag då en eller båda föräldrarna var välutbildade.
Kvinnor som försöker bryta könsrollsmönstret behövs verkligen, men motarbetas ofta. De flesta är yngre än jag men vi är alla farliga för den rådande ordningen om vi vill bryta den. Att påstå att man vill ha en samhällsutveckling, eller för den byautveckling, och samtidigt gå i samma spår är inte trovärdigt.
.
.
Lustigt när man blir vuxen kan man minnas visor och ramsor som fanns när jag var barn. När jag var ledsen ibland kunde min mor sjunga "Tomten som hade snuva". Vissa rader kunde jag skratta gott åt så som: Du skrämmer både mig och katten. Till doktor Mullvad ska du genast gå... Idag hörs inte dessa visor längre.
SvaraRaderaEn ramsa som min mor också sa ibland var: Hans Hanssons Halta Höna Hade Haft Hickeli-Hackeli Hosta Hela Halva Hösten.
Nu finns denna ramsa på olika sätt men jag minns att det var lustigt med hela halva hösten.
Min mor sjöng mycket för mig som barn. Själv tycker jag att jag tystnar allt mer med åren tyvärr. Det är ju en helt annan tid vi lever i nu där vi matas med ljud överallt.
Men det var roligt att du tog upp om Igelkottaskinn som jag än idag kan minnas att jag funderade på.
Hälsar Caroline Christensen
Sång och musik är viktigt och formar ett barn. Hos oss var det pappa som sjöng, även skillingtryck. Eller EP-barnskivor på grammofonen. Pappa ramsade också "Hans Hanssons halta höna". Rolig som bara den.
RaderaSom du skriver så får vi musik i öronen överallt numera och det kanske blir svårare att påverkas för livet av vissa "handsjungna" sånger? Har inte koll på forskning om detta så jag vet om teorin stämmer.
Var tid har sitt, hoppas de som är barn idag blir harmoniska vuxna med god jag-identitet.