Mänskor som gått före

22 mars 2017

Gränsmarkering, rågångar

Att hålla rågångarna tydliga till rågrannar är viktigt. Men med oss nutida hemmansägare är det inte lika vanligt förekommande som bland tidigare generationer. Trots att vi har så många maskiner till hands. Fyrhjulingar, röjsågar, skotrar...

Pappa brukade gå med de olika rågrannarna för att hålla gränserna öppna, inte alla samtidigt men en rågång per tillfälle. Emellanåt kollade han rågångarna själv eller med mej och/eller syrran och samtidigt berättade han om skiftet. Redskap var röjkniv, yxa och kanske en burk rödfärg.

Numera brukar vi kolla upp rågångarna under barmarkstid, en sträcka vart år om möjligt. Här finns rösen, råpinnar, eller bleckade trädstammar. En sommar för några år sedan gick vi rået med ena rågrannen och markerade tillsammans.

Den här rågrannens avverkning börjar växa upp och det blir dags att röja bort vissa träd och se till att rågången är synlig.
Under skogspromenaderna finns det så mycket vackert att ta till sig. Och ryggsäcken med fika är med förstås.
 
Att stanna och dricka kaffe med smörgås till är härligt tycker vi.
På berget står stenrösen med störar med jämna mellanrum.
Ibland kan någon pinne ha gått av och då byter vi ut den. Fortfarande gillar jag att använda granslanor från skogen som markering. Ibland målas stenar med röd färg.
 
Vår granne i söder använder VP-rör i sina rösen.
Just vid vid detta hörnröse i söder har jag bytt ut granslanan mot en gul köpepinne. Jag upptäckte en ny markering några meter bort och ville för framtiden minnas vilken som var den ursprungliga.
Här syns det gamla hörnröset närmast med gul pinne och några meter längre bort det nya röset med ett VP-rör. Så nära varandra brukar rösena inte stå här. I andra hörnet står VP-röret nerkört i myrmark en bit från röset med toppig sten.
Två nya gränsmarkeringar vid skiftets två hörn i söder kom upp efter pappas bortgång och under projekteringen av de 40 vindkraftverkens som anlades på grannfastigheterna. Märkligt. Kanske trodde rågrannen i söder att jag inte känner till min skog och vet var gränserna går. Ändå är det märkligt att vilja flytta gränser - som jag tolkar det som tills jag får en annan vettig förklaring. Rågrannen råkar vara politikerfamiljen La Famiglia.

Jag talade med sonen i familjen, nuvarande markägare, för några år sedan direkt efter en årsstämma i bysamfälligheten för att höra om han visste något om de nya rösena. "Jag ska fråga pappa" blev svaret. Fadern, som också var på stämman, kom och inte heller han sa sig känna till de nya rösena och anledningen till att de kommit upp. Med stenhård blick och kall röst sa han till mig att man inte får flytta rösen. Herregud vilket snack, som om jag inte visste det!!!

Vem gör ett nytt röse utan att ta ansvar för det! Varför? Kanske för att förtydliga rået men varför inte säga det då. Det är inte helt ovanligt här att rågränserna inte uppdateras gemensamt utan en hemmansägare bestämmer sig att nymarkera helt allenarådande. Det kan bli riktigt fel vill jag påstå.

Genom att grusa en bysamfälld väg påstår man sig vara rättmätiga ägare. "Det är pappa som har grusat vägen, så det är hans" säger sonen, politikern, högt och tydligt på förhandlingen i miljödomstolen då fråga om tillfartsväg till vindkraftsområdet kom upp. Så lätt gör man sig till "ägare" av en bysamfälld väg utan att någon vågar eller vet att protestera. Antagligen vet inte övriga hemmansägare vad som gäller rent juridiskt, kanske har kunskapen om vad som är bysamfälld mark fallit i glömska (det senare tror jag inte gäller samtliga). Hur det än må vara är jag verkligt förskräckt över okunskapen i byns samfällighetsförening. Varken styrelse eller hemmansägare vet vad vi äger tillsammans. Det betraktas som oviktigt.

Den alldeles nyligen bortgångne Torgny Lindgrens västerbottniska skröna om rågångarna som flyttade sig har sin aktualitet än idag :-)

Lindgren flyttade söderut men kände människornas mentalitet i sitt Västerbotten mycket väl och gjorde god litteratur av berättelserna. Hade han varit född här i kustlandet hade historierna varit av samma kaliber. Jag lovar!
#nordmalingsproblem
.

6 kommentarer:

  1. Tack för intressant läsning! Man behöver inte ha en skog för att tjyva mark. Jag vet flera grannar i ett modernt villaområde som tjyvar mark av varandra där tomtgränsen flyttas ut och blir större för den ena grannen och mindre för den andre. Det har nog hänt att kommunen fått komma och rätta till tomtgränserna...och buskar och träd fått tas bort eftersom de står på fel sida om
    tomtgränsen.
    Din länk till Torgny Lindgren var helt underbar och det var som att höra hans lugna strävsamma röst läsa texten.
    Hälsar Caroline Christensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gränser kan vara besvärliga saker vare sig det är nationsgränser, immateriella gränser eller tomtgränser. Men det behöver inte innebära kiv att vara markägare det kan vara lycka också ;-)

      Kul att du gillade Torgny-länken. Berättelsen är fin. Potatisarna som gödslas från dyngkasen får formen av lantmätarens knotiga fingrar. Vilken skröna!

      Radera
  2. Hej Viola! Så trevligt att titta in på din innehållsrika blogg igen! Och tack för senast! Det var så trevligt att träffa dig i Sthlm i feb.:)

    Jag begriper inte hur du hinner skriva och berätta så mycket som du gör i din blogg. Du gör ett fantastiskt jobb med din blogg.

    Önskar dig en fin och skön vår! De bästa hälsningar Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anita, det var mycket trevligt att träffas IRL i en gemenskap som var stärkande!!!

      Jag har si så där 40 inlägg "i röret", några går hur fort som helst att skriva (bilderna tar längst tid), några måste jag göra någon slags faktagranskning av och då får de ligga till sig tills tid finns. Bloggandet passar mej tydligen ;-)

      Allt gott till dig!

      Radera
  3. Intressant det du skriver om de flyttade rågångarna! Kan det vara så att det fanns risk att vindkraftverken stod för nära din skog, och grannen tog chansen att flytta rågången?

    Ja vindkraften skapar många problem på olika sätt. Förhoppningsvis är detta totalt misslyckade energislag ett minne blott inom en snar framtid. Eller är det en för optimistisk tanke? Jag hoppas inte det. Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill inte beskylla någon för flyttade rågångar men nya rösen har kommit upp under vindkraftsprojektets gång, rösen som gränsande markägare säger sig inte känna till vilket gör det hela märkligt. Och speciellt högt förtroende för rågrannen har jag inte, det är den sortens människor som hotar och skrämmer andra och förvränger/undanhåller fakta för att kunna driva igenom sin vilja.
      Ja, vindkraften skapar problem på väldigt många olika sätt som du skriver. Ändå är det här en bygd som är oerhört positiv till vindkraft och man önskar sig fler verk. För mig är det en ofattbar önskan! Lev & må, kämpa på!

      Radera

Tyck till om du vill...