.
.
30 mars 2017
Reseanteckningar
Som intresserad av byggnader har man resa nästan vart som helst och finna något vackert och/eller intressant. Reseanteckningarna utgörs ofta av rum, hus, detaljer eller hela landskap som jag blivit förtjust i. Interiörer kan vara svåra att fånga på foto så därför kan en snabbritad plan och sektion vara ett bättre minne. En tumstock finns med i resetrunken. Men det kan lika gärna vara antika tempel eller kastilianska landskap som pennan fångar eller så.
Det här är ett av de fina minnen jag har från en resa till Lofoten då boende i en oförvanskad rorbu var en del av behållningen utöver den magnifika naturen. Rorbun var inte bokad i förväg utan letades upp på plats, jag var förtjust i enkelheten och ursprungligheten utan hård ombyggnad för att passa turister som kräver hemmabekvämlighet. Jag tyckte att det lilla huset för fyra fiskares säsongsboende hade "själ".
.
.
.
.
Intressant läsning som spinner vidare på att det lilla huset hade "själ". Nu när vi är så inne på byggnaders själ så vore det mycket intressant om du kunde och ville vidareutveckla den känslan som du hade då när du upplevde detta. Fanns det någon lukt/doft som påverkade din känsla?
SvaraRaderaÄr jag besvärlig ;-) ?
Undrar Caroline Christensen
Joo, nu är du liiite besvärlig ;-)
RaderaDet var storleken. Rorbun var liten i förhållande till många av de andra jag såg. Den var målad med vit linoljefärg utvändigt, inte plastfärg. Den hade gamla fiskeredskap och nät hängande som om någon fiskare nyss lämnat (kanske man hade). Den var inte alltför moderniserad - bänkspis på skåp t ex. Ingen frysbox för infrysning av turistfångad fisk. Fyra sovslafar man fick klättra upp till vilket frigjorde golvyta. Många finesser för att få plats med allt. Pärlspont och genomtänkta men enkla lister som dörrfoder och golvsocklar. Spröjsade gamla fönster med tidstypiska beslag. Kaminen, värmekällan, eldades med ved. Ja, den ville det där enkla livet som levdes förr, sådant som många storstadsbor längtar efter, leva enkelt nära naturen en del av semestern. Belägen alldeles intill havet förstås. Hela huset var äkta och det tilltalade mej efter att ha sett så många moderniserade med fula material och stora "altaner" tillbyggda. Äkthet, bra material och proportioner vad det som påverkade min upplevelse av en "själ". Kanske fanns där även fiskfjäll på golvet men det minns jag inte.
Tack för din fina detaljerade beskrivning i hur det såg ut inne i Rorbun och med glimten i ögat om avsaknaden av en frysbox för turistfångad fisk. Gillar texter som har en underton utan att vara elak eller förargligt.
RaderaFanns det el där? Du nämner om bänkspis men den kan ju vara gasoldriven. Hade
man fotogenlampor eller var det belysning med el?
När du gör sådana här ritningar vad är tanken med det?
Jag känner igen mig i det här men jag jobbar mer med texter och sparar intressanta textrader eller annat som jag känner är viktigt för mig. De är bra att ha i olika sammanhang. Allt vill jag inte skriva i datorn utan det blir mer äkta att skriva förhand.
Hälsar en frågvis Caroline Christensen
Ja, det fanns el. Belysningen var två små lampor i taket och en liten elbänkspis, det var allt.
RaderaTanken med anteckningar och teckningar är att ha kvar minnet/upplevelsen och när det gäller ritningar att kanske använda rumsupplevelsen i något jag skapar själv. Människan är alltings mått, en rumsupplevelse sitter i kroppen. Jag har kvar anteböcker från resor långt tillbaks.