Naturligt beteende

 

Det här är parkeringen till ett naturvårdsområde som ställdes i ordning i kommunen åren 2006-2008.

På andra sidan den asfalterade vägen syns delar av Skärjavan och alldeles intill vägen en informationstavla. Bakom dungen står ett fågeltorn.

"Nordmalings kommun har i samarbete med Rönnholms och Lögdeå skifteslag låtit restaurera våtmarken. Strandskog har avverkats och tät vegetation har frästs sönder för att skapa öppen mark och vattenytor. Restaureringen har finansierats av länsstyrelsen genom LONA (lokala naturvårdssatsningen), Banverket och Nordmalings kommun. Banverkets insats är en kompensation för Botniabanans påverkan på Nyåkersviken, Ava."

Så står det i den gröna rutan. Länsstyrelsen beviljade 340 000 kronor till restaureringen av Skärjavan år 2006.

Apropå Nyåkersviken och Banverket så hade verket en arkitekttävling om broar och viadukter längs Botniabanan under projekteringen. Det fanns en utsedd vinnare till en bro vid Nyåkersviken, jag såg förslaget i en branschtidskrift. Man planerade en bro för att inte skärma av byn Ava från att se vattenspegeln i viken, att inte inkräkta på fågellivet och Avabornas kontakt med vattnet. Nu blev det inte så utan en banvall som gör att man inte ser viken från byn. Jag förmodar att Banverket sparade pengar på det sättet och att ingen protesterade mot beslutet att anlägga en banvall istället för bro. Här höjer man inte sin röst.


Informationstavlan ger även följande besked:

"Redan i början av 1900-talet var Skärjavan ett populärt område för fågelskådare och sjön kallades Norrlands Hornborgasjön. Området är artrikt då det ligger i et viktigt sträk för flyttande fåglar inte så långt från havet. Här finns regelbundet vaktel, vattenrall, gräshoppssångare och rörsångare - arter som är ovanliga på denna breddgrad. Vanligare arter som du har goda chanser att få se är grågås, trana, sävsångare och jorduggla. Rovfåglar som fiskgjuse, lärkfalk och havsörn jagar ibland vid sjön. Brun kärrhök ses regelbundet och häckar vissa år i sjöns vassar."

Det är numera till att parkera på den smala väg 501 genom Rönnholm för att nå fågeltornet. Kommunen säger sig inte ha ansvar att hålla parkeringen fri. Kanske har man haft ett kontrakt på några år med markägaren, ett kontrakt som löpt ut. Markägaren anser kanske att ytan lika gärna kan användas till att dumpa gammalt taktegel och ris.

Jag upplevde något liknande vid vandringen längs den stig/kärrväg som trampats och gått i gången tid innan asfaltvägen på bild ovan anlades under 60-talets början. Nu hade den gamla kommunikationsleden restaurerats med EU-medel och Skogsstyrelsens bidrag. När vi närmade oss Torsvika låg på en sträcka nyligen avverkade småbjörkar tvärs över stigen, från båda håll. De var till att hoppa/kliva över dem. Det kändes inte bra längs en nyligen restaurerad kulturhistorisk led, lite som en hämnd från en markägare som inte varit helt med på noterna att öppna upp stigen. Då ville jag inte skriva om detta, ville visa god min i elakt spel. Min uppfattning är att det är så här man motarbetar varandra här i glesbygdskommunen istället för att tala. Det är väldigt elakt gjort i mina ögon och jag har fler exempel på småaktighet som jag inte ska dra nu.

Kom att tänka på allt det här när jag skrev detta inlägg.

Naturen anges som en viktig faktor för att locka människor att flytta till kommunen. Men i praktiken verkar naturen inte vara så högt värderad!
.
.